A Tidskrift om adoption N°1—2022 11 LANDFOKUS / ATT ADOPTERA FRÅN INDIEN et finns ögonblick vi alla minns. Ett av dem är när vi får veta att vi ska bli föräldrar. Och för vissa är processen dit längre än för andra. – Vi hade kämpat med IVF i många år när vi landade i att vi ville adoptera, säger Emelie Andersson. – För oss tog det 1,5 år innan vi fick adoptionsgodkännande. Utredningen var en tuff process, där man verkligen blir synad i sömmarna, säger Magnus Andersson. Familjen Andersson har en välförtjänt semester och tillbringar den i hemmet i halländska Harplinge. Det innebär att de har tid att prata och berätta om vägen att bli familj. Sonen Neo, som hunnit bli sex år, skrotar runt hemma och är ledig från förskolan. – Även om Indien var med på vår lista tidigt, stängde landet för adoption 2015. Vi pratade om andra länder, men i samma veva som vår utredning var klar öppnade Indien igen, säger Emelie. Lång administrativ process Så, Indien fick det bli – och nu började återigen en gedigen administrativ process, eftersom tanken är att i princip all pappersexercis ska vara färdig när man väl åker till landet för att träffa sitt barn. – Vi fick barnbesked från Adoptionscentrum i april 2019, ungefär sex månader D Emelie ochMagnus adopterade från Indien: ”I början var allt nytt för Neo” Emelie höll på att värma lunchen i micron när handläggaren från Adoptionscentrum ringde och berättade att det fanns en liten pojke i Mumbai som väntade på henne och Magnus. Idag har de varit föräldrar till Neo i två år. TEXT / ANNA-MARIA STAWREBERG FOTO / PRIVATA Neo visade sig vara en ordningsam pojke med koll på det mesta - men världen utanför barnhemmet var ny för honom.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=