brytpunkt mellan det gamla och det nya.
Hilda tror på Gud medan Helli tror på
fackföreningsrörelsen. Jag har försökt att
förhålla mig till den brytpunkten när religionen
sa att man skulle vara nöjd och glad
med sin lott medan den andra riktningen sa
att man kunde få ett bättre liv genom att
kämpa för fackliga rättigheter. Jag är intresserad
av att skildra denna industrihistoria,
kvinnohistoria och samhällsutveckling.
Ilska som drivkraft
En av Susanna Alakoskis drivkrafter var
förstås att berätta mormors historia, en
annan var ilska. Ilska över att kunskapen
om arbetarnas liv på fabrikerna är tämligen
okänd bland gemene man.
– Jag är förbannad över att vi inte vet
mycket om vad arbetarna gjorde i fabrikerna.
Jag ville skildra de långa arbetsdagarna,
hur man påverkades av konjunkturen och
av politik, beskriva de hårda betonggolven,
lukterna, smakerna, smutsen och slamret.
Varför vet vi så lite?
– Arbetare är nog i hög grad den sortens
människor som går till jobbet år efter år
utan att tro att de har något viktigt att
berätta. Så har jag tolkat tystnaden i min
egen släkt. Men också för att få har brytt
sig om att fråga dem om deras liv. Det sägs
heller inte mycket om arbetare i media och
dessutom är det få från arbetarfamiljer som
blir konstnärer och författare, vilket också
gör att de inte berättar sin historia.
Men inte nog med att arbetarnas villkor
var svåra, i Finland var man dessutom
tvungen att uthärda fyra krig: inbördeskriget
1918, första världskriget, vinterkriget
1939–1940 och andra världskriget.
– Både mormor och farmor var med
om fyra krig och mina föräldrar var med
om två. Men det har varit stor tystnad
kring detta så jag har fått förhålla mig till
fragment. För att förstå har jag djupdykt
i historien för att lära mig om den tid som
mina förfäder kom ifrån.
– Jag ville skildra krigen ur ett kvinno-
morgonbris 29
I nästan 15 år gjorde Susanna
Alakoski research till nya
romanen ”Bomullsängeln”
som spänner över cirka 100 år.
▲