LEDAREN
dentligt svårt att få genmäle ens på de
värsta lögnerna.
Min rättvisekänsla gjorde att jag
fortsatte att slåss för att vi alla ska
erkännas och att våra myndigheter
inte ska kunna begrava frågan i tysthet
som man har planerat.
Till detta har de haft god hjälp av
media, som inte har vågat eller velat ta
upp kampen för ett rättvist och korrekt
bemötande. Dåligt pålästa journalister
har använt sig av de ständiga
soffsittarna, som enbart pratat i egen
sak och förklarat att de anser att kvicksilver
är riskfritt i tänderna på den
enskilde individen. Ingen gång har de
låtit oss komma till tals i debatten. Den
objektiviteten saknas. I utredning efter
utredning har samma lakejer förnekat
riskerna med den kvicksilverpåverkan
som hela generationer utsatts för. Nu
visar detta sig som allvarliga komplikationer
i yngre generationer som
bokstavsdiagnoser, allergier och annan,
förvärvad känslighet som de fått
via den generösa mödratandvården,
tungmetaller i vacciner samt andra
miljögifter.
De senaste statliga utredningarna,
som visar att vi har rätt, har gömts på
någon hylla hos Socialdepartementet.
Avsikten är uppenbart densamma som
SoS har företrätt sedan amalgamdebatten
startade.
Man måste ställa sig frågan, har
man läst men ej förstått eller har man
avsiktligt satsat miljoner i dessa utredningar,
enbart för att fördröja och dölja
problemen? Finns det en överenskommelse
i den begränsningsförordning,
som styr besluten utan insyn ens för
riksdagens ledamöter?
Efter amalgamförbudet
Vi har nu äntligen ett kvicksilverförbud
och inga nya amalgamfyllningar får
sättas in, men arbetet med att sanera
alla amalgambärare från alla gamla
fyllningar, som finns hos merparten av
den vuxna befolkningen, kvarstår. Det
arbetet är inte påbörjat av våra ansvariga.
Kvicksilver sprids vidare i naturen
utan kontroll genom rötslam,
krematorier och via kyrkogårdarna.
Det krävs krafttag för att stoppa
effekterna av tandvårdens totala misslyckande.
Människor tål inte kvicksilver
bättre för att det förekommer naturligt
i vår omvärld, som en gång medicinalrådet
och tandläkaren Hans Sundberg
uttryckte det när LEK-utredningen
konstaterat ”att amalgam är ett ur
toxikologisk synvinkel olämpligt tandfyllnadsmaterial.”
Det var 1987 och
det dröjde till 2009 innan vi fick ett
stopp för nyinsättningar.
Oavsett hur framtiden blir kommer
vi att behöva använda alla goda krafter
för att rensa i röran. För den, som följt
debatten under längre tid och sett en
del av vårt arbete, inser att kampen inte
på något sätt kan anses vara över, trots
att man från medias håll anser att man
TF-BLADET NR 4/2015 5
Foto: Ulf Strömberg
skrivit nog om problemen. Det brukar
ändra sig när någon i den närmaste
kretsen drabbas, men det innebär inte
att man från det hållet vågar lyfta fram
problemet. Alltför många patienter
accepterar de närliggande diagnoserna
som inte ger problem med försäkringskassan
eller vården.
Tänk om det stämmer att MS,
fibromyalgi, utbrändhet, kronisk trötthet,
depressioner, allergiska reaktioner
till stor del beror på den ständiga
kvicksilvertillförseln.
Är det inte nödvändigt att söka ny
kunskap längre? Utan ny kunskap stannar
alla framsteg.
Margaretha Molius
Förbundsordförande