20 TF-BLADET NR 1/2014
INTERVJU
Zirkoniumdioxid – istället för
titanimplantat – frisk igen
Hjärtklappning, andnöd och
brinnande smärta i ansiktet
samt svårt att röra sig som
hon brukade. Stel i hela
kroppen, ont i muskler och
leder. Att skala potatis var
ett helt dagsverke. Trött,
trött, trött...
Lisa Snygg fyller i år 70 år och
bor i Växjö. Hon har gjort en
lång, svår resa i livet. Hon har
fött sex barn och har fem kvar i livet.
En dotter på tre och ett halvt år omkom
tragiskt i en brandolycka orsakad
av en marschall.
Vid tio års ålder fick Lisa sina
första amalgamfyllningar. Alla kindtänder
borrades upp och amalgam sattes
in – utan att det fanns några kariesangrepp
eller hål! Varför? Lisas mor
reagerade direkt: ”Dom kunde väl ha
väntat tills du hade hål!”.
– Vi bodde då i Göteborg, säger
Lisa, och hela klassen åkte buss till
tandkliniken. Man trodde ju att tandläkaren
visste vad som var bäst.
– Tänderna sprack av amalgamet
och när jag var 19 år – 1963 – rotfyllde
tandläkaren och satte dit amalgam i
kanten av tandköttet vid tänderna, vilket
innebar att jag inte hade några
tänder att tugga med, säger Lisa.
– År 1970 föreslog en annan tandläkare
i Växjö att sätta dit guld på mina
övriga amalgamfyllningar för det var
snyggare att se på än de svarta
fyllningarna. Jag litade helt och fullt på
tandläkaren och lät honom göra det,
säger Lisa. Då var jag 26 år och
gravid.
När deras lilla dotter dog 1978 var
Lisa 34 år och oerhört stressad. Hon
opererades 1986 för giftstruma.
Lisa började successivt må mycket
sämre, diffusa symtom med ont i kroppen,
ont i leder och oerhört trött. Dessutom
fick Lisa brännande smärtor i
ansiktet, i kinderna. – Det kändes som
om jag skulle brinna upp, säger Lisa.
Jag hade fruktansvärda nervsmärtor.
Jag började avstå från att handla i varuhus
för där var det värst. Var jag
elöverkänslig, tänkte Lisa?
Lisa, nu 46 år, fick kontakt med en
neurolog i Växjö, som per telefon, utan
att ha sett henne, konstaterade att det
här är en atypisk trigeminusneuralgi,
något som kvinnor ibland kan få, sa han.
Han skrev ut medicin mot schizofreni –
då blir patienten lugn (enligt FASS) –
samt Saroten, ett antidepressivt medel
för patienter med självmordsbenägenhet.
– Apotekaren tittade undrande på
mig när jag skulle lösa ut recepten,
säger Lisa. Hon undrade nog varför jag
skulle ha dessa mediciner. Lisa bad att
få titta i FASS och löste inte ut medicinerna.
Då, när Lisa var som sjukast och höll
på att ”brinna upp”, träffade hon en
läkare i Tranemo, som hon hade hört
talas om och att han var införstådd med
amalgamproblematiken. Han förstod
precis vad det var fråga om och gav
Lisa B12-injektioner samt vitaminer och
mineraler. Lisas kinder röntgades och
då såg man att en amalgambit hade gått
igenom käkbenet och tryckte på nerven.
En tandläkare i Stockholm, Kjell
Blomqvist (numera pensionerad), opererade
bort amalgambiten och därmed
släppte alla tidigare problem successivt.
Det hade äntligen vänt, men problemen
var inte över. Lisa, nu 58 år, hade
fortfarande inga tänder att tugga maten
med. År 2002 sattes titan-implantat in.
Efterhand började Lisa må sämre igen,
hon kände igen de tidigare amalgamsymtomen
med värk i kroppen och en
abnorm trötthet.
Tandläkare Bobbie Beckman, som
numera bor och verkar i Italien, besöker
flera gånger om året Sverige och behandlar
patienter i sin tidigare klinik i Vingåker.
Lisa fick kontakt med Bobbie och år 2010
hjälpte han henne att skruva bort
titanimplantaten och ersatte dem med
zirkoniumdioxidimplantat. Det tog ett tag
innan de svåra symtomen släppte, men
idag mår Lisa alldeles förträffligt bra.
Ingen hjälp från Försäkringskassan. Lisa
har betalat allt ur egen plånbok.
När Lisa ser tillbaka på sin svåra tid,
säger hon att hon tycker det är kriminellt
att behandla medborgare i Sverige på det
här sättet. Patienten är i underläge och
måste kunna lita på det som tandläkaren
föreslår och gör. Vem kan lita på läkare
och tandläkare efter det här? Vem kan lita
på Socialstyrelsen?
– Vi har inte bett om att få amalgamfyllningar
med 50 procent kvicksilver
– ett nervgift, som är i giftklass med
arsenik och dödskallemärkt när det kommer
till tandläkarkliniken, säger Lisa avslutningsvis.
Siv Wirsenius
Kommentar:
Sverige och Socialstyrelsen måste erkänna
kvicksilveramalgamets farlighet
och ta sitt ansvar för att allt detta har fått
ske. Regering och riksdag måste lyfta
frågan. Ett beslut om amalgamförbud
räcker inte. Det togs av miljöskäl, inte av
hälsoskäl. Ett paradigmskifte måste ske
med byte av vetenskapliga tankemönster
och attityder. Svenska medborgare har
fått lida nog, de har blivit bestulna på sin
hälsa och vill ha sin livskraft tillbaka!
Det är Sveriges och Socialstyrelsens
ansvar att ge dem det!
Redaktionen