Olle Larsson bläddrar i det första numret av Skånebollen.
och vi pratade väldigt mycket om framtiden. Även om
vi inte kunde förutse allt så var vi tidigt inne på andra
underlag än gräs och grus.
– Vi fick stort stöd från alla håll. Nästan i alla fall. En
och annan surkart tyckte kanske annorlunda än vi men
Skånebollen var aldrig något som var uppe på årsmöten
eller orsakade insändarstormar. Vi såg till att ”ha mycket
på fötterna” innan vi lät skånsk fotboll i stort få veta vad
vi ville driva på eller ändra på, säger Olle och minns
något som kallades ”Självporträttet” och där Eric Persson,
den aktade MFF-hövdingen, var den som i första numret
avslöjade sina gärningar och tankar.
Hövding långt före sin tid
Den kloke E.P., som han oftast undertecknade sina brev,
svarade redan 1981 ”Rasism” på frågan om det han mest
avskydde och på frågan om vilken religion han kände
mest sympati för blev svaret: ”Kristendomen som den
tillämpas av fattigpräster i katolska länder och i Fräls-ningsarméns
verksamhet i slum världen över”. Han
utnämnde Gunnar Gren till Sveriges genom tiderna bäste
fotbollsspelare och i det alla tiders svenska landslag han
tog ut fanns det bara plats för två MFF-are, Erik Nilsson
och Bosse Larsson.
– I första numret hade vi också en artikel om allt för
låga medlemsavgifter i föreningarna. Vi skrev om domar-frågor
och Olle Möller presenterade ett träningsprogram
efter västtysk förebild. Eric Persson berättade också om
ett årsmöte i SkFF på 1930-talet – då var årsmötena allt
annat än stillsamma – och om varför Skåne blivit ett av
de ledande distriken i svensk fotboll. Vi hade också en
enkät om inomhusfotboll/smålagsspel. De flesta var
positiva, en av de svarande var entusiastisk. Det var Hans
Cavalli-Björkman, som några år tidigare tagit över som
ordförande i MFF efter Eric Persson, noterar och minns
Olle Larsson när han bläddrar igenom det första numret
av Skånebollen.
Första
utgåvan
Hästhagens IF - föreningen i hans hjärta
Olle fortsatte som ansvarig för Skånebollen fram till och
med årsmötet 1987 då han lämnade styrelsen. Sedan
dessa har en grupp, utan inslag från styrelsen, ansvarat
för Skånebollen med en tjänsteman som högste ansvarig:
Mats Engqvist, Olle Möller, Ulf Larsson och numera Peter
Ekvall.
Nästan 40 år efter att tidningen kom ut första gången
säger Olle Larsson:
– Jag menar att det är viktigt att skånsk fotboll håller
sig med en egen tidning!
Olle Larsson lämnade styrelsen men inte fotbollen. Han
gick vidare på den bana där han praktiskt taget föddes,
fotbolledarens:
– När jag var tio år var min pappa (Gunnar) med och
bildade och blev ordförande för Hästhagens IF i södra
Helsingborg. En förening som inte välkomnades av alla
eftersom det redan tidigare fanns tre fotbollsföreningar i
området: BK Drott, Skogens AIS och Helsingborgs BoIS.
– Vi hade vår centrala punkt på Brunbäcksgatan i något
som var ett miniatyrsamhälle. Där fanns allt, butiker lika
väl som gemensamhetslokaler med plats för alla slags
verksamheter, inte minst idrott. Men där fanns utrymme
för alla intresseinriktningar. Frimärksklubb fanns men
också andra verksamheter, för alla åldrar.
Gårdarna skiljde sig emellertid inte från andra på annat
håll. På varenda gräsmatta stod det skyltar som förkun-nade,
”Förbjudet att beträda gräsmattan”. Eftersom alla
visste att pojkarna i området ville spela fotboll anlades en
liten plan.
– Hästhagens IF arrangerade det som kallades en
”huslagsserie”. Den blev mycket populär från första
stund. Jag fick uppdraget att direkt efter varje omgång
>>>
Skånebollen nr 2 # 2019 33