om Sverige. Jämställdhet, integration,
inte minst om sambeskattning. Eller rättare
sagt om att inte ha sambeskattning.
– De har ju fortfarande det. Det är väl
bara Polen, Luxemburg och Tyskland
som har kvar sambeskattning. De som
är lite mer emanciperade har förstått att
det är den viktigaste reformen. Det är ju
inte bara beskattning, utan det handlar
om socialförsäkring, det är pension. Det
står på det Socialdemokratiska kvinnoförbundets
lista och på De grönas, men
de får inte igenom det i sina partier.
Värderingar sitter djupt
Kaj Fölster tycker att det socialdemokratiska
partiet i Tyskland, precis som i
Sverige tillägger hon, har varit gubbaktigt.
Det har varit svårt för kvinnor att
komma fram i Tyskland.
– Ändå fanns det så många kvinnor,
också bland de äldre som genomlidit
kriget, som engagerade sig politiskt.
Och i författningen från 1949 fanns det
en jämställdhetslag. Ja, den första redan
1918. Men en sak är lagar och regler, en
annan är värderingar. De sitter så djupt.
Diskussionen om jämställdhet, mänskliga
rättigheter, demokrati har funnits
med Kaj Fölster hela livet. Mamma Alva
Myrdal ser hon som en stor förebild.
Har det spelat roll för ditt arbete att du
ÁUIÓGGL6YHULJHRFKLQWHL7\VNODQG"
– Ja, de svenska värderingarna har
spelat stor roll. Jag har alltid sagt att ”det
går”, det hade jag inte trott om jag inte
vetat från Sverige att det faktiskt går.
Kaj Fölster visar en broschyr från
när hon var jämställdhetsombud och var
ombedd att komma med en slogan som
kunde stå på framsidan. ”Vi vill, vi vågar,
vi kan” står det på tyska. Man hör nästan
texten till ”Befrielsen är nära” av Margareta
Garpe och Suzanne Osten från 1974:
”Men, kan vi? Vill vi? Törs vi? Ja, vi kan!
Vi vill! Vi törs!”
– Det bevisar väl min svenska
bakgrund?
I slutet av förra året var det hundra
år sedan det avgörande steget togs som
ledde fram till att kvinnor i Sverige fick
14 MORGONBRIS
rösträtt
och Kaj Fölster
» Vad ni än gör,
påminner
gå och rösta «
om att rösträtten inte bara är en rättighet,
utan också ett ansvar.
– Min gamla svärmor som blev 103
år hade en massa barn och barnbarn
och när hon var i 80-årsåldern var det
ett väldigt viktigt val så hon ringde till
var och en och sa: ’Vad ni än gör, gå och
rösta! Jag vet vad det är att inte få gå
och rösta.’ Ingenting går om inte kvinnor
har lika rösträtt och rätt att bli invalda.
+XUW\FNHUGXDWWGHWVWÂUWLOOPHG
svensk jämställdhet i dag?
– Jag hade trott att den skulle kommit
längre då Sverige har haft så enormt
mycket bättre förutsättningar. Många
kallar sig feminister, men vissa går inte
att rucka på. En sak är arbetsmarknadens
parter som ska ha hand om detta, men
sedan är det värderingarna. Man har inte
fått med sig hela befolkningen. Värderingarna
sitter benhårt i våra sociala gener.
De värderingar som Kaj Fölster har
fått med sig från barndom och uppväxt
har hon än i dag, men uppväxten har också
ibland varit betungande. Hon berättar
att som yngsta barn trodde hon att man
var tvungen att ständigt vara aktiv.
– Men jag är glad att jag hade en
mamma som uppmuntrade oss att vara
självständiga. Så jag lämnade hemmet
tidigt och kunde stå på egna ben. Hon
var mycket intresserad av vad vi gjorde
och vad vi tänkte, men hon släppte oss
lösa. Jag tänkte inte ofta på att hon var
borta mycket. Många hade mammor som
var hemmafruar men det verkade inte
särskilt roligt. Vi kände oss alltid…, ja
i dag skulle man säga älskade. Hon tog
också senare i livet en mycket aktiv del i
barnbarnen. Vi hade en mycket fin relation,
säger Kaj Fölster om sin mamma
som gick bort 1986.
Kaj Fölster gifte sig tidigt till namnet
Fölster och systern Sissela gifte sig till
efternamnet Bok så ingen av dem bär
namnet Myrdal.
– Det fanns ju en anledning.
Att komma med namnet Myrdal
… nej, man måste göra sig fri.
Nu kan jag tala om mina föräldrar,
men först var jag tvungen att
springa iväg.
I år ska Kaj Fölster fylla 83 år, men
inget tyder på att hon tänker bli mindre
engagerad eller slå av på takten. Bland
rätt mycket annat har hon nätverkat
för den ideella föreningen Livstycket i
Tensta som under många år kombinerat
textilkonst och möjlighet för utrikesfödda
kvinnor att integreras i det svenska
samhället. Så det blev i år en utställning
i Berlin, ett tvillingprojekt i Frankfurt.
– Ser du den här? säger Kaj Fölster
och pekar på sin jacka.
– Den har de sytt. De här är så djupa
också så jag kan ha min mobil där, säger
hon nöjt och tar tag i fickorna.
Tror på det civila samhället
Föreningen Livstycket hotas med att
lägga ner eftersom pengarna inte räcker
till och för att förhandlingarna för i
år har blivit ännu svårare. Det tar för
mycket tid och kraft för de ansvariga att
söka ovissa bidrag på nytt varje år.
Civilsamhällets betydelse borde
uppgraderas i Sverige, tycker Kaj
Fölster. I Tyskland ser man annorlunda
på dess roll. Där har det civila samhället
tydligare uppgifter i till exempel kommunerna,
vilket betyder sociala tjänster,
med kollektivavtal, utan vinst.
– I Sverige kallades det historiskt för
välgörenhet. Det gör mig så himla arg.
Jag tror mycket på det civila samhället.
Det är så många i vårt land som vill göra
något. Det såg vi bland annat när många
människor kom till Sverige häromåret,
säger Kaj Fölster. O
V