JORDEN RUNT
Nr 5 2018 AVFALL OCH MILJÖ | 41
Acceptera kulturen och politiken
Att jobba med ett projekt i en stat som
saknar demokratiska spelregler har
också sina sidor, men det är inget som
störde Jan Teir.
– Det är inte vårt uppdrag att ha
synpunkter om det politiska systemet, så
man håller vad man tycker för sig själv.
Kommunikationen till omvärlden stängs
ner när det är oroligheter, det är sådant
man får leva med.
Den kinesiska leverantören imponera-
GHPHGK|JNYDOLWHWSnXWUXVWQLQJHQ9lO
på sajt togs den dock inte om hand på
rätt sätt och förfors snabbt. Men de lär
sig, snart ligger de på samma standard
som i Europa, menar Jan Teir.
Annorlunda var det med arbetsmiljön.
9DUNHQLQKHPVNHOOHUNLQHVLVNSHUVRQDO
använde skyddsutrustning.
– Det är många gånger som man
nästan har gråtit när man gått runt. Om
skyddsskor delades ut en dag såldes de
på natten och så kom de barfota nästa
dag. Det handlade om att acceptera att
de lokala arbetarna inte har den skyddsutrustning
som vi har.
Trots detta inträffade bara en allvar-
OLJDUHRO\FNDGnHQE\JJDUEHWDUH¿FNHQ
hand klämd.
Ingen rening
I augusti invigdes anläggningen. Presi-
GHQWHQÀHUDPLQLVWUDURFKSHUVRQHU
var inbjudna – Reppie är ett prestigeprojekt.
Beställarna var stolta, men utanför
grindarna buade tippens sopletare när de
första sopbilarna kom körande.
För Jan Teirs del håller uppdraget på att
slutföras – några diskussioner om slutbetalning
återstår. Tekniken är det inget fel
på, men begränsade resurser för driften
gör att han inte är nöjd med resultatet.
– Tyvärr brinner sopor lika bra oavsett
om du renar avgaserna eller inte, suckar
Jan Teir. Reningen kräver att man importerar
kemikalier och det betyder att man
måste ha dollar – det leder till att anläggningen
har körts utan rökgasrening.
– Jag vet inte vad som är bäst – att ha
en öppen tipp, där det lever ungefär 500
människor, från små barn till medelålders,
att se dem plocka sin mat från de
inkommande sopbilarna, att se när de
tillagar maten genom att tända eld på
tipparna och att de här eldarna sprider
sig. Det brukar börja brinna i januari varje
år, sedan brinner det tills regnperioden
E|UMDULPLWWHQDYPDM9LKDUHYDNXHUDW
vårt folk varje år, för det är så pass giftigt.
– Jag vet inte vad som är värre, de här
fyra månadernas öppna bränder, eller
att man bränner det kontrollerat utan att
rena med hjälp av kemikalier. Man borde
ha betydligt lägre dioxinproduktion i en
kontrollerad förbränning, även om man
inte plockar bort de sista nanogram-
PHQLVSlUU¿OWUHWPDQERUGHKDPLQGUH
NOx-utsläpp jämfört med en soptippsbrand
som pyr många meter under ytan
– hela tippen lyser röd om natten när det
är som värst, det ser ut som en vulkan.
– Men det var inte det vi ville, det var
LQWHGHWYLWURGGH9LKDGHHQI|UKRSSQLQJ
om att även etioperna ville visa att man
kan köra det här enligt europeisk standard.
Växande miljömedvetande
Att det är det etiopiska elbolaget som är
beställare har sannolikt präglat projektet.
– Från början misstänker jag att man
trodde att man skulle ha gratis bränsle
för all framtid, att det inte skulle kosta
något att driva den här anläggningen.
Sedan har man insett att det här faktiskt
är en avfallshanteringsanläggning där
energin är sekundär, eller till och med
kommer på tredje plats. Det viktigaste är
att kunna ta hand om sitt avfall, det näst
viktiga är att minska miljöpåverkan från
deponin som brinner kontinuerligt och
GlUDOOWODNYDWWHQJnUUDNWXWLÀRGHQRFK
det tredje att få ut lite energi som i det
stora hela inte är så viktigt – det motsvarar
mindre än 1 procent av Etiopiens
produktionskapacitet.
Men var det rätt att satsa på just en
förbränningsanläggning?
– När vi började projektet var vi inte
|YHUW\JDGHRPDWWGHWYDUUlWW9LW\FNWH
att man skulle börja med att titta på hur
P\FNHWDYIDOOGHW¿QQVRFKKXUGHWNDQ
transporteras. Efter fyra år inser man att
Addis har ingen annan möjlighet än att
bränna det. Nu känns det som att det var
rätt beslut att lägga 120 miljoner dollar
på förbränning i ett av världens fattigaste
länder, men det är på grund av de väldigt
speciella utmaningar som Addis står
inför med begränsad yta.
'HW¿QQVSODQHUSnDWWNRPSOHWWHUD
med återvinningsanläggningar, men de
lär få en mycket begränsad roll, menar
Jan Teir.
±'HW¿QQVLQWHVnP\FNHWPDWHULDODWW
återvinna. De konsumerar inte på samma
sätt som oss, de har inte råd att köpa
konservburkar.
Hopp
Trots motgångarna känner Jan Teir att Reppie
kan komma att betyda mycket för Afrika.
– Om det går att bygga en modern avfallshantering
i ett av världens fattigaste
OlQGHUPHGGHUDVHJHQ¿QDQVLHULQJWlQN
GnRP9lUOGVEDQNHQNRPPHURFKKMlOSHU
till! Det går att lösa det här miljöproblemet,
det behöver inte kosta skjortan och
det blir så mycket bättre.
OM SKYDDSSKOR DELADES UT EN DAG SÅLDES DE
PÅ NATTEN OCH SÅ KOM DE BARFOTA NÄSTA DAG.
50 resor har det blivit för projektledaren Jan
Teir under de fyra år som bygget pågått. Sedan
oroligheter startade byttes vakten vid grinden
ut mot militär med K-pist.
1 400 ton avfall per dag ska behandlas vid
Reppie, det motsvarar 80 procent av Addis
Abebas avfall och tillhandahåller 30 procent
av hushållens elbehov.