DEBATT
Häxjakt
på elöverkänsliga
I januari 2015 kunde vi i Sverige bevittna en
stor massmediabaserad attack igångsatt mot
personer med funktionsnedsättningen
elöverkänslighet. De anklagades för att inte
ha en riktig diagnos och inga bevis för att
stödja sina upplevelser av dålig hälsa vid exponering
16 TF-BLADET NR 2/2015
I januari
2015
kunde vi
i
Sverige
bevittna
en stor
för det moderna samhällets
elektrosmog. Avsikten var att de uppenbarligen
inte skulle ha rätt till något ekonomiskt
stöd från staten.
Läkare (inklusive ordföranden
för Sveriges Läkarförbund,
dr Heidi Stensmyren),
journalister, programledare
och tidningsredaktörer deltog
alla i denna häxjakt med åsikter
som:
”Vår regering ska inte stödja
nonsens”,
”Skattebetalarnas pengar ska
bara ges till personer med verkliga
behov”,
”Stöd till organisationer baserade
på pseudovetenskap är
stöld”,
”Elöverkänsligas Riksförbund
består av ovetenskapliga påhitt
och humbug”,
”De (= Elöverkänsligas Riksförbund)
kan, tack vare skattebetalarnas
pengar, sprida sin dubiösa
propaganda om elektricitetens
påstått skadliga effekter på
människor” och
”Det finns en överhängande
fara att staten snart bidrar till
ytterligare sanktionerat nonsens”.
Detta kunde läsas i större tidningar
och höras och ses på radio
och TV-kanaler. Det ansågs
även vara en enorm orättvisa att
andra handikapporganisationer
som Ung Cancer får långt mindre
ekonomiskt stöd per år men
”orättvisan” ligger i att unga personer
med cancer är mycket
färre, något som vi ska vara glada
över.
Funktionsnedsättning
Det underliga var att Elöverkänsligas
Riksförbund inte hade
gjort något fel. Alla handikapporganisationer
kan ansöka om
ekonomiskt stöd och – baserat
på antalet medlemmar – få beviljat
ett statsbidrag (handläggs av
Socialstyrelsen).
Detta är lika för alla handikapporganisationer
och elöverkänslighet
är en officiellt erkänd
miljörelaterad funktionsnedsättning.
Den tidigare socialministern
Lars Engqvist gav år 2000 sitt
”gillande” i ett brev (Regeringskansliet
2000-04-06, diarienummer
S2000/2158/ST).
Han gjorde också klart i sitt
svar att det inte finns några begränsningar
eller undantag i
handikapplagar och -förordningar.
Dessa lagar och förordningar
är således fullt tillämpliga
även för elöverkänsliga personer.
Alla måste – även läkare,
journalister, programledare eller
tidningsredaktörer – alltid och
fullständigt respektera dem.
Elöverkänslighet anses emellertid
inte vara någon sjukdom
och därför finns det inte någon
medicinsk diagnos. Redan år 2000
klassificerade Nordiska Ministerrådet
emellertid elöverkänslighetens
symtom som en yrkesrelaterad
symtombaserad diagnos
(kod ICD-10:
www.nordclass.se/ICD-
1 0 _ N o r d i c % 2 0 O c c u p a -
tional_2000.pdf).
Det finns för närvarande omkring
250.000 personer i Sverige
med denna funktionsnedsättning.
I massmediadrevet framförde
man gång på gång uppfattningen
att det inte finns några vetenskapliga
bevis för att elektromagnetiska
fält orsakar de symtom
som elöverkänsliga personer
upplever. Detta är i fullständig
motsats till Förenta Nationerna,
som med kraft har påpekat att
sådan brist på vetenskapliga bevis
aldrig kan användas mot personer
med funktionsnedsättning.
Miljöflyktingar
Idag kan vi inte säga vilka faktorer
som ligger bakom elöverkänslighet:
fysiska/patofysiologiska,
psykologiska/psykosomatiska eller
en blandning. Det som är bra
med erkännandet av en funktionsnedsättning
är att det inte
skiljer mellan fysiska/patofysiologiska
och psykologiska/intellektuella;
alla är ändå berättigade –
genom åtgärder för tillgänglighet
– till att leva ett jämlikt liv i ett
samhälle grundat på jämlikhet.
Flertalet personer med
elöverkänslighet kan lyckligtvis
hantera sin funktionsnedsättning
genom åtgärder för tillgänglighet
och förändringar av sitt hem, sin
arbetsplats, transportmedel och
platser för fritidsaktiviteter så att
de kan leva ett bra liv.
För en mindre del av de elöverkänsliga
är symtomen emellertid
mycket svåra. För ytterligare en
grupp kan symtomen vara mer
eller mindre outhärdliga så att de
inte har något annat val än att
Olle Johansson.
/ICD-
