REPORTAGE: LEGAL NARKOTIKAPRODUKTION
Typisk bild av Nederländerna – tulpanodlingar. I 10 holländska kommuner kan nu tulpanerna få konkurrens av cannabisodlingar.
Legala odlingar logiskt steg
På det delvis statligt finansierade Trimbos-institutet i Utrecht träffar
jag Margiet van Laar, som arbetat där i 25 år. I grunden är hon
specialist i klinisk psykofarmakologi med en doktorsexamen om
serotoninets påverkan på hjärnan. Hon har flera tunga uppdrag
på Trimbos. Bland annat som chef för avdelningen Drogövervakning
och policy och är därmed ansvarig för den årliga drygt 500
sidor tjocka rapporten Nationale Drog Monitor.
Min fråga huruvida Holland är en ”narkotikastat” tycker hon
är förvirrande.
– Vi är inte som Colombia eller Mexiko och 92 procent av vår
vuxna befolkning har inte använt cannabis och 96 procent har inte
använt annan narkotika det senaste året, säger hon. Sen har vi en
riskgrupp med unga från 18-24 år där droganvändningen blivit
nästan normalt när de går på partyn, klubbar och festivaler. De
tar ecstasy, kokain, amfetamin och röker pot på helgerna, men får
ofta inga problem. Vi har i stort sett kontroll över drogkonsumenternas
hälsoproblem, säger hon.
Hon vänder sig emot den internationella bilden av Holland
som ett land där alla röker cannabis och att man kan köpa den
överallt. Det är fel. Däremot menar van Laar att det finns ett problem
med drogproducenterna.
Det tillverkas stora mängder syntetiska droger, mest ecstasy
och amfetamin, kanske även metamfetamin, som exporteras.
Även holländsk cannabis smugglas över gränsen. Mellan 30 och
80 procent av skörden går på export, enligt olika beräkningar.
– Majoriteten av narkotikaproduktionen är nog inte i händerna
på utlänningar, i så fall är det ofta holländska medborgare,
men det finns stora gränsöverskridande kriminella nätverk. Både
Holland och Belgien är nav för narkotikahandeln från Turkiet,
Albanien, Marocko med flera, samtidigt som välorganiserade holländska
narkotikaligor samarbetar med andra grupper runt om i
Europa. Deras profiter infiltrerar den normala ekonomin2. Det är
ett allvarligt problem, säger van Laar och fortsätter:
– Våra straff för narkotikabrott är för låga tycker jag. Det har
lett till att kriminella söker sig hit. Men om de inte kan tjäna pengar
på narkotika kommer de att prova annan verksamhet. Exempelvis
trafficking, prostitution och vapen.
Du menar att en legalisering av narkotika inte skulle rubba den
organiserade brottsligheten i stort?
– Det är komplicerade samband. Det är en balans mellan folkhälsa
och juridisk rättvisa. Om vi kunde få bort all brottslighet
genom en fullständig reglering av narkotika, men ökad narkotikakonsumtion,
kan man tillgripa radikalare förebyggande åtgärder
istället, säger hon.
Margiet van Laar ser experimentet med legala odlingar av
cannabis som ett logiskt steg.
– Det är inte förbättrad folkhälsa som är det främsta målet,
men man får en sluten kedja från odling till konsumtion där vinsten
tas bort från de kriminella. Om man å andra sidan skulle stänga
alla coffee shops, som har en stor marknadsandel, tror jag att de
negativa effekterna blir mycket värre. Då blir det en illegal marknad
helt utanför kontroll.
Reformen är alltså första steget till en legalisering?
– Kalla det hellre för en strikt reglering. Det kommer fortfarande
vara illegalt att odla utanför licenssystemet. Och det kommer
inte att bli som i USA med en genomkommersialiserad cannabismarknad.
Tom Bart, Margiet van Laar, Wim van Dalen och Alfred Lagerweij
12 Narkotikafrågan • 1/2020