UTDRAG UR DROGHANDBOKEN, FORTS.
Forskningen betonar idag föräldrarnas roll i sina tonåringars
liv. Under 1990-talet trodde vi att det i stort sett bara var
kompisarna som påverkade tonåringarna och därför fokuserade
vi på dem, men nu vet vi att föräldrarna spelar en stor
roll.
Gregor Burkhart vid EMCDDA
Varför använder mitt barn droger?
Det är en av de vanligaste frågorna föräldrar ställer sig själva eller
sina barn när de kommer på dem med narkotika. Det vanligaste
svaret är: ”För att det var roligt och spännande och för att alla
andra gör det.” Det är ofta inte mer komplicerat än så, man behöver
inte alltid psykologisera och försöka gå till botten med bevekelsegrunderna.
Men som förälder behöver man ta tag i det faktum
att barnet tycker det är roligt med droger. Föräldrar måste göra
det tydligt för barnen att beteendet ska upphöra och vara beredd
att kunna förklara varför.
En annan balansgång föräldrar behöver ta hänsyn till är den
mellan experimenterande drogbruk och beroendesjukdom. Det
är inte alla unga som experimenterar med droger som fortsätter
– faktum är att ganska få gör det. Att slå på stora trumman och
ringa socialtjänsten, sjukvården eller polisen utan att veta exakt
vad som hänt eller hur långt det har gått kan skada relationen mellan
dig och ditt barn. Ta först reda på så mycket du kan innan du
agerar. Med det sagt: det är alltid värre att ignorera en miss tanke
om drogbruk eller förneka att det skulle handla om något mer än
experimenterande.
Om du kommer på ditt barn med att ha droger på sig, vara
påverkad eller förvara droger på rummet är sannolikheten ganska
hög att bruket pågått under en längre tid. Har du själv haft en
misstanke om att något inte riktigt är som det ska har du ofta fog
för det. Föräldrar brukar kunna ana sig till saker med sina barn.
Man misstänker att det är något som inte stämmer men man
vet inte vad det är.
Mamma till son på Gotland som debuterade med
droger vid tolv års ålder
Att tro att drogerna man kommer på barnet med är resultatet av
en engångsföreteelse är oftast naivt. Chansen att du kommer på
ditt barn med droger vid det första eller andra tillfället han eller
hon haft möjligheten att använda dem är liten. Att experimentera
med droger gör man en eller ett par enstaka gånger för att komma
underfund med att ”det här är inte något för mig” och därefter bekräftar
man den känslan: ”Nej, det här var verkligen inget för mig.”
Men fortsätter man med droger för att man tycker att det är ”jättehärligt”
och vill uppleva känslan igen handlar det inte längre om
ett experimenterande utan om ett rekreationsbruk som på sikt
kan leda till ett beroende.
Även föräldrar som är vaksamma, kärleksfulla och närvarande
kan missa att deras barn utvecklat ett drogberoende ända tills
tecknen är överväldigande och deras enda möjlighet är att söka
professionell hjälp. Föräldrarna kan till synes ha gjort allting rätt
och ändå hamnar deras barn i drogmissbruk: de har skjutsat sina
barn till träningar, hjälpt dem med skolarbetet och på olika sätt
varit tillgängliga för barnen. Ett gott föräldraskap skyddar jättemycket
men det finns ingen garanti för att det hindrar barnet från
att börja med droger. Vad säger detta oss?
1. Det är inte nödvändigtvis föräldrarnas fel att deras barn använder
droger. Du som förälder har inte tvingat ditt barn att
börja med droger.
2. Det finns ett tryck från omgivningen mot ditt barn om att det
ska börja med droger. Kompisar, inflytelserika vuxna, medier
och kommersiella företag kan förstärka detta drogpositiva
budskap.
3. Föräldrar måste vara vaksamma – även i de fall de gör ”allt rätt”
i sitt föräldraskap.
Som förälder kan man bara göra sitt bästa. Händer det
värsta får man inte skuldbelägga sig själv. Det har jag och
min psykolog arbetat jättemycket med. Det var inte jag som
rökte haschet åt Jonathan. Det var heller inte så att han var
tvingad till att röka – han levde inte heller i en socialt miserabel
situation.
Veronica, mamma till Jonathan med drogutlöst psykos
Problemet för föräldrar i Sverige idag är att droger har blivit både
tillgängliga och billiga och att skadeverkningarna bagatelliseras
av alltför många. När droger är lättillgängliga, socialt accepterade
och uppfattningen om skadeverkningarna är ringa ökar sannolikheten
för att ungdomar kommer att använda dem. Inget av detta
kan du som förälder råda över. Du måste bara förhålla dig till att
det är så – åtminstone på kort sikt. Men det är bra att känna till
drivkrafterna bakom drogbruk i lokalsamhället, det hjälper dig att
vara vaksam.
Droger är en social företeelse. Den som i smyg sitter på sitt
rum och beställer hem grejer från nätet tillhör oftast undantaget.
Mer vanligt är att de som testar droger gör det i någon
form av kontext, vänner som pratar om och provar på droger
tillsammans. Det kan vara tillfälligheter som gör att man
WHVWDURFKVRPNDQNRPPDXUHWWQ\ȴNHWHSHULPHQWHUDQGH
eller sökande efter något, och om detta förblir oupptäckt kan
det övergå till något annat. Min känsla är att experimenterandet
vanligtvis är initierat av en äldre person. Det är inte
fula gubben på stan som hänger utanför skolgården och er-
EMXGHUGURJHUXWDQVQDUDUHNRPSLVHQVVWRUHEURUHOOHUȵLFN-
vännens storebror.
Lennart Karlsson, narkotikapolis på Norrmalm i Stockholm.
„
20 Narkotikafrågan • 2/2019