MORGONBRIS 5
Kamp så in i Norden
en svenska demokratin, med
allmän och lika rösträtt, firar
100 år – som sista land i Norden.
Kvinnlig rösträtt i riksdagsval infördes
i Finland 1906, Norge 1913 och Danmark
(inklusive Island) 1915.
I slutet av 1800-talet tog frågan om
kvinnlig rösträtt fart genom nybildade
organisationer och politiska krav.
Precis som i Sverige fanns det inledningsvis
skilda åsikter om kvinnorna
skulle få rösträtt på samma villkor som
männen med kvarvarande förmögenhetsgränser
eller om fattiga arbetare
av båda könen skulle få rösträtt.
Motståndet mot kvinnlig rösträtt
gick också i välkända fåror. Rösträtt
ansågs till exempel strida mot kvinnors
natur. Den norske biskopen J. C. Heuch
gick så långt att han oroade sig för att
kvinnor skulle bli sterila om de började
jobba politiskt.
Demonstrationer i Finland
I Finland, då ett storfurstendöme inom
Ryssland, var storstrejken hösten 1905
en utlösande faktor. Stora skaror
demonstrerade och allmän och lika
rösträtt antogs i manifest på flera
stora strejkmöten och arbetarkvinnor
höll möten på 63 platser.
Demonstrationerna fortsatte
fram till att ständerna antog
rösträttsreformen
i maj 1906.
Den ryska
kejsaren
hade annat att
bekymra sig
för än att Finland
ville ha allmän och lika rösträtt
och valbarhet, inte minst det
misslyckade rysk-japanska kriget
och växande oroligheter inom
arbetarklassen, och skrev under
dokumentet 20 juli 1906.
Stor namninsamling
Självständighetskamp spelade
roll även för den norska
rösträtten. Stortingen förklarade
unionen med Sverige upplöst
1905, men Sverige begärde en folkomröstning.
Den kvinnliga rösträttsrörelsen
krävde att även kvinnorna
skulle få rösta och när Stortinget inte
lyssnade på det örat drogs det igång
en insamling av namnunderskrifter.
Nästan 300 000 kvinnor skrev på för en
upplöst union, knappt 100 000 färre än
de manliga rösterna.
Att så många kvinnor deltog gjorde
att det inte längre gick att hävda att
kvinnlig rösträtt var en fråga som
endast berörde få. När grundlagsförändringen
togs upp i Stortinget 11 juni
1913 hade samtliga politiska partier
kvinnlig rösträtt på sina program.
I Danmark blockerades kvinnlig
rösträtt i tre årtionden av att
landet hade ett tvåkammarsystem
där överhuset, Landstinget, valdes
indirekt och där endast förmögna män
över 40 var valbara. Så tidigt som
1887 hade underhuset röstat ja till ett
förslag om kommunal rösträtt för änkor
och ogifta kvinnor. Kommunal rösträtt
för män och kvinnor över 25 år gick till
slut igenom 1908.
1907 lades det första förslaget om
kvinnlig rösträtt till parlamentet, vilket
endast fick stöd av socialdemokraterna.
Övriga partier röstade emot med motiveringen
att den kommunala rösträtten
ännu inte var genomförd.
1915 genomförde en regering av
Venstre och Socialdemokraterna den
författningsrevision som innebar att
båda kamrarna skulle väljas med allmän
och lika rösträtt. O
HEISUT-OVARILA
RÖSTRÄTTEN
Kvinnlig rösträtt i Norden har varit ett resultat av lång
och envis politisk kamp; men det går inte att komma ifrån
att ett dramatiskt yttre skeende som sätter lite skräck i
det konservativa motståndet hjälper till.
TEXT: Ylva Säfvelin
Sverige var sist i Norden med att få kvinnlig
rösträtt. Här Elin Wägner vid en namninsamling
för rösträtten.
FOTO: GÖTEBORGS UNIVERSITETSBIBLIOTEK, KVINNSAM
»Rösträtt ansågs
till exempel strida
mot kvin nors natur «
D