UTBLICK
USA
förrän på 1970-talet som medvetenheten
om mäns våld mot kvinnor ökade och
det började stiftas lagar för att skydda
kvinnor. Våldet ansågs vara en privat
angelägenhet, något som skulle stanna
mellan hemmets
fyra väggar,
förklarar
Helen Boylan.
Till slut fick
hon hyra ett
hus där hon
kunde starta
det första skyddade boendet. Efter ett
tag fick hon hyra ett hus till och öppnade
ytterligare ett skyddat boende. Efter
några år kunde man på en tredje adress
starta den öppna mottagningen.
Barnen togs ifrån mammorna
Ett av de stora problemen var att barnen
ofta togs ifrån mammor som misshandlats.
– Då var det mer ett skuldbeläggande
av offren än det är i dag. Våldet vändes
emot dem, som om det var deras fel att
de blivit slagna. Detta gjorde att många
kvinnor av rädsla för att mista sina barn
inte vågade lämna våldsamma män och
söka sig till ett skyddat boende.
Med tiden växte verksamheten och
förutom att ta emot kvinnor och barn i
Helen Boylan, som själv varit misshandlad, startade My Sisters’ Place för
40 år sedan. I dag är hon pensionerad, men fortfarande i allra högsta
grad aktiv förkämpe för mänskliga rättigheter.
akut behov av hjälp och tak över huvudet,
började man rikta in sig på förebyggande
och rådgivande verksamhet. I dag
är den delen av verksamheten betydligt
större än själva jourverksamheten. I snitt
hjälper man
10 000 människor
om året,
utöver de man
tar emot på de
skyddade boendena.
Det gör
man dels genom
den dygnet runt-bemannade telefonen, en
så kallad hotline, som mer än 4 000 människor
utsatta för våld använder sig av
årligen, och dels genom den juridiska rådgivningen
som de tolv anställda juristerna
och ett antal probono-jurister erbjuder.
– Vi hjälper till exempel till med migrationsfrågor,
ger råd till traffickingoffer
och bistår med skilsmässoadvokater och
så vidare. Utöver det handlar mycket
om psykologisk konsultation, säger
Lisa Scott, verksamhetsansvarig på My
Sisters’ Place.
En stor del av verksamheten vänder
sig till barn, både till de som är brottsoffer
och som alltså bevittnat eller själva varit
utsatta för våld, och till skolungdomar.
– Vi har terapeuter som jobbar individuellt
med tillsammans
med hela har program möjlighet att Lisa Scott.
Personal på Man har också personal som enbart jobbar
ute i skolorna i preventivt syfte och
pratar om dejtingkulturer, hälsosamma
relationer, attitydförändringar, könsstereotyper,
pornografi – och våld.
Sättet som My Sisters’ Place, och
många andra jourer för våldsutsatta i
USA, drivs på skiljer sig väsentligt från
den svenska. Här har man många anställda
med specialistkompetens, medan
kvinnojourer i Sverige ofta bara har en
eller två anställda för att sköta det administrativa,
ibland ingen alls. Verksamheten
bygger i stället på att hängivna
jourkvinnor ger av sin tid för att hjälpa
brottsoffer genom att svara i jourtelefonerna
och ha stödsamtal med våldsutsatta.
I USA jobbar volontärerna mer
administrativt, tar hand om gåvor, delar
ut matkassar vid högtider och hjälper
till att samla in pengar till verksamheten
genom olika event. Volontärerna jobbar
sällan direkt med de våldsutsatta.
När Helen Boylan startade My Sis-
20 MORGONBRIS
» Våldet vändes emot
dem, som om det
var deras fel att de
blivit slagna «
barnen, men också tillsama
familjer i vissa fall. Och vi
för barn och unga där de får
bearbeta våldet, berättar
å skolor
l som enbart job-
Mycket har förändrats genom åren, numera tar man inte emot bara
våldsutsatta människor i akut behov av tak över huvudet utan jobbar även
preventivt ute på skolor.
V