REFLEX #6 2017 13
tillgängliga skidresor, och möttes av i princip
samma reaktion från alla organisationsföreträdare:
”En jätte bra idé men vi är bara
med och stöttar resor för våra egna medlemmar.”
– Det var en tråkig inställning tyckte vi,
att det bara handlade om skyddad verkstad
för sina egna medlemmar. Så tänkte inte
vi, utan såg det här som en överbryggande
verksamhet, där folk från olika föreningar
och organisationer skulle få träffas, umgås,
röra på sig och ha roligt vintertid.
Valde bort och ringde Slao
– Vi valde då bort de stora handikapporganisationerna
och vände på steken,
berättar Anders Ohlsson.
Han ringde upp Stig Lundkvist, dåvarande
ordförande för Slao, Svenska liftanläggningars
organisation, och berättade om sin
idé med sittande skidskoleverksamhet.
– Han tände faktiskt på idén och bad oss
lista vad som skulle behövas, minns Anders
Ohlsson.
Förslaget hamnade som ärende i Slaos
styrelse och fick stort genomslag, utom på
en punkt: namnet på företeelsen.
– Vi hade föreslagit namnet sittande
mono ski, men styrelsen påpekade att
mono ski redan fanns som en stående skidåkni
ngs gren. De tyckte att namnet på denna
nya skidkonstform rätt och slätt skulle vara
sitski. Det lät bra och Theo tyckte att vi
kunde lägga till ”gruppen” i namnet och så
skapades Sitski-gruppen som en underorganisation
till Slao.
– Vi hade redan då lagt viktiga hörnstenar
till den här verksamheten, som sedan blev
Totalskidskolan med bas i Åre. Hörnstenar
som Totalskidskolan fortfarande i dag har
som grund, konstaterar Anders Ohlsson.
– Det är tanken som stökar till det mest
för de flesta personer som skulle vilja pröva
skidåkning, men inte tror att det ska fungera
praktiskt, hävdar han och fortsätter:
– Skidlärarna stöttar, men det handlar
också om att utmana sig själv. Vi ställer
ungefär samma krav som på dem som inte
har några fysiska funktionsnedsättningar
och ska gå i skidskola. Trots motstånd från
funktions hinderrörelsen ville vi att var och
en skulle börja betala för att gå i skidskola,
eftersom vi hade en stor merkostnad med
en skid lärare per elev.
Hjältar som borde ha medalj
– Det var många hinder att övervinna för de
hjältar som var med från början. De skulle
ha medalj allihop för det, utbrister Anders
Ohlsson och fortsätter:
– Det viktigaste med Totalskidskolan var
och är fortfarande egentligen inte själva
skidåkningen. Det är att personer som
inte trodde att de kunde komma iväg fick
ut mana sig själva på ett äventyr, träffas och
bara prata och umgås med andra i en miljö
som inte är den vanliga. Bryta sin isolering.
Anders Ohlsson har mött en del kritik genom
åren för att han kan vara rätt tuff och
ställer krav på sina elever som skidskolelärare.
– Det handlade om mycket hjälp till självhjälp.
Totalskidskolan ställer krav på sina
elever och deras anhöriga att efter skidskolan
ska de försöka komma iväg på egen
hand och fortsätta utveckla sin nyvunna
förmåga och självsäkerhet.
– Vi har alltid varit försiktiga med vad vi
utlovar till eleverna och skjuter hellre under
det tänkbara målet med vad eleven kan tänkas
klara av. Då kommer man att uppnå
framgång i stället för besvikelse och det är
viktigt.
Utvecklar snö- och vattensport
Sedan tre år tillbaka är Anders Ohlsson inte
längre aktiv skidlärare i Totalskidskolan,
men finns med i bakgrunden.
– Jag har lite kontakt med Erika Berglund
och teamet i Åre som gör ett kanonjobb.
Det utbildas nya skidlärare och bokningsläget
ser bra ut även för denna säsong
med intresserade blivande skidåkare, tycker
Anders Ohlsson.
Han driver sedan 35 år tillbaka eget
före tag i Strängnäs där han just nu fortsätter
utveckla och tillverka hjälpmedelsutrustningar
för en aktiv fritid på snö och
vatten.
HÅKAN SJUNNESSON
Ryktet om Anders Ohlssons
framgångar på sin sittande
monoski i slalombackarna
spred sig inom funktionshinderidrotten
och allt fler
blev intresserade av att få
pröva själva och lära sig.