VETENSKAP
12 TF-BLADET NR 2/2015
Mats Hanson.
Senare beskrivningar har inte
mycket att tillägga, och som
det beskrivs har nog många
amalgamförgiftade upplevt det –
inte minst tandsköterskor, som
upphettat kopparamalgam och
kan ha varit lika starkt exponerade
som spegelarbetarna, vilka
oftast var kvinnor. Flera ytterligare
böcker i yrkesmedicin, bland
annat Nordins bok från 1943
”Yrkessjukdomar” (2), anger
också, bland många andra symtom,
cirkulationsrubbningar, oroligt
hjärta, hjärtklappning och
pulsstörningar.
Hjärtat,
en kvicksilversvamp
Kvicksilver ansamlas i olika organ,
hjärna, njurar, endokrina
körtlar och hjärta. Hjärtat kan
närmast betraktas som en
”kvicksilversvamp”. Studier av
Khayat och Dencker i Uppsala
med radioaktiv kvicksilverånga,
som råttor fick inandas, visar tydligt
den höga ansamlingen av
kvicksilver i hjärtmuskulaturen,
men innehållet i hjärtat, blodet,
hade endast låga halter (3). En
annan undersökning med radioaktiv
kvicksilverånga visade höga
halter av metallen i njurar, hjärna,
hjärtmuskel, tarmar och lever (4).
Ett försök, som motsvarar vad
som händer vid oförsiktig borrning
i amalgam, genomfördes
genom att man borrade med höghastighetsborr
intermittent i amalgam
under luftkylning i en kammare,
där råttor hade sina huvuden
instuckna. Fördelningen mellan
gasformigt och partikulärt
kvicksilver mättes inte.
Djuren fick omedelbart en
starkt förhöjd kvicksilverhalt i
hjärta och lungor med en långsammare
stegring i blod, hjärna
och njurar. Efter 72 timmar hade
nivåerna sjunkit, utom i njurarna,
men var fortfarande mycket högre
än hos kontrolldjur (5).
Vid mer långsam tillförsel efter
amalgaminläggning på får och
apor stiger halten i hjärtat mer
långsamt och når en topp efter
cirka 2 månader, då nivån är
likartad med den i annan muskulatur
och i hjärnan (ej i hypofysen,
som har högre halter) (6).
Hjärtats reglering
Hjärtmuskelcellerna har en egen
rytm, och inflöde av joner över
cellmembranet får cellerna att
dra ihop sig, varefter jonpumpar
återställer balansen och processen
börjar igen. Speciella celler i
sinusknutan har snabbare rytm
och därifrån leds elektriska signaler
ut över hjärtat och får det
att pumpa i regelbunden takt.
Vidare finns två typer av nerver
från centrala nervsystemet
till hjärtat – sympatiska och parasympatiska
– som kan accelerera
respektive bromsa hjärtats
sam-mandragningar. En lång rad
biokemiska processer är kontinuerligt
i funktion under hjärtats
normala arbete, och många av
dem är känsliga för ämnen som
påverkar jonbalansen, speciellt
mellan kalcium och magnesium,
svavelgrupper i proteiner och för
fria radikaler.
Kvicksilvereffekter
Kvicksilver påverkar både hjärtat
direkt och indirekt genom effekter
i centrala nervsystemet.
I en studie av arbetare vid
kvicksilvergruvan i Donetsk, i det
nu så oroliga Ukraina, fann man
att hjärtat hos 38 procent av arbetarna
arbetade ungefär normalt,
men hos 33 procent förelåg
störningar som lokaliserades till
hjärtmuskulaturen och hos 27 procent
var hjärtstörningarna orsakade
av kvicksilverpåverkan på
centrala nervsystemets reglering
av hjärtat.
Pulsfrekvensen i vila var minskad
(bradykardi) hos 10 procent
av arbetarna och ökad (tachykardi)
hos lika många. Vid belastning,
20 gånger från liggande
till sittande, visade hälften av arbetarna
antingen förminskad eller
förhöjd reaktion mot det normala
(7). En djurstudie på råttor,
Kvicksilverhjärta
I en klassisk bok om kvicksilvrets verkningar på hälsan
hos arbetarna i spegelfabrikerna i Erlangen, Tyskland,
beskriver Kussmaul,1861, effekterna på hjärtat (1):
”Också aktiviteten i de icke viljestyrda musklerna blir
inte opåverkad. Med en allmän svaghet i de viljestyrda
musklerna följer i de flesta fall en försvagning av
hjärtat. Många iakttagare har funnit att pulsen blir
långsammare. Vanligast är en stor föränderlighet; i
vila slår den 60-70 slag i minuten men vid minsta
upphetsning, t.ex besöket hos läkaren, stiger frekvensen
snabbt till 80-100. Ibland inträffar häftig hjärtklappning.
Ofta befinns pulsen svag, emellertid försvårar
och ibland omöjliggör darrningarna och ryckningarna
i musklerna ett bestämmande av pulsen.
Medvetandeförlusterna som ibland iakttages är möjligen
en följd av den starkt minskade hjärtaktiviteten.”