kultur
”Ser man inte kollektivets
betydelse när man läst klart
har jag misslyckats”
”Tack mormor, du som arbetade femtio år
på textilfabriken för att du inte berättade
om en enda arbetsdag i ditt liv. Detta tomrum
kom att bli den litterära drivkraften
till detta mitt livs kanske viktigaste verk.”
Raderna är bland de sista Susanna Alakoski
skrev i efterordet till nya boken ”Bomullsängeln”,
del ett av fyra i en historisk
romansvit som utspelar sig i både Finland
och Sverige. En bok Susanna Alakoski
menar att hon burit på i nästan hela sitt liv,
men inte kunnat skriva förrän nu.
– Jag var 18 år när mormor dog och innan
dess hade jag inte förstånd att ställa frågor
om hennes liv. Hur såg hennes liv ut på fabriken
i Vasa? Vad tänkte hon? Hur kände
hon? De frågorna kom till mig senare och då
visste jag att jag skulle skriva berättelsen
i någon form, en historia baserad på min
mormors oberättade liv.
– I tio–femton år har jag gjort research,
men visste att jag inte kunde skriva boken
så länge som barnen var små. Det skulle
kväva mig. Men nu infann sig rätt tid, barnen
är stora och jag har ett skrivhus som
jag sitter och jobbar i.
Boken har gått under arbetsnamnet ”Finlandsboken”
och tar sin början på
1800-talet och fortsätter i cirka
100 år. Genom åren har Susanna
Alakoski samlat på artiklar, böcker, berättelser
och bilder. Och läst mängder av
folklivsberättelser och forskarmaterial.
”Bomullsängeln” handlar om Hilda, född
i Österbotten i Finland i början på 1900-talet,
ett oäkta barn som inte får gå i skolan.
Hon lär sig läsa och skriva med hjälp av en
släkting, Sanna-täti, Hildas ställföreträdande
mor. När Hilda själv blir gravid utanför
äktenskapet får hon inte längre bo kvar i
familjehemmet på bondgården. Tillsammans
med sin bästa vän Helli lämnar hon
bondelivet och börjar jobba på fabrik i Vasa
där de blir så kallade bomullsänglar. Livet,
inte minst för kvinnor, är svårt, tungt och
fattigt. Fabriken är lortig, tempot högt och
arbetsdagarna långa. Många blir sjuka,
andra dör i förtid.
Hur stod kvinnorna ut?
– Jag tror inte att man tänkte i termer av
att stå ut. Man hade inte möjlighet att välja
ett annat liv. Det var som det var.
– Man ska också minnas att tidsandan
då var religiös, men det kom samtidigt en
28 morgonbris
romansvi t
Nästan 15 års research ligger bakom Susanna Alakoskis nya
gigantiska projekt – en historisk romansvit uppdelad i fyra
böcker som ska komma en om året de närmaste åren. Här
skildras kvinnors liv, kärlekar och arbete under mer än
100 år i Finland och i Sverige.
Och allt började med mormor och obesvarade frågor.
text: Colette van Luik foto: Sara Mac Key och Elisabeth Ohlson Wallin