KÅSERI
Kommer ni ihåg ”Folk- och Bostadsräkningen”
(FoB) för tjugo år sedan? Expressen publicerade
snabbt en motblankett att skicka tillbaka.
Själv skrev jag svar på frågorna som senare
publicerades på ”roliga sidan” i en teknisk tidskrift.
Bobbie Beckman.
18 TF-BLADET NR 2/2015
Från min
italienska horisont
En bekant till mig på
den tiden, var född
blind och arbetade som
pianostämmare. Han bodde i
Stockholm över gården på
Hornsgatan. På frågan: ”Hur
färdas ni till arbetet”?, svarade
han: ”Med vit käpp”.
FoB var ett ambitiöst företag.
Varje kommun hade personal
anställd för att ringa upp folk
som svarat fel. Jag blev själv
uppringd då jag ägnat en halv
sida åt att besvara hur jag färdades
från min bostad på Köpmangatan
5 till praktiken på Köpmangatan
1.
Min vän blev naturligtvis
också uppringd, och följande samtal
utspann sig:
– Det är från Folk- och
Bostadsräkningen...
– Boskapsräkningen?
– Nej BOSTADSRÄKNINGEN.
(många tjänstemän
höjer automatiskt rösten
när de talar till en som är blind).
– Jaha...
– På FoB-blanketten har ni
på en fråga svarat att ni ”färdas
till arbetet med vit käpp. ”Är ni
blind?
– Jaa...
– .....men under ”Yrke” har
Ni skrivit att ni är pianostämmare?
– Jaa..
– E ni de?
– Jaa...
– ...men Ni är ju blind?
– Jaa..
– Menar Ni att Ni går
omkring och stämmer pianon,
blind?
– Nää....jag sitter hemma
och stämmer dom.
– Menar ni att folk kommer
till er med sina pianon?
– Jaa... det kan bli lite
trångt i trappan ibland. Jag
bor ju tre trappor upp över
gården i ett hus från slutet av
1800-talet, Hornsgatan 83, utan
hiss, vilket framgår av svar på
annat ställe i blanketten: ”har ni
hiss?” Det är ju sällan man har
egen hiss utan oftast delar man
hisskorgen med någon annan av
husets hyresgäster, och det är
inte heller så roligt alltid.
En god vän till mig bor sex
trappor upp på Furusundsgatan
11 och har en granne, som börjar
frukosten med tre skivade vitlöksklyftor
på en smörad hård macka,
och om man kommit in i hissen
och upptäcker att grannen kommit
in efter, är det för sent att ta
sig ur, och denna hiss är ganska
långsam.
Detta slipper jag, och jag har
det ordnat så, för att undvika
trängsel i trappan, att man bär
upp ostämda pianon och flyglar
till vänster, och nystämda bärs
ned till höger.
Men, som sagt, eller snarare
skrivit, så använder jag vit käpp
även i arbetet.
Att använda normala redskap
i en situation, som inte känns igen
av beslutsfattande tjänstemän,
kan vara mycket frustrerande,
särskilt om tjänstemannen anser
att han/hon besitter exceptionell
kunskap enbart i kraft av sitt
ämbete.
När jag började med kolfiberstift
och metallfria broar för 25 år
sedan fick jag genast en anmälan
från en kollega, som inte såg
något under kronan och följaktligen
anklagade mig för att
ha lämnat jättestora kariesangrepp
under kronan. Att
intet syntes på röntgen berodde
på att kolfiberstiftet och
pelarkompositen var utan kontrastmedel.
Försäkringskassans tjänsteman,
den privata förtroendetandläkaren,
såg genast till att
alla ersättningar till mig för
utfört arbete, som hade med
metallfria ersättningar att
göra, stoppades och att jag
tvingades betala tillbaka vad
försäkringskassan betalat ut till
mig.
Att avlägsna ”felfria” amalgamfyllningar
och inte använda
kvicksilveramalgam till nya fyllningar
tyckte Socialstyrelsens
dåvarande generaldirektör, Doktor
Barbro Westerholm, ansvarig
för försvar mot förgiftningar
inom medicinen, var helt tokigt
och löjligt. I ett direktsänt TVprogram
koketterade hon med
att ha bytt ut sina gamla
kompositfyllningar mot amalgam,
och log charmigt förnöjd.
Bobbie Beckman, tandläkare
Bassano del Grappa, Italien