PÅ RÄTT SIDA
Gudrun fick handikappersättning
för rullstol till
rullstolsdans
Ungefär 400 medlemmar får varje år hjälp av Neuroförbundets rättsombud. Det kan
handla om sådant som sjukpenning, sjukersättning, personlig assistans, bilstöd eller
bostadsanpassningar. De flesta som kontaktar rättsombuden har fått beslut från kommunen
eller försäkringskassan där de nekas den insats eller hjälp de ansökt om. Då hjälper vi
dem med bedömningar, råd eller skrivelser vid överklagan. I många fall slutar det med att
de inte får rätt till insatsen trots överklagan. Men det finns även exempel på medlemmar
där domstolarna ger dem rätt. I kommande på rätt sida ska vi berätta om exempel på
sådana ärenden. Exemplen bygger på verkliga fall och personerna heter i verkligheten
något annat. De har givetvis gett Neuro sitt tillstånd att beskriva deras ärenden.
”Gudrun” är medlem i Neuro och har multipel
skleros, ms sedan många år. Hon är rullstolsburen
och har omfattande personlig assistans.
Försäkringskassan godkände sommaren 2015
olika merkostnader för Gudrun i så kallad
handikappersättning motsvarande 36 procent
av prisbasbeloppet. Gudrun nekades dock att
ta upp merkostnaden för en extra rullstol. Det
är en lättkörd och aktivitetsanpassad rullstol
som hon behöver för att kunna utöva sin stora
hobby – rullstolsdans.
Gudrun överklagade, med hjälp av Neuros
rättsombud, beslutet till förvaltningsrätten
och yrkade 69 procent av prisbasbeloppet
i handikappersättning för att täcka även
del av kostnaden för den extra rullstolen.
Överklagandet avslogs. Förvaltningsrätten
anser bla att: ”Det har inte framkommit varför
inte andra motionsformer och aktiviteter,
som inte är rullstolsdans, inte skulle tillgodose
Gudruns behov av motion”.
Prövningstillstånd i kammarrätten
Ärendet överklagades, på förslag av Neuros
rättsombud, vidare till kammarrätten.
Kammarrätten meddelade prövningstillstånd
och menar i domen, som kom i början av
2018, att Gudruns extra kostnader för rullstol
till rullstolsdans är ”rimliga och motiverade av
den funktionshindrades speciella behov och
bör beaktas och att såväl funktionshindrets
beskaffenhet som den försäkrades personliga
förhållanden bör tillmätas betydelse”
Även om Gudrun själv valt att utöva just
dans, så hade hon inte haft kostnaden för rullstolen
om hon inte hade varit rullstolsburen,
resonerar kammarrätten och skriver vidare:
”Enligt ingivna läkarintyg är dansen dessutom
viktig för Gudrun ur ett psykologiskt och socialt
perspektiv även om den inte är medicinskt
nödvändig. Kostnaden bör därför godtas som
merkostnad vid beräkningen av handikappersättningen”
Foto: Håkan Sjunnesson
20 REFLEX 1/19