INSÄNDARE
Bemötande av Tanja Hanssons
insändare i Tf-bladet nr 2/2015
20 TF-BLADET NR 3/2015
Det finns många kunniga
”alternativare” som tar
sig an de kvicksilversjuka och
tandvårdsskadade människor, som vården
inte klarar av.
Åsikterna som framförs av Tanja
Hansson om att avråda patienter från
sanering om de fyllt mer än 60 år är
allvarliga och helt felaktiga. Det finns
massor av skäl att alltid se till att den
ständigt pågående kvicksilvertillförseln
stoppas.
Idag, när många förväntas leva ett
mycket längre liv än 60 år, är det ännu
viktigare att se till att varje onödig
belastning på kroppen undanröjs. Det
kan vara både innehållet i tänderna
med kvicksilver som den största boven,
men även silver, koppar, titan, guldlegeringar,
krom-koboltkonstruktioner,
rotfyllningar med okänt innehåll och på
senare år också dåligt kontrollerade
plaster eller importerat material exempelvis
från Kina. Det kan störa immunförsvaret
och ge många olika sjukdomar
och symtom.
Tanja Hanssons resonemang om
”totalt sammanbrott” visar, att patienten
inte förberett sig med selen + E
vitaminer och allt annat som finns i Tf:s
råd. Dessa har utarbetats under mer
än 40 år av seriösa tandläkare som Hal
Huggins och undan för undan har alla
”våra” tandläkare sett till att utöka
kunskaperna. De finns sammanfattade
både i skrifter från Tf som A&O och i
IAOMT:s råd till vårdgivare. I varje
Tf-blad har vi alltid råden i korthet.
Man kan undra vilka de ”seriösa”
tandläkarna i Tyskland är, som föreslår
en så horribel saneringsordning, men
det tyder på att de inte kan arbeta efter
de principer som vi i Tf har gått efter
under alla våra år som rådgivare. Alla
tandläkare måste absolut sätta
kofferdamduk, helst också ha extra
utsug och friskluftsmask, samt i övrigt
vara observanta på hur patienten reagerar.
Avgiftning är bra men den är
inte det enda saliggörande. Om man
inte följer de tidigare nämnda råden
brukar det som regel inte bli så lyckosamt.
Sedan gäller det de nya materialen:
Att aldrig sätta in nya metaller är
lika självklart som att fortsätta med
antioxidanterna. Många slutar med tillskotten
så fort de är klara och då blir
resultaten återfall. Känsligheten som
Tanja Hansson diskuterar är ”INTE
inövad” utan en effekt av att man
upphört med uppföljande behandling.
Besök hos tandläkare eller hygienist
kan starta en ny period av reaktioner,
då kvicksilver inlagrat i vävnaderna
kommer i omlopp på nytt. Råden inför
saneringen gäller inför varje tandläkarbesök
i all framtid.
De ”totala sammanbrotten” som
författaren beskriver är som regel ett
bevis på att man är på rätt väg när det
gäller att förstå vad som är orsak och
verkan, samt en bekräftelse på att man
måste bli av med gifterna; dock inte
snabbare än kroppen orkar med. Några
veckor eller månader mellan varje tandsanering
är det som i regel fungerar,
men INTE ett år i taget. De äldre, som
har mellan 20 och 30 fyllningar skulle
då aldrig bli klara!
Jag vill beskriva vad som hänt med
några patienter, som jag har haft kontakt
med under åren. En pensionerad
folkskollärarinna kontaktade mig när
hon var 87 år. Hon hade sedan 40-
årsåldern haft problem med leder, reumatisk
värk och astma och var ledsen
över att inte kunna göra det hon drömt
om under arbetslivet på grund av sjukdom.
Hon tog sig till Norge, där det då
fanns de bästa tandläkarna som passade
hennes bostadsort. Hon sökte
aldrig § 9 som gällde då utan ansåg att
hon hade egna medel.
När hon var 93 år skrev hon ett
fantastiskt fint brev och berättade att
hon nu åkte skidor både utför och på
längden, samt vandrade i berg. Hon
hade rest till USA och Kanada och
mådde förträffligt.
En sjuksköterska berättar att hennes
morfar hade sanerat som 67-åring
och blev av med många sjukdomstillstånd
och han levde många år som
frisk. Han övertalade frun att sanera.
En expert i vården, förklarade att
hans mamma hade sanerat i 60-årsåldern
och blev så pigg efter det, att
hon nu är den som är mest eftertraktad
i bridgegänget eftersom hon har minne
som ingen annan och som 87-åring
köpt ny bli och ”kör som en hel karl”.
Eller den 70-årige f.d. polis, som
förklarade: ”Utan de där fyllningarna
har jag aldrig mera den fruktansvärda
huvudvärk, som jag hade en
gång i månaden under hela arbetslivet”.
Det finns åtskilliga liknande berättelser
inklusive alla våra egna erfarenheter,
då alla vi som jobbat ideellt med
frågan har varit mer eller mindre utslagna
av kvicksilvret och sedan kunnat
återgå till ett liv som vi inte vågat
drömma om när vi var som mest sjuka.
De som följer Tf-bladet och vår hemsida
vet att det inte bara handlar om att
hjälpa just nu. Kvicksilvret ställer till
med så många andra problem. Det
påverkar våra barn och barnbarn via
överföringen av giftet i moderlivet, den
känsligheten är inte inlärd utan förvärvad.
Vad den leder till finns det stora
kunskaper om i våra kontakter med
forskare i hela världen. Bokstavsdiagnoserna
är troligen bara toppen på
isberget. FN:s kvicksilverförbud innebär
stopp för allt kvicksilver. Då gäller
det att få bort det berg som finns i den
äldre befolkningens tänder, innan kvarlevorna
skall tas om hand. Slammet
från reningsverken är förorenat med
giftet. Tandvårdspersonal som hanterar
amalgambärare och putsar och
borrar på de här fyllningarna, riskerar
att bli förgiftade och arbetsoförmögna.
Det finns alla skäl i världen att se till att
alla drar åt samma håll när det gäller
amalgamsanering.
Det blir inte bättre för dem som har
fyllningarna kvar med behandlare, som
inte tar sitt ansvar och berättar om
möjligheterna till ett bättre liv utan dessa
gifthärdar.
Margaretha Molius