TEMA FÖRORENADE MASSOR
Mbeahövrerkssuannte rfiönrgnuft
teknik och
När våra gamla deponier är färdigtäckta blir det inte lika enkelt
att bli av med förorenade massor. Det har ökat intresset för att
rena mark. Men vi behöver också omvärdera riskerna, menar
Tomas Henrysson.
TEXT KARIN JÖNSSON, AVFALL SVERIGE
Med 30 års erfarenhet
16 | AVFALL OCH MILJÖ Nr 1 2019
av förorenade massor
vet Tomas Henrysson
vad han pratar om.
Han har forskat,
jobbat åt Naturvårdsverket,
Miljöteknikdelegationen och
lokala myndigheter. Bland annat. Idag
är det genom konsultbolaget Conviro
som han sprider sin erfarenhet. Det är en
bransch som inte alls utvecklats på det
sätt som han hoppats.
– Uppskattningsvis mer än 80 procent
är schaktsaneringar. Skiftet som jag vän-
WDWSnQlUGHWLQWH¿QQVEHKRYDYPDVVRU
SnGHSRQLHUQDGHWKDULQWHLQWUl̆DWlQ
säger Tomas Henrysson.
Deponierna bromsar
Stora mängder jord, sten och sediment
har använts vid sluttäckning av depon-
ierna. Att man under så många år kunnat
bli av med förorenade massor för ett
par hundra kronor per ton har hindrat
teknikutvecklingen, menar Tomas
Henrysson. Men nu, när många deponier
är klara och kapaciteten för att etablera
massadeponier är begränsad, kan nya
tekniker få en chans.
– Jag jobbade med in situ-tekniker i
Kalifornien i början av 1990-talet. Men
när jag kom hem fanns inget intresse för
att använda dem.
– Det som är roligt idag är att det
börjar hända mycket på det här området,
där man behandlar föroreningen på plats
i marken. I Sverige har man börjat använda
termiska tekniker för att behandla
områden med klorerade lösningsmedel.
– Kemisk och biologisk nedbrytning
är också tydligt på frammarsch, säger
Tomas Henrysson.
Låga halter
Mest är det gamla synder som orsakat de
stora föroreningarna i våra marker. Idag
har man helt andra krav på verksamhetsutövare.
Men de stora mängderna
kommer inte därifrån.
±'HWlURWUROLJWP\FNHWGL̆XVW
förorenade massor, det är där jag ser
det största problemet. Nästan så fort vi
sätter grävskopan i marken så är den
förorenad, även där det inte varit en
verksamhet. Det är en jätteutmaning,
säger Tomas Henrysson.
Farliga ämnen sprids med luften och
vattnet och hundratals år av mänsklig
aktivitet har satt sina spår. Men frågan är
hur farligt det är.
– Vi håller på att skicka runt massor,
som i mycket stor utsträckning skulle
kunna ligga kvar, men där vi överdriver
riskerna, säger Tomas Henrysson.
– Vi kommer också att behöva omvärdera
riskerna för användning av de lätt
förorenade massorna för anläggningsändamål.
Det är nästan löjligt svårt att få
det godkänt i bullervallar och liknande.
Förorenade massor har blivit ett rött
skynke för tillsynsmyndigheterna, de
tycker att man är en miljöbov om man
vill använda dem för utfyllnad. Men det
är ju inte branschen som ger upphov
till massorna, det är politiska beslut om
utbyggnad.
Efterlyser mod
Tomas Henrysson önskar också att
1DWXUYnUGVYHUNHWVRP¿QDQVLHUDU
många saneringar, skulle våga testa
ÀHUWHNQLNHU
– Naturvårdsverket har inte föregått
med gott exempel. Man har optimerat
varje enskilt projekt och inte tagit några
risker, som man hade kunnat göra när
man har så många stora projekt. Men
jag ser idag tecken som tyder på att detta
kan ändras.
AVFALL SVERIGES
ARBETSGRUPP för avfalls-
anläggningar har tagit beslut om prioriterade
områden för 2019-2021. Ett område
som arbetsgruppen ser som viktigt är
förorenade massor som därmed kommer
att prioriteras framöver. Nyligen beviljades
medel för ett projekt om en branschrekommendation
för mottagning av förorenade
jordmassor på avfallsanläggningar. Detta
projekt kommer att redovisas under våren.