mena pulpan, men nerver finns förstås
i mängder överallt i och kring tanden.
Är det pulpan som menas så kan
amalgamet endast nå pulpan via tanden,
inte via käkbenet och orsaken är
inte att amalgamet vandrat. Antingen
har det funnits en lesion, dvs skada,
t.ex. karies eller att borren har penetrerat
dentinet in till pulpan, varefter
amalgam placerats på lesionen. Eller
fanns det kvarlämnad karies under
amalgamfyllningen, vilken sedan spridit
sig så att fyllningen till sist lossnar
20 TF-BLADET NR 2/2014
FRÅGESPALT
Karin Öckert.
Fråga tandläkaren:
Sylvia frågar: Kan
amalgambitar vandra
genom kroppen?
En av kroppens största utmaningar
är att skydda sig från
intrång av främmande organismer
eller föremål. Vårt främsta skydd
är förstås den intakta huden, men eftersom
vår överlevnad kräver ett antal
hål i densamma, attackeras vi dagligen
här av elaka fiender. Ett antal vapen
har kroppen till sin hjälp såsom immunförsvaret,
tarmbarriären, magsyran,
sileshåren i näsan, tårvätskan och saliven.
Om en angripare trots detta
lyckas ta sig in i våra vävnader kan
försvaret använda sig av abscessbildning
eller inkapsling.
Amalgambitars väg in i tandkött
eller käkben kräver i regel tandläkares
hjälp. Eftersom de flesta kariesangrepp
uppstår vid tandköttskanten där bakterier
lätt får fäste, kräver behandlingen
ofta elektrokirurgi av tandköttet. Den
öppna sårytan har inget skydd mot
amalgamstänk som uppstår vid lagningen
av hålet och kofferdam kan
vara omöjligt att applicera långt ner på
tandhalsen. Större amalgambitar kan
implanteras i vävnaderna i samband
med extraktion av en tand eller vid
apicectomi (tätning av rotspetsen vid
operation).
Frågan om amalgambitar kan
vandra runt i kroppen är svår att svara
på. Många patienter har s.k. amalgamtatueringar
som de gärna vill få
bort i samband med amalgamsanering.
De har funnits där år efter år vid
kontroller och inte visat någon rörlighet
alls. Vid blottläggandet av dem vid
operation kan det visa sig vara ganska
stora bitar som ligger nära tandköttsytan,
men som kroppen ändå inte för-
mått avstöta. De är oftast väl inkapslade
och stör kanske därmed inte nämnvärt
vävnaderna. Någon abscessbildning
kring en amalgambit kan jag inte
erinra mig att jag någonsin sett. Däremot
sker det ofta runt bakteriehärdar
eller nekrotiskt ben. Man får väl tolka
det som att kroppen upplever dessa
fiender som värre än metallimplantat
oavsett dess natur eller toxicitet.
Men det finns många patienthistorier
om metallbitar som trängt ut genom
huden. Det har oftast handlat om kulor
eller spikar och suturer ifrån frakturbehandlade
skelettdelar. Men varför
skulle inte amalgambitar kunna bete
sig på liknande sätt? Jag har bara aldrig
sett det i min praktik. En orsaksfaktor
som är möjlig är att patienten utsatts
för MR (magnetresonanstomografi).
Enligt Wikipedia utsätts kroppen då för
ett kraftigt statiskt magnetfält samt
radiovågor. Magnetiska föremål dras
med sådan kraft in i magnetresonanstomografens
fält att de kan fungera
som projektiler och vålla allvarliga skador
på såväl patienten som maskinen.
Metall i kroppen t.ex. vissa implantat,
metallsplitter eller piercingföremål kan
börja rotera eller värmas upp så att de
skadar patientens vävnader. En
röntgenspecialist som jag kontaktat
ställer sig dock mycket tveksam till att
magnetfältet skulle kunna orsaka en
vandring av metaller i kroppen.
För att återgå till Sylvias fråga så
ställer jag mig frågande till uttrycket
”en amalgambit hade gått igenom käkbenet
och tryckte på nerven”. När
man pratar om ”nerven” brukar man
Annons
och kan pressas in i pulpan.
Visst kan man röntga för att se om
det finns något amalgam nära örat,
men det kan inte göras av en vanlig
tandläkare. Be att få en remiss till en
röntgenspecialist.
Karin Öckert, tandläkare
(pensionerad)