REPORTAGE: NÄR POLICYN FUNGERAR
Slumpvisa drogtester
När Helena började i Klippan tog man bara drogtester vid misstanke.
Då krävdes nästan att eleven var tydligt påverkad. Skolfältaren
eller Helena följde då med den unge till drogmottagningen
på stan. Men för tio år sedan lades den mottagningen ner och
kuratorn Bert-Inge Karlsson som tidigare hade arbetat på mottagningen
började som skolkurator och utarbetade en samtalsmanual
om droger. Det här utvecklades efter rådgivning från
Staffan Hübinette till att man införde en drogpolicy där slum pvisa
drogtester ingår.
– Vi började prata med fordonsklasserna där de ska bli yrkesförare.
Lärarna insåg att eleverna övningskör på deras körkort.
Om eleven torskar är det handledarens körkort som ryker. Det
blev ett väldigt incitament från lärarna att drogtesta. Men det viktigaste
argumentet vi går ut med är elevernas säkerhet. På elektrikerprogrammet
och byggprogrammet arbetar de med uppkopplingar
och automatiska instrument eller de är ute och klättrar en
bra bit från golvet. Ungdomar är förståndiga och fattar själva att
droger inte är så bra.
– Vi har aldrig salufört att vi ska kolla vad de egentligen håller
på med, fortsätter hon. Vi pratar om säker arbetsmiljö, trygghet
för alla andra och att lyckas med utbildningen. Man fixar inte de
här kraven om man inte är alldeles klar i knoppen.
På Åbyskolan, där det även finns teoretiska linjer, pratar skolsköterskan
och de övriga i elevhälsan – specialpedagog, yrkesvägledare,
kurator, skolfältare – mer om att lyckas med utbildningen.
Och att man ska förberedas för arbetslivet. Många
arbetsplatser kräver drogfrihet och har drogtester redan vid anställningen.
Så här går det till
På Klippans gymnasium testar man sedan fem, sex år tillbaka
minst en gång per läsår och med oförutsägbara intervaller.
– När en klass lottas för provtagning går jag och kuratorn in i
klassen och berättar varför vi gör det. Vi informerar hur det går till
och att det är frivilligt. Vi säger att vi har gjort detta på en massa
klasser och tack vare er elever har vi haft ett så gott samarbete.
Sedan får eleverna följ med en och en medan alla andra väntar
i klassrummet. Eleverna är ensamma på toaletten, men provet
är alltså oförberett. Innan dess har Helena haft ett samtal och
frågat om det finns någon risk att det blir positivt för något ämne.
– Den frågan är jätteviktig! påpekar hon. En vattendelare.
De flesta säger nej, men någon kan säga: Jag tog ju en Panodil
igår. De kan ha tagit en annan medicin. ADHD-läkemedel eller
hostmedicin. Vi testar för tio olika substanser och får snabbsvar.
Ibland kan eleven fråga: Hur länge kan sånt sitta i? Förvånansvärt
många berättar öppet om sina erfarenheter med både alkohol
och andra droger. Efteråt frågar jag alltid vad de anser om att
vi erbjuder testning. De flesta säger att det är bra. En del tycker
vi ska komma oftare. De inser att det finns en säkerhetsfaktor.
Någon säger att det är okej, men du behöver inte testa mig. Jag
håller inte på med sånt där skit.
Alla har inte skrivit på samtyckesblanketten som de får med
sig hem när de börjar på skolan. För de som inte gjort det beror det
helt enkelt på glömska. Då ringer skolsköterskan upp mamman
eller pappan och frågar när eleven hör på.
– Jag har aldrig varit med om att någon förälder vägrat att skriva
under, säger Helena.
Om det blir en positiv test, vilket händer sällan numera, får
eleven gå tillbaka till klassen så att de slipper utmärka sig. De ska
komma tillbaka senare samma dag för mer samtal då även rektorn
plus ytterligare någon från elevhälsan deltar. I bästa fall hinner
föräldrarna vara med annars kommer de på ett senare möte,
en elevkonferens.
Eleven sjukanmäler sig och får stanna hemma tills det blir en
negativ test. Socialförvaltningen informeras och träffar eleven
senare.
För några år sedan var det en grupp på fem, sex killar som
hoppade av skolan efter positiva provsvar. Både skolan och socialtjänsten
ansträngde sig mycket för dessa elever utan att lyckas
hålla dem kvar. Sedan dess har man inte haft sådana avhopp.
Helena tror att drogpolicyn avskräcker en del elever att söka till
Klippans gymnasium.
Skolinspektionen
För ett par år sedan var Skolinspektionen på besök. De ställde förstås
frågor om drogtestningen. Helena berättade hur de gjorde,
att det var en del i det förebyggande arbetet för bättre hälsa. På
frågan hur de gjorde om eleverna säger nej, blev svaret sanningsenligt
att då blir det ingen test. Inspektören nöjde sig med det svaret
och sedan dess har inte myndigheten hört av sig.
Intresset för drogtesterna i Klippan ökar hela tiden. Under senare
åren har Helena tagit emot besök eller förfrågningar från
många olika skolor runt om i Skåne, Småland, Blekinge, Halland
och nu senast från Borlänge och från Stockholm.
Dock finns en grupp skolläkare som har kritiserat Klippans
drogpolicy. De menar att drogtester är en provtagning som ska
ordineras av en läkare. Den får bara utföras av en skolsköterska,
inte av övriga inom elevhälsan. På Klippans gymnasium menar
man att drogtestning är en del av det förebyggande arbetet, inte
en provtagning för medicinsk bedömning. Vem som helst kan
därför utföra testet.
– En annan kritik är att det inte ingår i vårt uppdrag, säger
Helena. Men det är ju vår primära uppgift inom elevhälsan att arbeta
förebyggande.
En del skolsköterskor hävdar att det förstör relationen till eleven.
Helena skakar på huvudet åt den invändningen.
– Jag hävdar det absolut motsatta! Min erfarenhet är att vår
drogpolicy leder till bättre relationer. Drogtesterna har inte bekymrat
mig det minsta när det gäller att sedan prata med eleverna
om andra känsliga ämnen. Inte det minsta.
Goda relationer med eleverna räcker emellertid inte. Drogpolicyn
hade inte fungerat utan drogtesterna. Det är hon övertygad
om.
– Upptäcktsrisken är avgörande. Att bara prata om droger
och vilka skador de kan ge har inte samma effekt. Det är som i
trafiken. Om det inte fanns någon risk att åka fast för fortkörning
skulle många fler strunta i hastighetsbegränsningarna. „
PELLE OLSSON, TEXT OCH FOTO
12 Narkotikafrågan • 4/2018