Med undantag för en ettårig sejour i USA har Therese Sjögran varit FC Rosengård trogen sedan 2001
– en tid då klubben haft tre namn och hon själv lika många roller i klubben.
Att hon spelade i både pojk- och flicklaget var ingenting
hon reflekterade över då.
– För mig var det fotboll. Det spelade ingen roll om det
var det ena eller andra laget, det var mina lag.
När Therese Sjögran var tolv år gammal gick flyttlasset
vidare till Veberöd. Det medförde även ett klubbyte – och
det var i Veberöds AIF som fotbollssatsningen tog fart på
allvar.
– Det kändes väl som att när jag kom till Veberöd
så blev det startskottet. Det var lite mer organiserat. I
Harlösa la de ner flick- och damlag precis innan vi flyttade
därifrån. Även om Harlösa är min moderklubb har
Veberöd gjort större intryck och lämnat mer avtryck. Sen
är det klart att jag uppskattar åren jag hade i Harlösa, det
la ändå grunden för något.
Medan det i Harlösa IF varit spelare från flera olika
ålderskullar i ett och samma lag var det mer åldersgrupperat
i Veberöds AIF. Under ledning av tränaren Fred
Lindfors, som hon lyfter fram som en viktig del då han
såväl hade tränarutbildning som var villig att lägga ner tiden
som krävdes, tog det dock inte lång tid innan Therese
Sjögran tog kliv i hierarkin.
Veberöds AIF:s hade ett duktigt flicklag och hon själv
hann inte mycket mer än in i tonåren innan det var dags
för A-lagsspel.
– Jag tror jag var 14 år när jag var med på bänken för
första gången. Jag är inte helt hundra men jag var 13-14
år. Sen gick det ganska snabbt. Jag kom med i Skånelaget
sen var det breddläger och flicklandslagen. Då var det full
satsning.
Hon blev trogen Veberöd till slutet av tonåren då Wä IF
(sedermera Kristianstad/Wä DFF) lockade. Där blev det
omedelbart allsvenskt avancemang och landslagsdebut –
och det ordentliga startskottet på den karriär som varade
fram till och med 2015.
Det var också först efter att hon lämnat Harlösa, Veberöd
och även Kristianstad/Wä som hon fick den mittfältsroll
vi vande oss vid att se henne i på 2000-talet. Under
Lena Videkulls ledning skolades hon om – efter att ha
spelat anfallare i mer eller mindre hela sitt liv.
Målskyttet var det heller inget fel på, vilket blir tydligt
när hon återberättar om en match under tidiga åren i
Harlösa IF.
– Jag hade en forwardskompis då vi spelade med två
forwards på sjumanna. Då mötte vi Norra Rörum och de
var så dåliga att jag tror att vi vann med 20-0. Så fort de
hade avspark tog vi bollen nästan direkt från dem. Sen
blev det mål. Vi två delade lite på det, säger Sjögran och
skrattar åt minnet.
Trots att hon numera är verksam i FC Rosengård, den
klubb hon spenderat såväl mest tid i som är mest förknippad
med har hon inte släppt kontakten med sina barndomsklubbar
helt och hållet.
– Det är klart att man alltid kommer ha en speciell
känsla för de två lagen. Kanske mest för Veberöd, eftersom
att jag var så ung i Harlösa. Men jag kollar alltid om
det står någonting om Veberöd. Sen har vi ett sånt här projekt
ute i skånska klubbar. Där är Veberöd med. När jag
var med där ute och såg tjejerna i träning så är det klart att
det känns lite extra, så är det ju.
Skånebollen nr 1 # 2020 5