"/,/:5/*/(4"3"-"3440/
"OLOZUOJOHFOTPMJLBN´OTUFS
Men, bara för att det är medfött och livsviktigt,
betyder det alltså inte att det här känslomässiga
och ömsesidiga bandet kommer av sig självt.
Det insåg den brittiska psykiatern John Bowlby,
när han i efterkrigstidens Europa började jobba
med hemlösa barn och med barn som legat
längre perioder på sjukhus. Då, när John Bowlby
började studera de här barnen, ansågs föräldrar
mest vara de i barnets omgivning som såg till
att de hölls hela, mätta och rena. Det räckte. Lite
mer som på ett bättre hotell, med andra ord.
– Bowlby gick motströms och ansågs vara
relativt kontroversiell i och med att han också
blandade in evolutionsteori i sin syn på barn och
poängterade vikten av trygga relationer, säger
Sara Larsson.
Anknytningen utvecklas enligt fyra olika
mönster, som påverkar hur vi ser på och relaterar
till människor också längre fram i livet. Vi
tillägnar oss tidigt ett anknytningsmönster som
antingen är
• Tryggt
• Otryggt- undvikande
eller
• Otryggt-ambivalent
• Otryggt-desorienterat
– Alla de här fyra mönstren formar hur vi
relaterar till andra människor. Där ett barn
som har en trygg anknytning till sin anknytningsperson
litar på sin förälder och vet att han
eller hon kommer att finnas där i skrämmande
situationer, är det tvärt om för ett barn som har
en otrygg-undvikande anknytning, förklarar
Sara Larsson.
7BSKFN´OTUFSIBSTJOBUFDLFO
Ett barn som har en otrygg-undvikande anknytning
vet redan från början att det kommer att
bli avvisat när det behöver tröst och hjälp. De lär
sig därför tidigt att klara sig själva, och får svårt
att utveckla djupa, känslomässiga relationer.
Ett barn som däremot har en otrygg-ambivalent
anknytning har blandade och nyckfulla
erfarenheter. Ibland har de fått hjälp och blivit
omhändertagna, ibland har de blivit avvisade.
Det gör att de inte vågar lita på att de ska få hjälp
eller tröst när det behövs och kan upplevas som
otrygga.
– När ett barn upplevs som mycket självständigt
vid hemkomsten till Sverige kan det betyda
att det genom sina erfarenheter utvecklat en
otrygg-undvikande anknytning och lärt sig
klara sig självt. När ett barn är väldigt klängigt
och inte kan släppa sin förälder ur sikte kan det
betyda att det har en otrygg-ambivalent anknytning,
förklarar Sara Larsson.
"MMBHPEBSFMBUJPOFSWJLUJHBG´SBOLOZUOJOHFO
Vilket anknytningsmönster ett barn har utvecklat
beror på tidiga upplevelser. Ett adopterat
barn har som bekant alltid olika erfarenheter
och upplevelser i bagaget. Visst, ett adopterat
barn har upplevt traumat som det innebär att
separeras från sina biologiska föräldrar, men
en svår separation följt av goda relationer anses
vara mindre skadligt än att under en lång period
ha upplevt mindre svek och en nyckfullhet.
– Att flytta från sina biologiska föräldrar till
ett barnhem med god omsorg kan innebära att
barnet har haft andra vikarierande anknytningspersoner
omkring sig som har sett barnet lite
extra. Kanske har det funnits en vaktmästare
på barnhemmet eller någon annan god vuxen
i närheten? Alla dessa erfarenheter ger barnet
ett hopp, och det är viktigt för anknytningen,
konstaterar Sara Larsson.
4LBQBG´SVUT¢HCBSBSVUJOFS
Som nybliven adoptivförälder känner man inte
sitt barn, och även om man har lust att sätta
lära-känna-processen på snabbspolning fungerar
det inte riktigt så. Det måste helt enkelt få
ta tid.
– Att vara medveten om att barnet har med
sig en ryggsäck i form av tidigare erfarenheter
är viktigt. Du behöver ha tålamod och vara
inställd på att ni behöver lugn och ro och tid att
lära känna varandra, säger Sara Larsson.
Att lära känna varandra tar tid, och det är
precis så det ska vara. Försök skapa förutsägbara
rutiner och sträva efter att ställa in dig på
barnets nivå, som naturligtvis varierar utifrån
barnets ålder.
– Med barn som adopteras när de är lite äldre
är det så, att barnet ofta har olika åldrar parallellt.
Kanske är barnet väl utvecklat vad gäller vissa
skoluppgifter, det har kanske gått i skolan i
ursprungslandet, samtidigt som det är en femåring
med bus i kroppen samtidigt som det kan
behöva få vara som ett mycket litet barn som vill
sitta i knäet och bli matat, säger Sara.
Det kan till en början kännas förvirrande
för en nybliven förälder, men är inget konstigt.
Däremot behöver man som förälder ha i bakhuvudet
att man har ett barn som kanske behöver
bli buret och vyssjat ena stunden, bara för att
nästa sekund sätta sig och lösa avancerade
räkne uppgifter.
– Fysisk närhet är viktigt och många barn vill
bli burna och sitta i knäet i början. Försök vara
lyhörd och lyssna in vad barnet vill ha.
4W£SUT¢UUBPSEQ£TJOBL¢OTMPS
Men, det finns också barn som inte alls vill ha
fysisk kontakt. Då gäller samma sak: Att vara
lyhörd och försöka möta barnet i det. Närma
4BSB-BSTTPO
'´SGBUUBSFUJMMCPLFO
"OLOZUOJOHˑJBEPQUJW
GBNJMKFOTWBSEBH
"UUWBSBNFEWFUFO
PNBUUCBSOFU
IBSNFETJHFO
SZHHT¢DLJGPSN
BWUJEJHBSFFSGBSFO
IFUFS¢SWJLUJHU
"5JETLSJGUPNBEPQUJPO/n˒