Karin Öckert.
18 TF-BLADET NR 1/2014
FRÅGESPALT/INFORMATION
”Se Neapel
och sedan dö”
Den italienska maffian har under
många år bedrivit svart
avfallshantering och tillhandahållit
sina tjänster till en bråkdel av
priset hos officiella företag.
Det giftiga och i vissa fall radioaktiva
avfallet har sedan helt enkelt dumpats
vid tusentals platser i Kampanien,
dvs området kring staden Neapel.
Detta har gjort att både jordbruksmark
och dricksvatten blivit förorenade
med kemikalier som dioxin, asbest
och tetrakloretylen. Följden har
blivit en stor ökning av antalet cancerfall
och vissa andra sjukdomar.
Citat ur tidningen Tempus: ”Regionen
Kampanien har nu den högsta
infertilitetsnivån i Italien och ligger även
i topp vad gäller fall av svår autism –
utlöst av ökad exponering för kvicksilver,
misstänker experterna.”
Redaktionen
Källa:
Walter Mayr, Tempus nr 5, 2014
Ursprungligen publicerad i
Der Spiegel
Kommentar:
Ett gammalt ordspråk lyder: ”Se
Neapel och sedan dö”. Andemeningen
skulle kunna vara att Neapel är en
säregen stad, lockande och avskräckande
på samma gång, belägen
i skuggan av den ständigt
hotande vulkanen Vesuvius . Miljöförstöringen
har nu gett ordspråket en
ännu hemskare klang.
Fråga tandläkaren:
Antibiotika vid
tandinfektioner
Fråga: Jag har fått ont i en rotfylld
tand och min tandläkare har skrivit ut
en antibiotikakur. Kan det hjälpa?
Svar: Att ta antibiotika på grund av en
tandinfektion är mycket sällan rätt terapi.
Man kan ALDRIG läka ut en
infektion i en tand. Orsaken är att en
infekterad tand är lika med en död eller
döende tand och en sådan tand har
ingen blodcirkulation.
Eftersom antibiotikan distribueras
till det infekterade området med blodet
når det alltså inte tanden. Alla rotfyllda
tänder härbärgerar mängder med bakterier,
vars toxiner läcker ut i omgivningen.
Även bakterierna kan passera
ut i käkbenet via apex (rotspetsen) och
sidokanaler. Dessa bakterier i käkbenet
är åtkomliga för antibiotikan och
därmed kan värken försvinna. Men
glädjen blir kort, eftersom bakterierna
i tanden finns kvar och så snart kuren
är över börjar problemen igen.
Min åsikt är att en dylik tand ska
extraheras, dvs dras ut. Den kommer
alltid att utgöra en belastning för kroppens
immunförsvar och på så sätt orsaka
att andra infektioner i kroppen
lättare blossar upp. Den kan också ge
upphov till många andra symptom och
sjukdomar. I samband med extraktionen
kan antibiotikamedicinering vara
aktuell. Är det en akut infektion med
feber ska man absolut ge antibiotika
tills febern går ner samt extrahera
medan kuren pågår. Vid en kronisk
infektion behövs inte detta, men man
bör ge en stor dos en halv till en timme
före extraktionen, för att ta hand om
alla de bakterier som strömmar ut i
kroppen vid ingreppet. Det är en fördel
att alltid göra så vid extraktion av
rotfyllda tänder, oavsett om de ger
symptom eller ej. Risken för efterföljande
komplikationer i form av ”dry
socket” (blodkoaglet i alveolen bryts
ner och infektion följer) eller NICO
(bestående håla i käkbenet i stället för
bennybildning) är annars större.
Tyvärr kan det vara svårt att få sin
tandläkare att skriva ut antibiotika vid
extraktioner av rotfyllda tänder utan
symptom, eftersom det inte ingår i det
skolmedicinska konceptet. Enligt detta
är det i första hand vid sjukdomar som
berör hjärtklaffar eller innebär nedsatt
immunförsvar som profylaktisk antibiotika
är aktuell. Även vid komplicerad
diabetes och njursjukdom, levercirrhos
och blodcancer samt en tid
efter ledprotesinsättning rekommenderas
det. Förstahandsvalet vid engångsdos
är Amoxicillin, 2g.
Vill man inte låta extrahera tanden,
kan man acceptera en revidering av
rotfyllningen eller så kallad apicectomi.
Det är ett kirurgiskt ingrepp där man
försöker täta till apex för att förhindra
bakterieläckage. Ibland försvinner värken
efter ett dylikt ingrepp, men
toxinläckaget finns kvar och därmed
belastningen på immunförsvaret. Om
den rotfyllda tanden orsakar problem
någon annanstans i kroppen än lokalt
kring tanden, hjälper inte denna behandling
enligt min erfarenhet.
Karin Öckert, tandläkare
(pensionerad)