Aluminium är jordskorpans
vanligaste
metall, men förekommer
nästan enbart
som olösliga eller
svårlösliga föreningar.
Risken att få i
sig aluminium i nivåer
som kan orsaka sjukdom
beror på samhällets
sätt att utnyttja
metallen i olika
sammanhang.
I luften förekommer aluminium
som små partiklar, främst härstammande
som damm från
lerjordar, men inga studier har
belagt några hälsoeffekter av
denna allmänna exponering. Andra
partikelexponeringar, till exempel
från dieselavgaser, är betydligt
hälsovådligare. Däremot
utsätts metallarbetare och boende
i närheten av metallindustrier
som hanterar aluminium
för betydligt högre halter,
som i enskilda fall har visats ge
lungskador.
Upptag och exponering
från luft, vatten och föda
(1)
Större uppmärksamhet och en
mångårig diskussion har förelegat
om risker med aluminium i
dricksvattnet och en möjlig koppling
till Alzheimer’s demens. I
vilken form aluminium finns i
vattnet beror på berggrund, pH
(surhetsgrad), temperatur, organiskt
material och vilka salter
som finns närvarande. Surt regn
gör att mer aluminium löses ut
från markerna. I sura sjöar är
metallen giftigare för fiskarna än
själva surheten.
Upptaget från dricksvatten är
cirka 1-2 procent av totala intaget
från föda. Drycker som förpackats
i aluminiumburkar har
högre halter av metallen i vätskan,
och vid djurförsök med sådana
Aluminium
– exponeringskällor
drycker blir halterna högre
i blod, ben och hjärna (2).
Aluminium i vatten
Exponering vid intag av andra
vätskor än dricksvatten kan vara
betydligt högre. Te kan innehålla
höga men varierande halter, och
kan utgöra 50 procent av det
totala dagliga intaget om man
dricker mycket te. Upptaget ökar
starkt om det finns citronsyra i
teet (citronte) eller i andra
drycker. Absorptionen från tarmen
är dock normalt mycket liten
och utsöndring sker via urin och
avföring.
Vid exceptionellt höga halter i
dricksvatten kan det bli hälsoproblem.
I ett område i Turkiet,
där dricksvattnet kom från ett
vulkaniskt område, fanns cirka
100 gånger högre aluminiumhalt
än internationella gränsvärden
(0,2 mikrogram/g). I den exponerade
befolkningen fann man en
signifikant högre frekvens av
neuropati än i kontrollområde med
normal halt (3).
I ett fall av överexponering i
Cornwall, England, hade dricksvattnet
av ett misstag i vattenverket
kontaminerats med aluminiumsulfat.
Läkare hade remitterat
ett antal av de exponerade för
närmare undersökning. Personerna
hade övergående magbesvär
efter olyckan och visade
efter mellan 8 och 26 månader
nedsatta kognitiva funktioner och
minne, men benbiopsier vid den
tiden visade, att metallen då försvunnit,
åtminstone från benvävnaden
(4).
Kokning i aluminiumkärl kan
påtagligt öka nivån i vattnet, speciellt
om vätskan är sur. Om man
snabbt kokar upp vatten och häller
bort det, minskas den utlösta
mängden kraftigt i det som sedan
tillagas (5).
Exponering från föda,
mediciner och deodoranter
Totalintaget av aluminium från
kosten har beräknats för belgisk
befolkning, och då får en person
om 70 kg i sig cirka 10 milligram/
dag och ytterligare 1,5 milligram
från köksutensilier. Forskarna
anger, att denna exponering överstiger
tolererbart dagligt intag och
utsätter grupper av befolkningen
för risk (6).
Exponeringen från vatten och
föda förbleknar dock i jämförelse
med de mängder man kan absorbera
om man använder deodoranter
eller intar surhetshämmande
mediciner (antacider).
Av de senare finns i Fass upptagna:
Link, som består av aluminiumhydroxid
och magnesiumkarbonat,
700 milligram, och
Novaluzid med motsvarande 140
milligram aluminium. Hälsoskador
finns rapporterade efter användning,
speciellt hos personer
med nedsatt njurfunktion. Endast
tillåtet för veterinärbruk i en del
länder. Receptfritt i Sverige.
Aftonbladet (2012-12-29)
hade en artikel om deodoranter
om krav på en reglering av
aluminiuminnehållet på EU-nivå
(7). Underlaget kommer från
norska Vetenskapskommittén för
Matsäkerhet och danska Miljöstyrelsen.
Enligt artikeln kan man
få i sig 50 gånger den maximalt
acceptabla dagsdosen. Följaktligen
kan man bara använda deodorant
en gång per år om man vill
hålla sig under gränsen för
aluminiumintag. Misstankar finns
att aluminium från deodoranter
Mats Hanson.
14 TF-BLADET NR 3/2014
VETENSKAP