PROSTITUTION
TALITA
JAGET
STARKARE
Josephine Appelqvist och Anna Sander har i 14 år med
hjälp av pengar från privatpersoner, företag och kyrkan
kämpat för att kvinnor i prostitution ska kunna få ett
annat, bättre liv.
– Vi är sådana som när vi ser ett problem gör något åt
det. Vi sitter inte och väntar och hoppas att någon annan
ska ta tag i det, säger de.
TEXT OCH FOTO: Colette van Luik
22 MORGONBRIS
et finns myter som är
svåra att slå hål på. En
är den om den ”lyckliga
horan”. Att kvinnor
som prostituerar sig gör
det av helt fria val, kanske till och
med för att de gillar det. Därmed är
det att jämställas med vilket annat
jobb som helst och borde kallas
”sexarbete”. Inget gör Josephine
Appelqvist och Anna Sander mer
upprörda.
– Antingen är det människor
som aldrig varit i prostitution utan
tycker att det är någon sorts feminism
att kvinnor ska kunna kalla sig
”sexarbetare” som säger så. Eller så
är det människor som är i prostitution.
När de är mitt uppe i sexhandeln
måste de intala sig själva att
de valt prostitutionen som ett yrke,
annars skulle de aldrig orka, säger
Josephine Appelqvist.
– Vi respekterar givetvis de som
säger att de valt det här, men våra
erfarenheter säger något annat. De
kvinnor som vi kommer i kontakt
med pratar gärna positivt i början
om det de gör. Men efter ett tag i
vårt program bryter de ofta ihop och
förstår att allt varit en lögn, säger
Anna Sander.
Lång erfarenhet
Det började i slutet på 1990-talet
och i början av 2000-talet. Anna
Sander var engagerad i ett uppsökande
socialt arbete bland kvinnor i
prostitution i Amsterdam. Josephine
Appelqvist hade varit på Filippinerna
och sett barnsexhandel med egna
ögon. I sitt arbete som jurist på or-
V
Här byggs
D