SAMTAL OCH DROGTESTER
VISAR ATT MAN BRYR SIG
Allt fler gymnasier har infört slumpvisa drogtester för att förebygga missbruk
och förbättra arbetsmiljön. Det som skiljer Gymnasieskolan Knut
Hahn i Ronneby från många andra skolor är det täta samarbetet med
andra myndigheter i kommunen.
TEXT OCH FOTO PELLE OLSSON
– När vi fick signaler från polisen, socialtjänsten och från
lärar na att det förekommer ganska mycket droger bland våra ungdomar,
särskilt cannabis, ville vi utveckla den drogpolicy vi hade,
säger Emilia Jirle, rektor för gymnasieskolan Knut Hahn i Ronneby.
En av de drivande krafterna för nyordningen var skolkurator
Nanna Leinonen.
– Tidigare drogtestades elever enbart på förekommen anledning,
säger Leinonen. Det blev samtal med föräldrarna och
en orosanmälan till socialtjänsten. Men vi tyckte att skolan borde
komma in tidigare för att förebygga bruk av narkotika.
Skolan – uppkallad efter en biskop och logikprofessor från
1600-talet – började planera för mer heltäckande åtgärder under
2014. Året därpå satte man igång slumpvisa frivilliga drogtester.
Det krävdes ett beslut i utbildningsnämnden och ingen av
politikerna var emot reformen. Alla elever som börjar i årskurs 1
på de praktiska programmen och deras föräldrar fick ett papper
om samtycke att skriva på. Ingen har hittills tackat nej.
Gymnasieskolan Knut Hahn har 870 elever fördelade på ungefär
häften i teoretiska program (som inte omfattas av slumpvisa
drogtester) och hälften i yrkesförberedande: bygg- och anläggning,
el- och energi, industritekniska, barn- och fritid, handels-
och administration och flygteknik. Leinonens kurators kollega
Tobias Sandin berättar att man låter en slumpgenerator lotta
ut två klasser i varje årskull per termin som ska testas. Läraren
får veta det kvällen innan, men inte eleverna för att minska risken
för manipulerade prov. Sen går de båda skolkuratorerna, och
APL-samordnaren (den som är an svarig för yrkespraktiken) in
i klassrummet och tar med sig varsin elev, tills hela klassen är
testad. Innan eleven lämnar urinprovet intervjuas han eller hon om
skolarbetet, hur de trivs med livet, om de tar droger och vad de
tycker om drogtester.
– Det är fortfarande frivilligt, men ingen har hittills sagt nej,
säger Nanna Leinonen.
Både hon och kollegan Sandins erfarenheter är att eleverna
svarar väldigt ärligt på frågorna. Eleverna kan berätta att de använt
droger. Eller att de känner någon som håller på, fast utan att
nämna något namn. Ofta avslöjar de mer i de här samtalen på skolan
än vad de har sagt till sina föräldrar.
– Samtalen är det viktigaste, inte drogtesterna, menar Leinonen.
Det kommer upp olika saker som bekymrar dem.
Rektor Jirle instämmer:
– Syftet är inte att sätta dit någon utan att vårt arbete ska vara
förebyggande.
– Ja, de som testar positivt har ofta erkänt det innan, säger
Leinonen. Då blir det ett samarbete att hjälpa den unge att bli ren.
Vid positivt prov, antingen det är vid slumpvisa prov eller efter
misstanke, blir det omedelbar kontakt med socialtjänsten. Det
händer bara enstaka gånger per termin. Eleven tas om hand av
Sören Thorén eller hans kollega Carina Grüner Hennig som arbetar
med familjebehandling, HAP (haschavvänjningsprogram) och
CPU (cannabisprogram för unga). Drogtesten tas om och föräldrarna
kallas in om eleven är under 18 år.
14 Narkotikafrågan • 2/2019