KRÖNIKA
”Alla rökte ju...”
Förutom att jag är pappa och thaiboxare är jag också
narkotika polis. Jag har en historia som kanske skiljer sig en
aning från andra polisers. Här är den.
Jag minns första gången jag rökte hasch, jag och min kompis
J var ute på stan, skulle gå på krogen. Vi var 17 år och fyllda av
äventyrs lust. Vi hängde med några tjejer från klassen och de i sin
tur var bekanta med haschlangaren M.
M kom fram och visade mindre bitar hasch han hade i en
tändsticksask, vi fick en bit, cirka ett gram och gick med tjejerna
in på en innergård. Vi smulade ut tobaken ur en cigg, blandade
hälften med grammet hasch, bytte ut cigarrettfiltret mot ett hemgjort
av papper och sög sedan tillbaka den haschblandade tobaken
in i ciggen. Vi blev ganska påverkade allihop, tjejerna hade
gjort det förut men för mig och J var det premiär. Vi var fulla, vi var
höga, vi gick på krogen.
Redan dagen efter mötte J och jag M igen, denna gång köpte
vi 3 gram för 300 kr. Jag tog med haschet hem. Planen var att vi
skulle röka det nästkommande helg. Jag började dock drabbas av
ångest. J hade blivit lite väl förtjust i haschets rus redan då vi rökte
första gången. Jag hade vid ett par tillfällen fått dra igång J med
hjärt- och lungräddning då han däckat efter att ha druckit sprit
blandat med sin mors receptbelagda medicin. Han var min bästa
vän och jag var orolig för att han skulle fastna i missbruk.
J och jag fortsatte dock att röka cannabis, det började på
helg erna i samband med att man drack men sedan slutade vi
dricka utan nöjde oss helt med att bara röka cannabis.
Det är skitjobbigt med fulla människor när man röker, de skriker
och skränar, är högljudda och närgångna och far runt så förbannat.
Sånt orkade vi ju inte med så umgänget började bytas
ut, från gamla kompisgänget som gillade att kröka och härja på
stan till killar och tjejer som gillade att vara stenade. Vissa från det
gamla umgänget gick också över från krökeriet till rökeriet och
snart omgavs vi bara av cannabisrökare. Normaliseringen i vår
subkultur var ett faktum. Alla rökte ju, det var bara max ett par töntiga
plugghästar som inte gjorde det – var vår slutsats.
När jag var 19 år klev jag för första gången in på ett boxningsgym,
svettlukten blandad med liniment och läder slog emot mig i
trappen ned till gymmet. Hopprepen piskades i golvet och hårda
slag slogs mot upphängda säckar så det dånade i lokalen. Gubben
Gösta som drev gymmet var en stenhård jävel som varit sparringpartner
åt Ingemar Johansson. Här tolererades inget trams, här
tränade vi stenhårt och gjorde som han sa.
Jag har funderat mycket på varför just jag började med
cannabis, varför jag och killarna jag växte upp med blev
ȵXPPDUH'HȵHVWDDYRVVY¦WHXSSLEUDIDPLOMHI¸UK§O
landen med goda förutsättningar på alla vis. Jag har självklart
inget kanonsvar på detta men tror att det handlar om
spänningssökande.
Ulf Helsing.
Killar och tjejer med olika bakgrunder samlades i gemenskapen
i lokalen med träningen i fokus. Många av oss slog ur sig den
överblivna energin där nere på varandra i sparringsringen eller på
säcken istället för på stan. Jag bytte ut cannabisen mot träningen
och har fortsatt med det sedan dess.
Hösten 2004 åkte jag till Thailand för ett halvår. Där fann jag
kärleken i livet, thaiboxningen. Sporten som i min mening har allt.
När jag kom hem från Thailand på våren så förde ödet mig samman
med Micke och Emma och tillsammans startade vi Norrtälje
MMA, en ideell förening som jag nu 14 år senare fortfarande driver.
Drivkraften är att vara en positiv förebild för alla de unga killar och
tjejer som kommer till klubben. Vissa av dem behöver en vettig
sysselsättning mer än andra och alla ungdomar förtjänar en vettig
förebild.
Jag är född och uppväxt i en kärnfamilj med två riktigt bra
föräldrar, närvarande och omtänksamma. Jag och mina syskon
kunde inte fått en bättre uppväxt med bättre förutsättningar att
lyckas i livet. Jag har ej heller någonsin känt av det där med grupptryck,
jag var nog snarare en av de som var grupptrycket och påverkade
andra i fel riktning.
Jag har funderat mycket på varför just jag började med cannabis,
varför jag och killarna jag växte upp med blev flummare. De
flesta av oss växte upp i bra familjeförhållanden med goda förutsättningar
på alla vis. Jag har självklart inget kanonsvar på detta
men tror att det handlar om spänningssökande. Tror de flesta ungdomar
har en period under uppväxten då de styrs extra mycket
av just sökandet efter spänning och äventyr. Detta kan självklart
speglas på mängder av sätt. Man kanske klättrar i berg, spelar
paintball, tågluffar genom Europa eller thaiboxas.
Jag är övertygad om att om min förening hade funnits när jag
16 Narkotikafrågan • 4/2019