TF-BLADET NR 1/2014 15
HISTORIK
Jag vill göra er uppmärksamma på
en hälsofråga av utomordentlig
betydelse, troligen står vi inför en
förgiftningskatastrof av mycket stor
omfattning. Medföljande publikationer
av mig redogör för mekanismerna. Alla
sakuppgifter kan dokumenteras (de viktigaste
medsända). Slutsatserna, uträkningarna
och bedömningen av möjliga
implikationer och omfattningen är
mina egna och grundar sig på tio års
erfarenhet av forskning inom neurobiologi
och effekter av gifter på nervsystemet.
Det är häpnadsväckande att detta
inte upptäckts tidigare. Grundorsaken
är troligen att tandläkare varit okunniga
om eller grovt underskattat
giftigheten av kvicksilver samt att man
ej heller förstått hur en galvanisk cell
arbetar. Ingen har därvid uppmärksammat
att mängderna frisatt Hg
(kvicksilver) kan approximativt beräknas
enligt elektrokemiska lagar då
strömmarna mellan olika tandfyllningar
(ofta kallade korrosionsströmmar) är
kända (bil.2).
Jag noterade under debatten om
”oral galvanism” att undersökningarna
från tandläkarhögskolan i Malmö ej
gav underlag för bedömningen
”psykogent sjuka” och att även små
mängder frisatt kvicksilver kunde nå
hjärnan (bil.1). En kort tid efter publiceringen
kom jag på att mängderna Hg
kunde beräknas och blev helt förbluffad
över resultatet. En kontroll av gränsvärdena
för Hg och förgiftningssymptom
ställde det helt utom tvivel att
personer med oral galvanism är
kvicksilverförgiftade (bil.2).
En litteratursökning i odontologiska
facktidskrifter visade, att kvicksilverfrisättning
från amalgam i kontakt med
guld varit känt länge, men även att
amalgam utan guldkontakt vid iläggning
avger stora mängder Hg, tillräckliga för
att ge akut förgiftning vid varje tandlagning
och att korrosionen sedan är
tillräckligt snabb för att ge hälsovådligt
Hg-tillskott under flera år.
Att Hg ej går att mäta i saliven beror
troligen bl.a. på att det frisätts in mot
tanden, går in i vävnaderna och förs ut
i kroppen. Höga halter finns uppmätta i
närheten av tandfyllningar. Man har ej
insett att man mäter ett flöde och att de
totalt frisatta mängderna är mycket
högre än mätvärdena. Ändrad teknik
vid iläggning, isolering m.m. kan bara
fördröja processen. Finns kontakt med
guld ökar korrosionshastigheten mycket
kraftigt.
Uttalandena från tandläkarhåll i
fråga om oral galvanism är korrekta i
två avseenden:
1. Uppmätta spänningar i sig betyder
inget, endast strömmen är väsentlig.
2. Ev. allergiska reaktioner mot metaller
har framhållits som möjliga. När
det gäller kvicksilver är sådana reaktioner
ytterst allvarliga. Hg är en
av de mest potenta kontaktallergener
som finns och binder till
alla svavelinnehållande proteiner
(kroppsegna), varvid de inte längre
känns igen och alla typer av
autoimmuna reaktioner kan förväntas.
Troligen är autoimmunitet orsaken
till många av symptomen vid
kronisk kvicksilverförgiftning.
Uppenbarligen har vi bara sett toppen
av ett isberg. Bara de personer, som
har fått frisättning av metall så att de
känt metallsmak, har kopplat ihop sina
övriga besvär med tandarbeten. Effekterna
av Hg-förgiftning kommer så långsamt
att de flesta har hunnit glömma sitt
Forts. sid 16
förbjuda amalgam av miljöskäl. Ur
hälsosynpunkt finns all anledning
att tillämpa försiktighetsprincipen”.
När det gällde användningen av
kvicksilver i amalgam skulle den utredas
i samverkan med Socialstyrelsen.
Det drog ut på tiden men frågan
väcktes till liv och år 2009 fick Sverige
ett av regeringen beslutat amalgamförbud
– av miljöskäl, inte av hälsoskäl.
Ett internationellt genomslag kom
genom Minamatakonventionen mot
kvicksilver, som drevs igenom och undertecknades
av 137 länder år 2013.
Namnet på konventionen hänför sig till
den stora kvicksilverkatastrofen, som
ägde rum i Minamata i Japan på 1950-
talet. Konventionen förbjuder inte amalgam
men kräver åtgärder för att fasa
ut amalgamanvändningen globalt.
I december 2013 fick tandsköterskor
i Norge upprättelse i och
med en prejudicerande dom i Norges
Högsta domstol om att en tandsköterska
blivit arbetsskadad efter att ha
arbetat med amalgam.
Några viktiga punkter som dock
inte har uppnåtts är bland annat
• att amalgam kan orsaka sjukdom
• att patienterna får adekvat
hjälp hos sjukvården
• att en fungerande biverkningsrapportering
ännu ej
har genomförts trots att det
finns regerings- och riksdagsbeslut
om detta.
Siv Wirsenius
Mats Hansons brev till
Socialstyrelsen (den 7/12/1981)
Röd vitsippa. Foto: Ulf Strömberg