FORSKNING
Jeanette Johansson har haft diagnosen Parkinsons sjukdom i nio år.
Hon fick tips om att bidra till forskningen genom att ställa upp som
försöksperson i en patientstudie. Och efter en påfrestande flerårig
väntan kom hon till slut med och har nu fått nya dopamin producerande
stamceller mot Parkinsons sjukdom inopererade i hjärnan.
– Jag är så tacksam!
Text och foto HÅKAN SJUNNESSON
Lånar ut sin hjärna
i unik patientstudie
EN AV DE drygt 20.000 personerna
i Sverige som verkligen vet vad det
innebär att leva med Parkinsons
sjukdom, är Jeanette Johansson
i Helsingborg.
Efter två år med diagnosen fick
hon höra talas om att ett forskningsteam
knutet till Neurologklinikerna
på SUS, Skånes Universitetssjukhus
sökte patienter. Det handlade om en
avancerad patientstudie, som skulle
innebära en hel del risker, men
också stora möjligheter.
Det handlade om att låta sig
genomgå två hjärnoperationer
för att ersätta de dopaminceller
som gått förlorade, så att den egna
produktionen av dopamin ökar igen.
Jeanette kände att detta var en
unik möjlighet. Dels att få minskade
Parkinson symtom och dels få kunna
bidra till spetsforsk ningen för att
kunna lösa gåtan kring Parkinsons
sjukdom.
CHANSEN HÖLL PÅ ATT FÖRSVINNA
Jeanette ansågs vara en lämplig
patient och de hittade också en
patient som var i ungefär samma
ålder och utveckling av sjukdomsbilden.
Ett krav eftersom det i en
vetenskaplig studie måste finnas
referenspersoner att jämföra resultat
och utveckling med. Jeanette drog
vinslotten och erbjöds operationen.
Förberedelsearbetet var omsorgsfullt
och tog flera månader och höll
i slutänden på att gå om intet för
Jeanettes del. Hon drabbades nämligen
dessutom av neurosjukdomen
borrelia. Men i sista stund blev hon
med behandling kvitt borreliasymtomen
och kunde låta sig omhändertas
av läkarvetenskapen.
– Den här långa väntetiden var
klart påfrestande. Att så mycket skulle
stämma in med både min hälsa
och att de skulle få ihop tillräckligt
många bra dopaminceller. Det hade
jag inte kunnat ana då jag sa ja till
studien, säger hon och fortsätter:
KONTROLLPERSON NEKAS OPERATION
– Jag visste ju också att andra ville
vara med och skulle få chansen om
jag inte var frisk nog. Och det i sig
FORSKNING
var också påfrestande, eftersom när
jag valdes ut, är det andra som inte
kommer att få denna behandling.
Dessutom är det en person som är min
kontrollperson i studien, som inte får
operationen utan behandlas traditionellt.
Det är inte heller lätt att hantera,
säger hon och blir tyst en stund.
– Jag är naturligtvis väldigt tacksam
för att jag fick chansen och
upplever att metoden fungerar.
Jag har blivit mycket bättre, med
mindre läkemedel och symtom så
här ett år senare, säger Jeanette
Johansson. Men det är först tre år
efter första operationen som läkarna
bedömer att man kan se full effekt av
de nya dopaminstamcellerna.
TVÅ I SVERIGE OCH TVÅ I ENGLAND
För att öka möjligheterna för de nya
främmande dopaminstamcellerna,
sattes immunhämmande läkemedel
in. Under en magnetröntgenundersökning
bestämdes det sedan exakt
var cellerna skulle placeras in.
Operationerna, en i varje hjärnhalva,
tog åtta timmar vardera. Under
30 REFLEX 2/18