TF-BLADET NR 1/2014 11
INTERVJU
Två svenska tandsköterskors sjukdomshistorik
”Anna”, 53 år,
berättar:
– Jag började arbeta som tandsköterskeelev
1972 hos en privat
tandläkare. Praktiken var en vanlig
lägenhet med två behandlingsrum, en
liten steril, ett litet personalrum och ett
litet omklädningsrum.
– Det fanns inget som helst utsug
och ingen speciell ventilation för kvicksilverångorna.
Jag såg aldrig ”Skyddsblad
nr 68” eller några andra föreskrifter
gällande kvicksilvret jag skulle
hantera! Stora mängder kvicksilver
(Hg) frigjordes när gammalt amalgam
borrades bort i vuxentandvården och
ersattes med nytt.
– För att tillreda amalgam fylldes
amalgamblandaren med alloypulver
och kvicksilver. Det var svårt att inte
spilla och med åren blev jag mer klumpig
och skakig! När en droppe föll ned på
glasbordet, splittrades den till en mängd
små, små droppar som hamnade här
och var. Bordets glasskiva låg löst på
en metallram och det fanns en liten
springa runt skivan där kvicksilver alltid
ansamlades. Amalgamet blev varmt i
blandaren, ofta brände jag fingrarna,
trots en bomullsduk.
– Överflödigt Hg samlades i en
uppsamlingsburk, som tillsammans med
duken fick ligga kvar. Amalgamet
arbetade/knådade jag i min vänstra
handflata tills det blev homogent/
smidigt. Om tandläkaren tyckte att det
blev för torrt under isättandet tillsattes
nytt Hg. Amalgamet sattes på stoppare,
medan jag höll det mellan fingertopparna
ca 15-20 cm från näsan. En
vanlig dag gjordes mellan 15 och 25
fyllningar.
Man kan jämföra detta med
mängden Hg i en lågenergilampa, 5
mg, som anses hälsovådlig om en lampa
krossas!
Amalgaminstrumenten rengjordes
i sterilen, ett litet utrymme på ca 12 m²,
som saknade fönster och ventilation.
Där var det varmt av autoklaven/
hetluftsugnen. Instrumenten, främst
stopparna, skulle borstas fria från
amalgamrester och det åkte ned i
vasken.
– Efter arbetsdagens slut hängde
jag in mina kontaminerade arbetskläder
och skor i samma skåp som jag hade
mina privata kläder. Arbetskläderna
måste vi tvätta hemma.
Problem med hälsan
– När jag hade arbetat en tid började
magbesvären komma, något som jag
fortfarande har. Jag fick snabbt candidainfektioner
(okt 1972), som jag har
haft återkommande. Dagligen mer eller
mindre värk i magen, tappade periodvis
otäckt mycket hår. Under en tid blödde
mitt tandkött ganska mycket. Fick
domningar utefter vänster rygghalva.
Nattetid domnade ibland en arm och
ibland båda så mycket att jag inte
kunde sätta mig upp i sängen. Diarréer
och förstoppning följde. Blev akut inlagd
på lasarett då förstoppningen höll på
att sluta i tarmvred.
– Året därpå, 1973, hade jag feber,
händer och fingrar svullnade och
styvnade och huden lossnade från
händernas insida. Jag hade också utslag
och näsans slemhinna var fylld med
blodiga krustor. Läkaren trodde att jag
var överkänslig mot Magnecyl!
Men, det var akrodynia – mitt första
tydliga tecken på Hg-förgiftning.
Akrodynia är en sjukdom, som uppkom
på 1800-talet när man förgiftade små
barn med Hg och som upphörde i och
med att man slutade med användandet
av kvicksilverpulver.
Utbildning på ”Käftis”
– Jag stortrivdes med arbetet och efter
fyra år som elev, började jag min
utbildning på tandsköterskeskolan. Där
fick vi också lära oss att tillreda
amalgam, samma förfaringssätt som
jag lärt mig som elev. Vi fick prova på
hur man gjorde när man värmde Hg
över öppen låga! Allt detta gjordes i ett
klassrum helt utan ventilation. Under
en period hade jag fruktansvärd
huvudvärk. Vi fick aldrig under hela
utbildningen se Skyddsblad nr 68 eller
några andra säkerhetsföreskrifter angående
Hg-hantering.
– Jag fick ofta förkylningar och blev
väldigt hes. Magen krånglade och jag
hade ont i muskulaturen. 1980 blev jag
gravid och fortsatte att arbeta som
vanligt till ca en månad före beräknad
förlossning. Den blev tidigare än
beräknat. Jag fick väldiga smärtor från
njurarna och ett och ett halvt dygn
senare föddes barnet genom akut
kejsarsnitt. Min förlossningsläkare, en
äldre man, sa senare att det var de
grövsta urinledare han någonsin sett.
Jag hade inga stenar, som han hade
förmodat, utan det var urinledarna som
hade svullnat.
Narkostandvård
Jag arbetade senare med narkostandvård.
Det var patienter från
sjukhemmet och tandvårdsrädda som
behövde få nya amalgamfyllningar och
måste sövas. Där fanns det heller inga
utsug, inte heller på det mentalsjukhus,
där jag har arbetat. Det var i stort sett
bara amalgamfyllningar som gjordes
där.
Det gick bara utför med hälsan!
– 1984 sökte jag för ryggsmärtor. Jag
har sökt för: Ryggsmärtor, domningar i
Forts. sid 12