LEDARE
Narkotika leder till förnedring – som inte försvinner med legalisering
Den massiva kritik som följt efter att den så kallade Fittjadomen
blev offentlig har knappast undgått någon. Domen i sig är ett välformulerat
skolboksexempel i process- och straffrätt. Samtidigt
är det en grym beskrivning och plågsam läsning om en kvinna
med ett långtgående missbruk vilken flera män utnyttjat för egen
tillfredsställelse i utbyte mot narkotika.
Det är lätt att fastna i ett individperspektiv i ljuset av avsky mot
förövarna. Polisutredningen som ligger till grund för domen riskerar
också minska tilliten till våra rättsvårdande myndigheter. Men
min uppfattning är att frågan är ytterligt vidare än så; varför skedde
detta överhuvudtaget?
Naturligtvis finns inte bara en orsak men jag vill påstå att en
framträdande orsak handlar om narkotikafrågan. Med det menar
jag frågan om hur vi kan förstå och behandla narkotikamissbruk
som ett icke önskvärt samhällsfenomen – socialt, rättsligt och
medicinskt.
Fittjadomen är enligt min uppfattning ett sorgligt exempel på
kapitulation, eller möjligen nonchalering, inför narkotikaproblemet.
Ett exempel är den bild av ogenerad och självklar narkotikaförsäljning
som förmedlas i förhören med de tilltalade. Även kvinnan
berättar att hon ”brukar” åka till en viss förort för att handla
knark. Lika självklart som om det handlat om bästa butiken att åka
till för att köpa nybakat bröd.
Ett annat exempel är bilden av hur beroendevårdens insatser
mot missbruksproblematik framträder. Det framgår att läkare,
bland annat kvinnans husläkare, förskrivit olika personlighetsförändrande
narkotikaklassade preparat. Förutom att hon genom
sin beroendemottagning erhållit substitutionspreparatet Subutex
har hon sedan tio år fått sömnmedel utskrivet. En läkare visar
sig ha skrivit ut mer bensodiazepiner till kvinnan än vad denne
angivit.
Av den rättsmedicinska undersökningen framgår att det togs
blodprov och urinprov från kvinnan samma kväll efter det att övergreppen
skett. I blodet påvisades lugnande läkemedel med avslappnande
och i viss mån hämningslösande verkan med biverkningar
som koordinationssvårigheter och försämrat minne. Det
fanns också spår av en bensodiazepin som ger biverkningar som
dåsighet, dålig koncentrationsförmåga, dålig koordination, muskelsvaghet
och förvirringstillstånd. Två olika former av metaboliter
(produkter av nedbrytningen av ytterligare substanser) med
samma biverkningar som ovan. Blodet innehöll även sömnmedlet
zoplikon där den vanligaste biverkningen är dåsighet. Vidare
fanns spår av preparatet pregabalin med vanliga biverkningar så
som yrsel och desorientering.
Urinprovet påvisade alkohol, spår av kokain, morfin, tetrahydrocannabinolsyra
(en metabolit till tetrahydricannabinol som ingår
i cannabispreparat). Vidare fanns spår av buprenorfin vilket
används för behandling mot heroinberoende. Värt att nämna är
att blandingen av buprenorfin med alkohol och bensodiazepiner
kan leda till döden.
Domen visar på några centrala utvecklingsområden.
Tre sedan tidigare brottsbelastade unga män erkänner att de
ägnar sig åt försäljning av hasch, kokain och heroin. Utan omsvep
berättar de även att de som betalning för narkotika tackat ja till att
utnyttja kvinnans utsatta situation och därigenom hennes kropp.
Det står klart att de insatser och eventuella påföljder som konsekvens
av deras tidigare brottslighet inte på något vis påverkat
dem i önskvärd riktning. Utvecklingspotentialen för påföljdssystemet
för unga lagöverträdare är således hög.
Narkotikafrågan präglar hela Fittjadomen, från början till slut.
Målsäganden i den aktuella domen har en långvarig och omfattande
missbruksproblematik. Enligt domen prövade kvinnan
heroin redan som 14-åring. Kvinnor som missbrukar är en särskilt
utsatt grupp för en del mäns mindre klädsamma beteenden. Förutom
de hälsoproblem som missbruket i sig för med sig är det
vanligt att de i sin vardag utsätts både för fysiskt, psykiskt och
sexuellt våld. Dessa kvinnor är i stort behov av omfattande stödinsatser.
Dels för att kunna bryta med sitt missbruk och dels för att
våga lämna våldsamma relationer.
Sedan en tid tillbaka vädrar återigen gamla legaliseringsivrare
morgonluft i den allmänna debatten om hur vi ska förhålla
oss till narkotikamissbruk. Att hamna i förnedrande situationer
som missbrukande kvinna försvinner inte bara för att de preparat
som intas blir legala. Orsaken till förnedrande situationer är ju
missbruket av droger, snedvriden självbild och negativ påverkan
på kroppens och hjärnans olika funktioner genom ett liv i blandmissbruk.
Det var just sådana konsekvenser som kom att ligga
kvinnan till last i tingsrättsdomen, hennes förmåga att minnas i tid
och rum och förmågan att uppfatta detaljer, det vill säga tillförlitligheten
i hennes utsagor.
Sådana konsekvenser kan inte legaliseras bort. „
Anne-Lie Vainik
Socionom & fil. dr. i socialt arbete
Vill du läsa fler av våra inlägg i narkotikadebatten?
rns.se/media/kommentarer
Narkotikafrågan • 1/2018 7