FÖRORENADE MASSOR TEMA
Föroreningar
Många av de ämnen som saneras från våra marker påverkar
såväl miljö som hälsa i hög utsträckning, med leverskador, nervskador
och cancer som potentiella effekter.
Nr 1 2019 AVFALL OCH MILJÖ | 17
Vanliga föroreningar är:
ALIFATER: härstammar ofta från oljeprodukter, har använts som
lösnings- och extraktionsmedel inom industri och kemtvätt
AROMATER: ofta från lösningsmedel och oljeprodukter
BTEX: ofta från lösningsmedel och oljeprodukter
DIOXINER OCH FURANER: svårnedbrytbara och bioackumulerande,
biprodukt i spårmängder vid tillverkning av klororganiska
föreningar
FENOLER: ofta från plastindustrin
KLORERADE ALIFATER: lösningsmedel som används inom kemtvättsindustrin
och som avfettningsmedel
KLORERADE PESTICIDER: används både inom jordbruk och
industriell verksamhet
KLORFENOLER: bekämpningsmedel mot mögelsvamp, fram till
förbudet på 1970-talet; vanlig vid sågverk
METALLER: Höga koncentrationer innebär risker för både miljö
och hälsa. Krom används vid lädergarverier, arsenik, koppar och
krom påträffas vanligen vid impregneringsverk och kvicksilver
återfinns ofta vid pappersmasseindustrier.
PAH: bildas vid all förbränning av kolväten; bilavgaser och småskalig
vedeldning är vanligaste exponeringskällorna
PCB: räknas som ett av de värsta miljögifterna någonsin, använt
i kondensatorer och transformatorer, främst pga sina goda isolerande
och brandsäkra egenskaper; förbjöds 1978
PFAS: smuts- och vattenavvisande egenskaper och har även
använts i brandsläckare
Behandling
AIR SPARGING: luft pumpas ner i grundvattnet, vilket får flyktiga
kolväten att avgå i gasfas.
BIOLOGISK BEHANDLING: naturligt förekommande eller tillförda
mikroorganismer, vanligtvis bakterier, bryter ner organiska föroreningar.
FYTOSANERING: växter extraherar eller stabiliserar/fixerar
föroreningar.
GASEXTRAKTION: via ett antal vertikala eller horisontella
extraktionsrör pumpas porgas från jorden; lämpligt för flyktiga
organiska ämnen.
GRUNDVATTENPUMPNING OCH BEHANDLING: förorenat grundvatten
pumpas upp och behandlas.
JORDTVÄTT: Föroreningar tvättas ur med vatten som samlas
upp. Alternativt kan föroreningar som fäster på mindre partiklar
separeras genom att sikta massor, då den grövre fraktionen kan
återanvändas.
KEMISK OXIDATION: kemikalier tillsätts som reagerar med
organiska föroreningar och bildar koldioxid och vatten.
KEMISK REDUKTION: kemikalier tillsätts som gör föroreningen
mindre toxisk och i vissa fall mindre spridningsbenägen.
NATURLIG SJÄLVRENING: en rad naturligt förekommande
processer som biologiska och kemiska nedbrytningsprocesser
samt fysikaliska processer som utspädning, fastläggning och
förångning.
SCHAKTSANERING: förorenade jordmassor grävs eller schaktas
upp; de kan därefter behandlas eller deponeras.
STABILISERING/SOLIDIFIERING: föroreningen inkapslas, t.ex.
med betong eller bentonitlera.
TERMISK BEHANDLING: jord och grundvatten värms upp så att
föroreningen förångas och avgår som gasfas.
Källa: Åtgärdsportalen, Naturvårdsverket
FÖRORENADE MASSOR HAR
BLIVIT ETT RÖTT SKYNKE
FÖR TILLSYNSMYNDIGHETERNA.