VAL 2018
MOTSTÅND
När nazisterna
kom till Ludvika
alrörelsen var sig inte lik i
Ludvika i år. Nordiska motståndsrörelsen,
22 MORGONBRIS
NMR, ställde upp
i Ludvika och kampanjade för att
komma in i kommunfullmäktige.
– De var här varje dag. De serverade
kaffe och försökte prata med folk. En
del var jätterädda och vågade inte gå ut,
berättar Marlene Otterborn, ordförande
i S-kvinnor i Ludvika/Nissbo.
NMR gav sig öppet ut på stan för att
rekrytera nya anhängare, både i Ludvika
och i grannsamhället Grängesberg. De
stod utanför Konsum och försökte ta
kontakt med människor som gick förbi.
De drog sig inte heller för att försöka
skrämma övriga partier.
– Nästan varje gång vi stod vid vårt
kaffebord kom de och filmade oss med
sina mobiler. De gick så nära att man
skulle kunna nudda dem om man sträckte
ut armen, säger Marlene Otterborn.
Hur kunde det bli så här? Redan i slutet
av 90-talet fanns Nationalsocialistisk
front i kommunen, men den stora förändringen
skedde efter valet 2014. Då skrev
18 personer nazisten Pär Öbergs namn på
Sverigedemokraternas lista till kommunfullmäktige.
SD hade bara fem kandidater,
men fick sju platser. Eftersom partiet
inte låst sin lista kunde Öberg med dessa
ynka röster ta en av de sju platserna.
– Det kom som en total överraskning.
De har alltid visat förakt för politiken,
men ingen hade sett det där komma, säger
Maria Strömkvist, riksdagsledamot
(S) och tidigare kommunalråd i Ludvika.
Sedan dess har kommunen förknippats
allt mer med nazism. Ibland är det
som om hela samhället blir invaderat. På
Första maj i år i Ludvika var det avspärrningar,
poliser, längst fram i motdemonstrationen
syntes kända namn som Linnéa
Claesson och Hédi Fried. Plus många
journalister från de stora redaktionerna.
Hotfull stämning
Men nazisterna har inte bara förändrat
Ludvika under Första maj och höstens
valrörelse. Både politiker och antinazistiska
aktivister har rapporterat om upprepade
hotfulla samtal, parkerade bilar
Ulla-Britt Mikaelsson, ordförande i Skvinnor
i Grängesberg, tycker också att
något annat kommit smygande.
– Det har blivit en annan stämning i politiken,
det har kommit in rädsla och hat.
Det har blivit svårare för oss att rekrytera
medlemmar, bland annat eftersom
nazisterna kommer fram och tar kort när
vi har olika aktiviteter. Men det har också
blivit ett hårdare tonfall rent allmänt.
Hur står man emot?
– Det är svårt. Förut lyssnade jag alltid
på folk, nu bryr jag mig inte alltid om att
bemöta utan går därifrån. Och det är synd,
för diskussionen försvinner. Man måste få
tycka olika, men det är svårare i dag.
Vilka erfarenheter kan då S-kvinnorna
från dalakommunen dela med sig av till
andra kommuner och politiker? Det hand-
I Ludvika försöker nazisterna rekrytera anhängare mitt i stan
och utanför skolorna. För kommunens S-kvinnor innebar det att
bli filmade under valrörelsen och risker för hot och hat.
– Det är svårt att förstå att det blivit så här. Jag är uppvuxen
med att nazisterna var de onda, därför känns det så märkligt
när man ser unga som dras till dem, säger Marlene Otterborn,
ordförande i S-kvinnor i Ludvika/Nissbo.
TEXT: Elisabet Wahl
utanför hemadressen och anonyma brev.
Ulla Britt Mikaelsson ordförande i S
V