SEMINARIUM
Teckning
8 TF-BLADET NR 3/2015
Den 18-19 maj i år
var jag åhörare vid
ett seminarium i
Bryssel om elöverkänslighet
och multipel
kemisk överkänslighet.
Initiatitivtagare var professor
Dominique Belpomme från
Paris, som under senare år
intresserat sig för elöverkänslighet.
Vi var uppskattningsvis
100-120 åhörare från ett flertal
länder i Europa.
Föredragshållare från Sverige
var professor Lennart Hardell,
Örebro, som talade om hjärntumörer
och strålning, samt professor
Olle Johansson, Karolinska
Institutet, som inte vill se
elöverkänslighet som en sjukdom
utan som ett funktionshinder.
Åhörare från Sverige var, förutom
jag, Mona Nilsson och
Malin Törnqvist, båda engagerade
i kampen mot den ökande
strålningen.
Vad jag framförallt minns från
konferensen är följande:
• Jean Huss, hedersledamot i
Luxemburgs parlament samt EUparlamentariker,
som talade om
forskningsfusk när det gäller
elöverkänslighet,
• Ralph Baden, också från
Luxemburg, som berättade om
sin gynnade sits i detta land när
det gäller miljömedicinska frågor
– om man i Luxemburg t.ex.
misstänker att en patient mår
dåligt av kemiska miljöfaktorer
på arbetsplatsen och/
eller i bostaden, betalar det
offentliga för alla analyser.
Detta gör att man kan göra
analyser beträffande ett stort
antal ämnen, betydligt fler
än miljömedicinare i allmänhet
tycker att de kan ordinera.
Detta innebär, att man
får unikt stor kunskap inom
detta område, vilket i synnerhet
Ralph Baden tar vara på.
• Dr Peter Ohnsorge från
Tyskland höll ett mycket engagerat
föredrag om sina strävanden
att tillsammans med kollegan
Kurt Müller utbilda arbetsoch
miljömedicinare i olika länder,
bl.a. om vikten av att inte
bara gå efter de officiellt ställda
gränsvärdena när det gäller att
avgöra om en patient är negativt
drabbad av miljöfaktorer – individer
är ju olika känsliga och kan
må dåligt av betydligt lägre nivåer
än de officiella gränsvärdena.
De två läkarna har bl.a. varit
tre gånger i Finland och undervisat
om detta och de kommer
gärna till Sverige, men då måste
ju önskemål från miljömedicinare
i Sverige finnas där så att det blir
något vettigt av det hela.
• Dr Joachim Mutter från
södra Tyskland talade om sambandet
mellan tungmetaller, i synnerhet
kvicksilver, och elöverkänslighet.
• Dr Magda Havas från Kanada
talade om hjärtrytmrubbningar,
bl.a. som diagnostikum
vid elöverkänslighet.
• Dr William Rea, Dallas,
Texas, talade dels allmänt om
multipel kemisk överkänslighet,
dels om ett miljöbetingat tillstånd
– inflammation i små blodkärl,
som han känner till sedan 40 år.
Symtomen kan vara spontana
blåmärken, ödem, återkommande
nästäppthet, acneliknande
utslag, huvudvärk,
kronisk trötthet, svimningar,
köldkänslighet, återkommande
halsont, nedsatt eller
ökat luktsinne, bihåleinflammationer,
muskelsmärtor,
spastisk tjocktarm eller ospecifik
inflammation i tjocktarmen,
inflammationer i
luftrör och lungor, astma,
hjärtrytmrubbningar, inflammation
i urinblåsan,
depression – vid detta tillstånd
får patienterna för lite syre.
Som behandling kan följande
behövas: Miljömässigt ren bostad,
ekologisk föda, extra rent
vatten, fem gram C-vitamin per
dag, glutation, multivitaminer,
multimineraler, ATP, gammaglobulin
i.m. ett gram per vecka i
fyra veckor, syreterapi. Ibland
kan intravenös näring behövas i
flera veckor när tarmen är
mycket skadad.
Dr Rea, som skapat Environmental
Health Center i Dallas,
är nu 80 år gammal. Vi sågs
1990 vid en konferens om
elöverkänslighet i Köpenhamn.
Han mindes mig därifrån och
tyckte förstås att det var roligt att
höra att jag sedan 1992 har mottagning
för amalgampatienter och
elöverkänsliga. Han ger i år ut
sin åttonde bok om det han arbetar
med – han är imponerande.
När konferensen i Bryssel var
slut gick jag fram till honom och
tackade för hans föredrag. Då sa
han med ljus blick: – Vi kanske
ses igen!
Ulrika Åberg, leg. läkare
Seminarium
om elöverkänslighet
och multipel
överkänslighet
Ulrika Åberg.