TF-BLADET NR 2/2014 5
LEDAREN/INFORMATION
Situationen i Sverige
Trots amalgamförbudet och trots politiska
beslut från regeringen, så är det
få som får sin rätt att ta bort de
sjukdomsframkallande fyllningarna på
det sätt som är lagstiftat. Genom att
landsting och regioner har egen budget
med delvis statsbidragsberättigad verksamhet,
finns det ett Moment 22 inbakat
i systemet.
Detta innebär att enskilda tjänstemän,
oftast bedömningstandläkare som
är ansvariga för besluten, krånglar till
regelverket så att allt färre får det stöd
de är berättigade till. Arbetsmetoden
går ut på att genom egna tilläggsdirektiv,
som saknas i tandvårdsförordningen,
se till att de flesta som söker
bidrag för amalgamsanering får avslag.
Därefter rapporteras att nu är det
så få, som söker bidrag för sanering, att
man kanske kan påverka regeringen,
så att stödet för sanering enligt
tandvårdsförordningen dras in!
Tänk om andra sjuka skulle behöva
vänta i många månader för att få börja
sin behandling! De regler, som gör att
flera andra sjukdomstillstånd ger rätt
till behandling inom viss tid*, kringgås
konsekvent genom bedömningstandläkarnas
agerande. De vill inte inse att
man skulle kunna bota, lindra eller
hjälpa tandvårdssjuka människor.
Det är skamligt att detta kan fortgå
år efter år utan åtgärder från ansvariga
politiker. Patienterna tvingas att
acceptera andra diagnoser för att få
rätt till sjukersättning. Sådana diagnoser
berättigar emellertid enligt
bedömnings-tandläkarna inte till bidrag
för sanering! Snacka om rundgång!
Skrämselpropaganda
Detta är helt i linje med de argument
som tandläkarna från allra första början
använde i argumentationen i
amalgamfrågan. På SoS påstod man
på 1990-talet, att det skulle behövas
800 nya tandläkare för att ta bort allt
amalgam! En uppgift som var helt
gripen ur luften, men som avskräckte
dåvarande ministern från beslut.
Samtidigt har många tandläkare
menat, att borttagning av amalgam var
en utgift som var onödig för skattebetalarna.
Detta var också helt gripet ur
luften, då alla som tillfrisknat eller blivit
bättre efter sanering inte längre har så
höga sjukvårdskostnader. Många har
kunnat återgå till arbetslivet helt eller
delvis.
Detta har vi från Tf:s sida kunnat
redovisa sedan dag 1 och det bekräftades
också i Dentalmaterialutredningen
från 2003. Vad som gör att man
inte satsar på denna möjlighet istället
för en mängd andra terapier av mer
eller mindre tvivelaktigt slag är en gåta
för oss i Tf. Vågar man inte lyfta på
locket och inse fakta? Vilka skyddar
man? Gamla tandläkarprofessorer som
byggt hela sin karriär på att förneka
fakta, medan andra får betala priset
för att man inte gör rätt nu? Sanningen
kommer alltid fram förr eller senare.
När man ser hur SoS och landsting
agerar i amalgamfrågan. kommer man
otvetydigt att tänka på det gamla talesättet
att sätta bocken till trädgårdsmästare.
Margaretha Molius
Förbundsordförande
In
Memoriam
Renate Armhagen
Vår vän Renate blev 73 år. Hon dog på
sin födelsedag den 3 april i år.
Renate bodde i Färgelanda kommun
och sörjs närmast av barn och
barnbarn. Renate var amalgamsjuk och
elöverkänslig med mycket svåra besvär.
Trots det arbetade hon enträget
med att informera om amalgamets,
elöverkänslighetens och strålningens
hälsoeffekter. Hon ordnade seminarier,
utställningar och föreläsningar. Hon
hade möten med andra tandvårdsskadade
och elöverkänsliga. Hon provade
även olika sätt att förbättra
elmiljön, bland annat testade hon filter
för elledningar tillsammans med Vattenfall.
Som få andra stred Renate för våra
rättigheter, för vår rätt till hänsyn för
våra funktionshinder. Hon hade alltid
tid för andra drabbade, gav råd och
stöd.
Renate, allt du gjorde för oss säger
vem du var. Du lämnar ett stort tomrum
efter dig och en stor saknad med
många fina minnen.
Jan Hanes, Tf O distrikt
*Vårdgarantin innebär att man ska
få tid för besök och behandling
senast inom de tidsgränser som
anges i garantin.