INETUE-VRVAJLU
KRISTINA EDBLOM/KERSTIN WEIGL
KVINNORNA BERÄTTAR
OM SIN DÖD
299. Så många svenska kvinnor har dödats sedan millennieskiftet i Sverige av sina
pojkvänner, män eller sina ex.
– Vi vill berätta de här kvinnornas historia och ge dem en röst, säger journalisterna
Kerstin Weigl och Kristina Edblom, författarna bakom boken ”I händelse av min död”.
TEXT: Lisa Wallström FOTO: Sofia Runarsdotter
en är en av höstens mest
omtalade böcker. Med
rätta. Kerstin Weigls och
Kristina Edbloms reportagebok
”I händelse av min död” är
livsviktig läsning. Boken berättar om de
kvinnor som varje år dödas av någon de
en gång har älskat och kanske fått barn
med. Men den berättar också om barnen
som blir kvar, om socialarbetares och
polisers arbete. Och om förövarna – och
samhällets svek.
– Vi har arbetat så länge med det här
och kände ett behov av att samla våra
viktigaste slutsatser i en bok, säger
Kristina Edblom.
Gediget material
Allt bygger på det gedigna och omfattande
material som de två kollegorna
har samlat på sig under sin tio år långa
granskning i sitt arbete på Aftonbladet.
I den har de kartlagt och byggt upp en
databas med information om vartenda
fall där en kvinna har dödats av sin
partner eller ex-partner. Löpande har
uppmärksammande publiceringar gjorts.
Många minns när hela första- och sistasidan
av tidningen täcktes av bilder på
dödade kvinnor.
– Det finns så mycket mer att berätta,
14 MORGONBRIS
sådant som inte får plats i en nyhetsartikel.
Boken ger en möjlighet att ta
tillvara kvinnornas egna röster som finns
bevarade i form av brev och dagböcker,
säger Kristina Edblom.
Det är en hjärtskärande
bild som träder
fram. Förälskelser som
förbyts i kontroll, hot
och våld. Genom att ge
kvinnorna utrymme,
berätta om vilka de
var, hur de levde och
vilka händelser som
ledde fram till deras
död får de – och deras
anhöriga – ett slags
upprättelse. Det framgår
hur modiga de var.
Hur de kämpade för att
hantera sin situation,
hur de försökte skydda
sina barn.
– Vi är övertygade
om att det är i den
nära, inträngande berättelsen
som man lär
sig om hur komplext och svårt det här är,
säger Kerstin Weigl.
9DUQLQJVVLJQDOHUQDÞQQVRIWDGÁUÁQGÂ
har det värsta hänt. Varför?
Kerstin Weigl och Kristina Edblom får
ofta den frågan.
– Det är förståeligt – det vill vi också
veta. Men vi är ju journalister, vi ställer
frågorna. Vi pekar på bristerna. Fast det
är klart att alla som läser
boken ser att det finns
många förbättringsområden,
säger Kerstin Weigl.
Ett sådant är samordningen
mellan sjukvården,
socialtjänsten och Polisen.
Ibland tycks det vara vattentäta
skott dem emellan.
Ofta fungerar inte samarbetet
trots att sekretessen
inte ska vara något hinder
om man misstänker att
någon utsätts för brott.
– Tyvärr tror jag att den
här valhäntheten delvis
bottnar i synen på de här
brotten. Att många tänker
”Om hon hela tiden går tillbaka
till honom kan det ju
inte vara så farligt?”, säger
Kerstin Weigl.
Just att kvinnor går tillbaka, trots
misshandel, borde göra polis och socialtjänst
vaksamma på att läget verkligen
är akut. Kvinnan kalkylerar helt enkelt
D
FÖRÖVARNA
I Weigls och Edbloms
granskning ingår 236
män.
MINST sju av tio hade
psykiska problem.
Ofta har de en personlighetsstörning
i
botten. Situationen
förvärras i regel av
någon form av kris.
Det kan vara arbetslöshet,
drogmissbruk
och hot om separation.
MINST var tionde
hade sökt hjälp i
vården samma vecka
som mordet skedde.
KÄLLA: ”I HÄNDELSE AV MIN
DÖD”(NATUR&KULTUR)