kvinnleiug- vraölsträtt
100 år
från oss alla röstberättigade! TACK
17 december 1918 godkände riksdagen
en regeringsskrivelse, som meddelade
regeringens avsikt att framlägga
en proposition om allmän rösträtt. I
praktiken var det ett godkännande av
den överenskommelse om rösträttsreformen
som partiledarna nyss träffat.
Den kringgående manövern med en
skrivelse berodde på att riksdagen bara
var extrainkallad och enbart fick besluta
i de frågor som var anledningen till att
den kallats in. Dit hörde inte rösträtten.
Den hade behandlats vid vårens ordinarie
session, och då hade högern som
vanligt röstat ner den. Men nu var läget
akut.
10 morgonbris
Tvåkammarriksdagen hade införts
1864, och bara män hade rösträtt dit –
och bara om de hade viss inkomst eller
viss förmögenhet. Beloppen låg på nivåer
som den stora majoriteten män inte ens
var i närheten av.
Högern sa nej
Under 1880-talet började kravet på
allmän rösträtt växa, med högern som
envis motståndare. Striden fördes i decennier
och 1918 var läget, under trycket
av livsmedelsbrist och stora omvälvningar
i omvärlden, nästan revolutionärt.
Högern fortsatte dock att säga nej.
Men näringslivets män oroade sig för
strejker och upplopp, och
kungen, Gustaf V, ville slippa
att likt sina släktingar i Tyskland,
Ryssland och Österrike
bli avsatt. En rösträttsreform
kändes avgjort mer uthärdlig
än en revolution.
Inför det samlade trycket
från hovet och näringslivet gav
högern äntligen upp.
I praktiken gällde reformen
kvinnornas rösträtt. Inkomstgränserna
för den manliga
rösträtten hade avskaffats
1909; män ur alla samhällsklasser
fick därmed rösträtt, låt
vara med ett antal villkor om bland annat
betald skatt och fullgjord värnplikt.
Men högerns motstånd mot kvinnorna
var orubbligt. Kvinnor tänkte för känslomässigt,
hade för outvecklade hjärnor
och var för veka för stormarna i det
politiska livet.
Motståndet mot utvidgad rösträtt var
ett försvar för både klass- och könsprivilegier,
för att bevara makten hos
de grupper högern företrädde: adeln,
officerskåren, finansmännen, storföretagarna.
Men i motståndet låg också den
konservativa ideologi, som bokstavligen
gör skillnad på folk och folk: Somliga är
helt enkelt mer intelligenta än andra,
mer rationella, mer omdömesgilla – och
följaktligen mer lämpade, eller snarare
de enda lämpade, att styra samhället.
Med den synen var rösträtten inte en
rättighet för vuxna medborgare att på
lika villkor påverka sitt samhälle i; rösträtten
var en förmån man måste bevisa
sig värdig.
Ursprungligen ansågs ansvar och
omdöme garanteras av inkomst och
förmögenhet. Det ersattes 1909 med ett
antal andra villkor, som kunde anses visa
åtminstone viss grundläggande ansvarsförmåga.
Det var genom att gå med på
den typen av villkor socialdemokrater
och liberaler lyckades förhandla fram
För snart 100 år sedan godkände riksdagen en
skrivelse från regeringen där den meddelade sin
avsikt att lägga fram en proposition om allmän
rösträtt. Resten är historia.
text: Anne-Marie Lindgren
Demonstrationståg för kvinnors politiska rösträtt
i Göteborg 1918.
fot o: kv i nnsam , göte borgs u niv ersi tet
foto: kvinnsam, göteborgs universitet