KULTUR
Pionjären Bryggar-Anna
banade väg för kvinnorna
1900-talets fackliga pionjär och kvinnokämpe framför alla andra under
förra seklets första hälft hette Anna Johansson-Visborg, Bryggar-
Anna kallad. Det är inte många i dag som vet vem hon var och vilka
stordåd hon gjorde för arbetarkvinnorna.
Nu har författaren Jane Morén lyft fram Bryggar-Anna ur glömskans
skuggor och förärat henne en egen biografi.
TEXT: Eva Jansson FOTO: Belinda Morén
28 MORGONBRIS
NY BOK
– Det är på tiden att Annas kamp för kvinnors och
arbetares villkor lyfts fram i ljuset, utan henne hade
vi inte uppnått de framsteg vi tar för självklara i
dag, säger Jane Morén och exemplifierar med den
kvinnliga rösträtten.
”Min kärlek har stannat mest hos er” är titeln på
den text- och bildrika biografin, som följer Anna Johansson
Visborg under hennes livstid (1876–1953).
Titeln är hennes egna ord när hon fyllde 70 år och
uppvaktades av Stockholms bryggerikvinnor.
Buteljsköljerska
Bonddottern Anna Johansson från Västergötland
hade själv arbetat som buteljsköljerska på bryggerier
i Stockholm och det var bryggeriarbeterskornas
arbetssituation som fick henne att engagera sig
både fackligt och politiskt. Hon upprördes över det
hårda ackordsjobbet, de långa arbetsdagarna (14–16
timmar om dagen alla dagar i veckan), de låga
lönerna, avsaknaden av semester och de eländiga
bostäderna. Hennes egen ”boendekarriär” började
med en sovplats på en kökssoffa hos en hovslagarfamilj
med sju barn.
Bryggar-Anna såg inte stillatigande på de orättvisa
förhållandena mellan arbetare och kapitalägare,
mellan kvinnor och män. Hon agerade. En gång blev
hon som facklig representant bokstavligen utkastad
vid ett värvningsförsök på ett bryggeri, men en
stukad fot fick henne inte att sluta agitera.
– Jag beundrar hennes mod, rättspatos och företagsamhet,
säger Jane Morén.
Bryggar-Anna lämnade så småningom fabriksgolvet,
men aldrig sina fabrikssystrar. Som facklig
ledare, kooperatör och sedermera socialdemokratisk
kommunalpolitiker utkämpade
hon strid efter strid för kvinnors
rättigheter, både i arbetet och i samhället. Hon
agiterade för lika lön för lika arbete, krävde rätt till
utbildning och organisering och hon var högst aktiv
i den mångåriga kampen för kvinnlig rösträtt. I
den senare frågan hade hon bland annat sällskap av
Anna Lindhagen, redaktör för Morgonbris.
En av hennes hjärtefrågor, rätten till betald
semester, fick henne att skapa något så unikt som
ett semesterhem för fackligt anslutna kvinnor. Det
började med köpet av en 18-rumsvilla på en udde
i Nacka och växte med fler husköp till totalt fem
stora fastigheter med 90 sommarrum och kollektiva
kök. Plus ett åttiotal småhus. Allt hyrdes ut till arbetarkvinnor,
med eller utan familj och barn, och det
var alltid kvinnorna som stod på kontrakten.
– Jag kom dit 2010 och träffade flera av dessa
sommarsystrar, berättar Jane Morén. Jag slogs av
den fina gemenskapen och samvaron, men också av
att kvinnan som skapat detta paradis inte ens fått
en skylt.
Fick inte studera
Bryggar-Anna skulle också ha kunnat kallas
Byggar-Anna. Hon ville utbilda sig till byggmästare,
men då kvinnor inte fick gå på teknisk högskola
var den yrkesbanan stängd. Det stoppade henne
inte från att på egen hand driva byggprojekt. Hon
såg problemen med trångboddhet, nödbostäder och
slumkvarter på nära håll och lät förverkliga drömmen
om moderna lägenheter med el, värme och
badkar i flera nya hyreshus runt om i Stockholm.
Det mest storslagna blev det 14 våningar höga