PORTRÄTTET
ZELAL-SARA YESILDENIZ
– Det är värt så mycket mer än varenda
krona vi hade på våra bankkonton i
Schweiz. Det går inte att sätta ord eller
pengar på hur mycket vi uppskattar livet
i världens femte mest jämställda land:
Sverige. Vi skulle aldrig kunna flytta tillbaka
till de förutsättningarna som finns i
Schweiz, säger Zelal-Sara Yesildeniz.
Allt började med att hon och hennes
man Johannes blev med barn. Båda två
var bara drygt 23 år gamla och inga av
vännerna befann sig ännu i samma situation.
– Jag började fundera över mitt liv,
min roll som kvinna och som mamma. I
Schweiz får man barn sent i livet för man
har helt enkelt inte råd tidigare eftersom
systemet inte hjälper dig.
14 veckors föräldraledighet
Man har rätt till 14 veckors föräldraledighet,
det vill säga 98 dagar, jämfört
med Sveriges 480 dagar. Zelal-Sara
Yesildeniz säger att man egentligen bara
har två val: antingen stanna hemma
obetalt med barnet eller gå tillbaka till
jobbet efter 14 veckor och då låta någon
form av barnomsorg ta hand om bebisen.
En barnomsorg som på landsbygden i
princip bara är privat.
När Zelal-Sara Yesildeniz efter 14
veckor skulle gå tillbaka till sin heltidstjänst
som lärare vägrade hon eftersom
20 MORGONBRIS
hon ville amma sitt nyfödda barn som
också var fött för tidigt.
– Vi försökte lösa det så att min man
Johannes, som också är lärare, gick ner
lite i tid och jag gick ner mycket i tid.
Men Johannes fick verkligen kämpa
för det eftersom ingen gör så som man,
berättar Zelal-Sara Yesildeniz.
Först fick han kämpa för att få vara
ledig en (1) dag i samband med att första
barnet föddes. När han väl fick gå ner i
arbetstid och han var ute med deras barn
i lekparken till exempel mötte han inte
en enda annan pappa.
– Det finns inget reglerat för pappor.
Om Johannes var själv i parken och på
kaféer med vår son var det bara andra
mammor och en massa nannys från andra
länder. Alla tittade konstigt på honom för
att han stack ut. Vi kände att det inte alls
var accepterat att leva jämställt.
Om man inte är gift när barnet föds
måste pappan adoptera barnet. Trots att
Zelal-Sara Yesildeniz inte ville gifta sig
kände de sig tvingade att göra det när
andra barnet kom. Det blev för dyrt att
låta bli. Varje papper som skulle skickas
in kostade mycket pengar.
Till slut blev det för jobbigt att ständigt
behöva förklara varför de ville leva
som de gjorde. När andra barnet kommit
bestämde Zelal-Sara Yesildeniz och hennes
man sig för att tänka över sin situation.
Hennes pappa är kurd från Turkiet
och har ett hus i Izmir. Den lilla familjen
åkte dit och tillbringade tre månader där
med att fundera över hur de ville leva
sina liv. De studerade vilka länder som
hade en politik för jämställdhet och till
slut föll valet på Sverige.
Splittrande!
I dag bor Zelal-Sara Yesildeniz i Tidaholm.
Familjen har utökats med
ytter ligare två barn så i dag har de två
döttrar och två söner. Både Zelal-Sara
Yesildeniz och hennes man arbetar som
lärare och hon har dessutom engagerat
sig politiskt i Socialdemokraterna och
i S-kvinnor. Tidaholm hade en S-kvinnoklubb
från 1928 till skiftet 80-90-tal.
Zelal-Sara Yesildeniz har återupplivat
den och bildade 2017 en ny S-kvinnoklubb
efter nästan 30 års uppehåll. I dag
har klubben 38 medlemmar.
– Inte ens här är jämställdhet en självklarhet.
När kvinnoklubben bildades
fanns det äldre herrar som sa ’vad är det
här för något, ni splittrar oss’. Men det är
färre kommentarer nu.
Frågor som kvinnoklubben i Tidaholm
driver är bland annat jämställd representation
och att åldersgränsen för mammografi
slopas.
– Det är skönt att inte längre vara den
där som sticker ut som annorlunda. O
Zelal-Sara Yesildeniz lämnade sitt hemland Schweiz tillsammans
med man och barn för att söka jämställdheten i Sverige.
I Tidaholm har hon har återstartat ortens S-kvinnoklubb.
TEXT OCH FOTO: Maria Persson
Zelal-Sara Yesildeniz lämnade hemlandet
Schweiz för ett mer jämställt liv i Sverige.
” Inte ens här är
jämställdhet
en självklarhet”