Kvicksilver och andra metaller i amalgam
(silver, koppar) oxiderar och koagulerar
proteiner och vid kontakt med
slemhinnor i munnen uppkommer cellförändringar,
som oftast är lindriga och
inte ger besvär, men i en del fall kan
övergå i cancer.
Den vanligaste typen av
förändring kallas lichen
och syns som vitaktiga
fläckar och stråk. De mest markanta
slemhinne-förändringarna
återfinns i närheten av amalgamfyllningar
men kan utbreda
sig från kontaktstället eller finnas
utan närhet till amalgam. Tandvården
medger att lichen kan
uppkomma vid kontakt med amalgam,
men hävdar att de som inte
har sådan kontakt har annan orsak,
trots att de är oskiljaktliga.
När det finns kontakt med amalgam
kallas förändringarna för
OLL, oral lichenoid lesions, och
de utan kontakt för oral lichen
planus.
Det går ofta att med landstingsbidrag
få det amalgam
borttaget, som har kontakt med
lichen, men inte övrigt amalgam.
Då försvinner de närliggande lichenförändringarna
relativt snabbt,
medan de längre bort ofta kvarstår.
Skickliga tandläkare, som
tar bort allt amalgam och även
andra misstänkta metaller, finner,
att all lichen, oavsett lokalisering,
oftast försvinner.
Lichen karakteriseras av en
förhårdnad yta, ett underliggande
skikt av celler i olika stadier av
nedbrytning och en massiv ansamling
av immunceller. Frekvensen
av lichen i befolkningen
anges till mellan 0,5 till 2,2 procent.
Lichen brukar oftast inte vålla
allvarliga besvär, utom när det
blir sår, men en allvarlig komplikation
är att vävnadsförändringarna
i någon procent av fallen
övergår till cancer.
I en ny studie av lichen, där
förändringar i kontakt med amalgam
(OLL) inte medtagits – antagligen
därför att man tror att
orsakerna är olika när det gäller
lokaliseringen av lichenförändringarna
relativt amalgam – fann
man att en procent av förändringarna
övergick i malignt tillstånd.
Det finns inga uppgifter
om vad tänderna lagats med eller
inflammationer i tandkött eller
runt rötterna. Patienterna behandlades
med kortisonpreparat
och anti-svampmedel under ett
halvt till 12 år.
Från Tandvårdsskadeförbundets
sida anser vi att det är
oförsvarligt att underlåta att ta
bort amalgam och andra metaller,
som är kända karcinogener,
när det finns lichen någonstans i
munnen. I början av Tf:s verksamhet
fann vi en broschyr,
”Tumörsjukdomar i munhålan”,
utgiven 1966 av Sveriges Tandläkarförbund
i samarbete med
Riksföreningen mot Cancer. Där
anges att ”predisponerande faktorer
för cancer i munhålan är
kronisk irritation av kemisk eller
mekanisk natur. Elektrolytisk
spänning mellan olika fyllningsmaterial
anges också som bidragande
orsak.” I skriften finns
många ”vackra” bilder av
maligna eller premaligna skador,
flera av dem med uppenbar kontakt
med amalgam. När Tf begärde
att få fler exemplar av
skriften drogs den in av Riksförbundet
mot Cancer, enligt uppgift
därifrån ”efter samråd med
odontologisk expertis.”
Mats Hanson,
docent i zoofysiologi
Källa:
”Clinicopathological features and
malignant transformation of oral
lichen planus: a 12-years retrospective
study”. Bardellini E et
al Acta Odont Scand 71:3-4,
2013, 834-40.
http://informahealthcare.com/
doi/abs/10.3109/
00016357.2012.734407
Mats Hanson.
Annons
LLLLLiiiiiccccchhhhheeeeennnnn iiiii mmmmmuuuuunnnnnnnnnneeeeennnnn –––––
en cancerrisk
12 TF-BLADET NR 3/2014
VETENSKAP
/
