Ledare
Vart är vi på väg?
De senaste 20 åren kan vi, rensat från demografiska
skiftningar, se en negativ trend på antal lag och antal spelare.
I höstas tog därför Skånes Representantskap beslutet
att avveckla division 7 och istället bredda division 6, en
åtgärd som har legat i luften sedan några år tillbaka.
Idag har vi ett stort tapp på barn och unga och speciellt
i 12 års åldern jämfört med tidigare då vi såg det största
tappet först vid 15-16 års ålder. Medan lagidrotterna får
allt svårare att hålla spelarna kvar på lägre nivåer ser vi
att idrotter och motionsformer som mer inriktar sig på
individen och inte är lika struktur- och tidsbundna som
lagidrotter, exempelvis gym, golf, ridning, tennis, padel,
mm, har en gynnsam utveckling.
Att ungdomar slutar tidigare med fotboll kan delvis
också bero på den stämning och miljö som finns i samband
med en del matcher. Vi får ganska ofta rapporter om
händelser och uppträdande som skapar dåliga matchmiljöer.
Antalet förseelser och anmälningar har till totala
antalet minskat, vilket i sig är positivt, men de innehåller
generellt grövre händelser och där personer i publiken
ofta är involverade i hot och våld mot spelare, ledare och
framförallt domarna. Grövre förseelser samt hot och våld
blir dessutom vanligare längre ner i åldrarna och förekommer
nu, om än i ytterst få fall, även inom flickfotbollen.
Därför satsar vi nu på Nolltolerans 2.0, ett omfattande
program för att vända den trenden. Föregående Nolltolerans
projekt fick ett mycket positivt utfall och därför satsar
vi ännu en gång.
Vi fortsätter också med vår plan och vårt arbete för
att komma närmare våra föreningars vardag och då inte
minst genom Spelarutbildningsplan Skåne (SUP), Barnfotbollscoacher
och Skånes Spelar & Tränarutbildning (STU).
Vi har sedan januari också startat vår serviceverksamhet
där vi erbjuder föreningarna hjälp med den ekonomiska
redovisningen till en rimlig kostnad i förhållande
till om man måste lägga det på en extern byrå. Intresset är
så här långt stort och vi har börjat med tre föreningar, och
ett fotbollsaktiebolag, för att komma in i den praktiska
hanteringen. Ambitionen är att vi under året successivt
kan erbjuda och ansluta fler föreningar. Allt vi gör hänger
samman med vår ambition att komma närmare föreningarna
och vardagen i syfte att tillsammans göra den
skånska fotbollsverksamheten mer attraktiv för ungdomar
och bättre för eliten.
Nu ser vi fram emot en ny säsong och i nuläget är vi
alla seriesegrare. Så lycka till såväl på som utanför planen.
Claes Ohlsson
Ordförande
Nu har vi gjort bokslut efter förbundets första 100 år, ett
jubileumsår som vi firade i samband med årsmötet i fjol.
Fotbollsmässigt var 2019 som det brukar d v s både sött
och surt i de olika divisionerna. Vi gratulerar FC Rosengård
till att SM-guldet är ”himma” igen och gläds med
Malmö FF i takt med framgångarna i Europa League.
2019 var ju Markus Rosenbergs sista år som spelare och
avslutet på hemmaplan i november kunde knappast ha
regisserats bättre. Markus avgör Europa League matchen
i slutminuterna och därefter en storslagen avtackning av
klubben och supportrarna.
Nu går vi in i nästa sekel och nu går utvecklingen väldigt
fort och för eliten går det delvis som på räls.
Men frågan är, som Kristian Luuk utrycker det, Vart är
vi på väg?
Den utökade kommersialiseringen av fotbollen medför
en allt tydligare segregation inom fotbollspyramiden, en
utveckling som nu sannolikt kommer att gå ännu fortare
då elitfotbollen utvecklas snabbt på många plan. Det är
utan tvivel positivt att damfotbollen tagit kliv framåt och
att intresset från publik, media och därmed näringslivet
ökar kraftigt. Men det är mycket arbete kvar innan damfotboll
når en stabil professionell nivå, som någotsånär
kan jämföras med herrsidan. Den stora intäktsökningen,
och då i första hand för SEF klubbarna, som sker nu från
2020 kan få långsiktiga negativa konsekvenser för de lägre
divisionerna, och inte minst för herrsidans Ettan klubbar,
om ingenting görs åt resursfördelningen. Under en lång
tid har fotbollen, precis som övriga samhället, sett en ökad
fokusering på det egna jaget. Den gamla devisen ”laget
före jaget” känns idag mer och mer som jaget före laget.
En kontinuerligt stigande lönespiral inom elitfotbollen
skapar förväntningar hos individen att en proportionell
ersättning också skall betalas i lägre divisioner, och särskilt
då för Ettan (f d division 1) som är en semi-professionell
liga och har krav på arvoderade avtal med spelarna.
Mängden tid som spelarna lägger ner på sin fotboll skiljer
inte särskilt mycket mellan Superettan och Ettan men ersättningarna
i Ettan kräver generellt ett civilt arbete också.
När ersättningarna i Superettan i genomsnitt blir 10-15
gånger högre jämfört med Ettan så blir förväntningarna,
kravet och trycket på Ettan klubbarna stort. Det finns
också en uppenbar risk att inslaget av utländska spelare
ökar, i våra elitföreningar, och därmed får färre svenska
talanger plats. Då krävs att talangerna underifrån är ännu
bättre förberedda, vilket i sin tur kräver högre kvalitet
på utbildningen och därmed behov av ökade resurser till
talangutvecklingen underifrån.
När uppoffringen blir större och sannolikheten att
lyckas mindre står fler och fler spelare inför alternativet
att satsa sin tid på en civil karriär istället för på fotbollskarriären.
Kortsiktigt kan man anta att många spelare
i unga år kommer att satsa ännu hårdare på att nå eliten
mot de stora pengarna. Samtidigt finns den uppenbara
risken att många redan under sina tonår får en ökad frustration
och slutar när man upplever att man inte riktigt får
bekräftelsen, inte att man utvecklas tillräckligt fort och/
eller har förutsättningar för att nå hela vägen. Glädjande
är dock att insikten om konsekvenserna finns och att det
pågår diskussioner för att i konstruktiv anda hitta modeller
så att den större ekonomin också skall komma de lägre
divisionerna till del.
2 Skånebollen nr 1 # 2020