Maria Johansson är
i 50-årsåldern. Hon
har precis börjat
söka efter sina
rötter i Colombia.
– Jag ångrar att jag
inte började söka
tidigare, säger Maria.
11
den tiden levde efter tesen att det inte var så stor mening med
att grotta ner sig i det som varit. Samma sak för Maria och hennes
syster. Man hade helt enkelt en annan syn på barns väl och
YH(WWHHPSHOSnGHWlUKXU0DULDVV\VWHU¿FNE|UMDVNRODQ
direkt efter det att tjejerna landat i Sverige.
– Jag är övertygad om att synen på hur man ska behandla adopterade
barn har gått framåt jättemycket sedan 1970-talet. Idag
är jag gudförälder åt tre adopterade barn, och jag kan ju själv se
att det ändrats, säger Maria.
+RQ JHU HQ OnQJ UDG HHPSHO PnQJD
adoptivföräldrar försöker lära sig barnens
ursprungsspråk, man engagerar sig i barnets
ursprungsland, man kanske åker tillbaka
till ursprungslandet hela familjen.
– Jag tycker att adoption är en fantastisk
grej. Jag tycker att det är jättebra att myndigheter
i olika länder via adoption kan
hjälpa människor som inte kan få barn att
bli föräldrar, säger hon.
)|ULGHDOOUDÀHVWDIDOOHQIXQJHUDUGHWMX
och det blir en möjlighet för både adoptivföräldrar
och adopterade.
– Det är synd att svarthandeln stökar till
GHW 0HQ Vn OlQJH GHW ¿QQV IXQJHUDQGH
myndigheter som sköter det är jag positiv.
Idag är Maria både mamma och mormor.
Hon bor på Värmdö i Stockholm, jobbar i särskola med barn
PHGÀHUIXQNWLRQVKLQGHU2FKWURWVDWWKRQYDULWVYHQVNLnU
tänker hon dagligen på att hon är adopterad.
– Exempel på det är tanklösa kommentarer om att jag pratar så
bra svenska.
Marias strategi är att inte ta åt sig. Hon förstod tidigt att det
inte var illa ment, men tycker ändå att dessa spontana kom-
PHQWDUHU RP KHQQHV P|UND KXGIlUJ RFK KHQQHV ¿QD VYHQVND
är jobbiga eftersom de får henne att känna sig lite utanför och
exkluderad.
Hon sörjer att hon förlorade sitt ursprungsspråk, och tycker att
det är märkligt att hon och systern tappade spanskan, eftersom
GHMXIDNWLVNWWDODGHVSDQVNDÀ\WDQGHQlUGHDQOlQGHWLOO6YHUL
JH,GDJ¿QQVLQJDVSDQVNDRUGNYDU
På frågan om vad det bästa med att vara adopterad är, blir hon
tyst en stund. Konstaterar att hon ju inte har något att jämföra
med.
– Jo. Det bästa är att jag genom adoptionen kunnat leva ett så
gott liv som jag gör idag.
För Maria Johansson har det så länge hon kan minnas varit lite
konstigt att svara på den enkla frågan ”Hur gammal är du?”.
Hon vet nämligen inte. Enligt det svenska personnummer hon
har är hon född 1971. Enligt de papper hon har från Colombia
lUKRQI|GG'HWNDQDOOWVnYDUDVnDWWGHWlUHQNYLQQDVRP
i december ska fylla jämnt som jag har framför mig.
±'HWKlUU|UWLOOGHWOLWHRFKGHW¿QQVP\FNHWVRPW\GHUSnDWW
jag helt enkelt var liten till växten och sent utvecklad när jag
kom till Sverige, något som inte hade varit konstigt eftersom
jag var understimulerad och säkerligen
hade en hel del traumatiska upplevelser i
bagaget, säger Maria.
Hon har, tillsammans med sin biologiska
syster, som Maria har växt upp tillsammans
med, ganska nyligen börjat söka efter
sina rötter.
– Av respekt för vår mor ställde vi inte så
många frågor och vi har också väntat med
att söka efter våra rötter, säger Maria.
Länge tryckte Maria undan sin önskan om
att leta efter sitt ursprung. Till slut gick det
inte längre. Och idag ångrar hon att hon
väntade så länge.
– Vi trodde inte att det fanns så mycket
LQIRUPDWLRQRPRVV0HQHQGDJ¿FNYLHQ
mapp av vår far, så där i förbifarten. Där
fanns en lång rad dokument, bland annat namnet på våra biologiska
föräldrar, berättar Maria.
Maria och hennes biologiska syster växte upp i en syskonskara
om fyra. De två övriga syskonen är också adopterade, men de
adopterades i Sverige. Och om bakgrunden pratade man inte i
särskilt mycket i familjen.
– Det har ju aldrig varit hemligt att vi är adopterade. Mamma
berättade till exempel ofta för oss hur hon åkte ner till Colombia
och hämtade oss, men mer än så har det inte varit, säger Maria.
Maria och hennes biologiska syster har själva försökt få ihop
bilden av sin bakgrund med hjälp av olika minnesfragment. Ett
fragment Marias syster bidragit med är att det nog lutar mer åt
att Maria snart fyller 50, och inte 47, som födelsenumret säger.
– Hon har minnen av hur hon, som är äldre än mig, bar runt på
mig, och att jag då måste ha varit större.
De båda systrarna har också minnen av ”något slags barnhem”,
ett familjehem som de har starka minnen ifrån.
'HW¿QQVDOOWVnVWRUDOXFNRUNULQJ0DULDVI|UVWDnUKlULOLYHW
Det var naturligtvis annorlunda att adopteras på 1970-talet,
RFKPnQJDRFKWDOLVWHUNDQYLWWQDRPDWWPDQSn
Foto: Privat