DOFTÖVERKÄNSLIGHET
– Jag vill inte BLI MI
14
Anders Brodin går in i sovrummet i den
nybyggda tvåan i Liljeholmen och plockar
fram en ansiktsmask. Det är inte ett
vanligt tunt munskydd som används i
sjukvården, den här påminner mer om de man kan
se folk i Asien bära. I Bangkok eller Peking, för att
stänga ute den förorenade luften.
– Jag köper kartonger om tio, de används i industrin
normalt. Om jag flyger har jag alltid med
mig den, eller om jag har en dålig period och inte
vet vem jag kommer att stöta på. Då hjälper det att
bära en sådan här.
DIFFUSA SYMTOM. För det är när glaset är fullt,
när systemet är triggat efter att ha utsatts för
starka dofter flera timmar varje dag under någon
vecka, som han blir riktigt dålig. Trötthet, sjukdomskänsla,
trög i tanken, stickningar i benen och
en brännande känsla i huden – diffusa symtom
som, när Anders först fick dem för cirka tio år sedan,
fick honom att tro att det var influensa han
var på väg att få. Däremot har han inga besvär från
luftvägarna, vilket annars är vanligt för den här
patientgruppen.
– Symtomen är så konstiga och många tror säkert
att de är utbrända eller att det är psykologiskt.
Men så är det ju inte. När mitt system är triggat tål
jag ingenting, då kan jag reagera på allt från spånplattor
till inredningen i en ny bil. Å andra sidan,
när jag fått vara i en ren miljö en längre tid, som
nu, tål jag mer. Då är jag frisk och tänker inte så
mycket på det.
SKREV EGENREMISS. När den första besvärs perioden
inte gick över sökte Anders Brodin hjälp på
vårdcentralen. De ”fattade ingenting”. Då gick han
till företagsläkaren. Samma visa där. Han bestämde
sig för att söka rätt på information själv, vad berodde
det på att han mådde så dåligt?
Han började googla och kom så småningom i
kontakt med en kvinna som också drabbats och
som kunde stötta. Det slutade med att han skrev
en egenremiss till Sahlgrenska universitetssjukhuset
i Göteborg, där det finns en avdelning med stor
kunskap om SHR, sensorisk hyperreaktivitet, vilket
också blev den diagnos han gavs efter besöket.
Med ett intyg i handen, som sa att han behövde
vara i en ”ren” miljö, att omgivningen måste vara
parfymfri, kunde Anders börja ställa krav på sin
arbetsgivare.
– Trots att jag var hög chef på företaget jag arbetade
på då var det inte självklart. Personalavdelningen
stod frågande. Vadå eget rum? Vadå parfymfritt?
Som om människors identitet låg i hur de
luktade. Men med en diagnos och ett intyg blev det
lättare. Jag fick eget kontor, och de köpte in fyra
luftrenare.
STÄLL KRAV. Anders Brodins främsta tips till alla
som frågar hur de ska göra, exempelvis i den Facebookgrupp
för personer med doftöverkänslighet
I ett decennium har Anders Brodin levt med doftöverkänslighet.
Men trots sina periodvis svåra besvär vägrar
han låta det styra livet.
TEXT LOUISE CEDERLÖF FOTO JOHAN KINDBOM
När mitt
system
är triggat
tål jag
ingenting ”