VETENSKAP
16 TF-BLADET NR 3/2015
dorf, som visade att i ej
fluoriderade områden i Australien,
USA och Europa hade karies
minskat till mellan hälften
och en femtedel jämfört med tidigare
och nedgången var starkast
innan fluortandkrämer började
användas. Både Colquhoun och
Diesendorf anser att förbättrade
socioekonomiska förhållanden
med bättre och mer varierad näring
ligger bakom nedgången.
Nyare utvärderingar
Ett utredningscentrum vid universitetet
i York fick i uppdrag
av brittiska hälsodepartementet
att utreda vattenfluoridering och
presenterade en rapport år 2000.
Utredningen fann 214 studier (av
sammanlagt 3200 om samma
fråga) från 1950 till 1999 med
tillräckliga data, men av låg till
måttlig kvalitet. Det fanns inga
pålitliga studier i hela världen av
hög kvalitet, bara 27 av måttlig
kvalitet och 136 av låg kvalitet
och med stor risk att vara vinklade.
Studien fann att artiklarna
gav vid handen att vattenfluoridering
kunde innebära alltifrån
en något negativ effekt på
karies till en påtagligt positiv effekt
(4).
Den möjliga positiva effekten
fanns till priset av en ökad frekvens
av fluoros, i estetiskt besvärande
nivåer uppskattad till mellan
7 och 21,5 procent vid 1 ppm
fluor i vattnet.
Emaljfluoros är missbildad
emalj som har en lucker och oregelbunden
struktur. Vid kraftigare
fluoros är emaljen så lös att
den släpper igenom föroreningar
utifrån som då missfärgar tanden.
Studier av andra biverkningar
fann man vara av låg kvalitet,
liksom studier som ansågs
visa att fluoridering var mest positivt
för barn med sämre socioekonomiska
förhållanden.
Förespråkare för fluoridering
drog slutsatsen av studien att
vattenfluoridering var säkert och
effektivt, men motståndare kritiserade
utredningen för metodfel,
utelämnanden och för att man
felaktigt återgett riskerna för
fluoros och påverkan på skelettet.
Den fortsatta policyn från
hälsodepartementet, som året före
ansett att fluoridering var säkert
och effektivt, var att det var upp
till varje lokal vattenmyndighet
att besluta om fluoridering efter
samråd med befolkning och andra
intressenter. Ingen ny fluoridering
har genomförts i England.
Det ringa antalet studier med
ens måttlig kvalitet talar inte för
att egentligen någon studie tål
närmare granskning. Yiamouyiannis
granskade 84 områden i
USA med sammanlagt nära
40.000 barn. Av områdena hade
27 varit fluoriderade under 17 år
eller mer, 30 hade aldrig varit
fluoriderade och 27 hade varit
delvis fluoriderade eller fluoriderade
under mindre än 17 år.
De ursprungliga mätdata fick
Yiamouyiannis tillgång till genom
Freedom of information act i
USA. Det fanns ingen statistiskt
säkerställd skillnad i kariesförekomst,
varken för mjölk- eller
permanenta tänder mellan
fluoriderade, delvis fluoriderade
och icke-fluoriderade områden
(6).
Cochrane-utredning
Den senaste utvärderingen av
vattenfluoridering publicerades av
det oberoende Cochrane-institutet
2015. Utvärderarna analyserade
studier mellan 1950 och
2014, flertalet samma som i Yorkstudien.
Man fann 155 studier
som uppfyllde kriterierna för att
tas med, varav 107 hade tillräckliga
data. Nio studier med hög
risk för att vara vinklade fann en
minskning av skadade tänder
(DMFT) med 26 procent och en
ökning av karies-fria barn med
15 procent. Flertalet studier (71
procent) var gjorda före 1975
och enbart 3 studier efter 1975
kunde inkluderas och inga av
dessa visade att fluorid hade effekt.
Inga studier, som uppfyllde
inkluderingskraven, visade om
fluoridering var effektivt på
vuxna. Man bedömde att 0,7 ppm
fluor gav 12 procent estetiskt
besvärande fluoros och 40 procent
alla grader av fluoros. Studierna
före 1975 är öppna för
samma kritik som ovan (7).
Europeisk epidemiologi
En artikel 2003 från Irland har
titeln: ”Vattenfluoridering i Ir-
Foto: Ulf Strömberg