UTBLICK: RYSSLAND
Ryssland – kollapsad alkoholpolitik bäddade för narkotikamissbruket
Jag arbetar som missbruksläkare i S:t Petersburg på Narkologiska
sjukhuset där. Jag har inte tillgång till detaljerad information om
drogsituationen i hela Ryssland, inte heller om hur man resonerar
i landets ledning när det gäller drogpolitiken. Jag kan bara se
problemet underifrån och utgår från mina personliga intryck och
erfarenheter.
Under Sovjettiden hade vi få problem med narkotika. De var
mycket svåra att få tag på för att polisens arbete var så effektivt.
Narkotika var inte socialt accepterat och det missbruk som förekom
handlade om narkotikaklassade läkemedel och hemmagjorda
opioider. Även cannabis missbrukades. Oftast handlade detta
om livsstilskriminella personer. På några få ställen i Sovjetunionen
förekom endemiskt bruk av narkotika, där opiumvallmo respektive
cannabis växte sedan länge.
På grund av att alkoholpolitiken varit ineffektiv under lång tid
ökade alkoholkonsumtionen kraftigt sedan tidigt 1960-tal. Vid
mitten av 1980-talet hade konsumtionen stigit från c:a 6 till 12
liter ren alkohol per capita per år. Denna höga nivå påverkade
samhället mycket negativt.
När perestrojkan inleddes senare under 1980-talet genomfördes
ett klumpigt och illa genomtänkt försök att begränsa alkoholkonsumtionen.
Under tre år gick konsumtionen också ner men
i och med att befolkningen tyckte så illa om kampanjen så misslyckades
den.
Efter att Sovjetunionen kollapsade och fram till mitten av
2010-talet förblev alkoholpolitiken populistisk till sin karaktär
som resulterade i att konsumtionen steg till 16 liter (vissa rapporter
anger 18 liter) och alkoholsituationen blev outhärdlig för samhället.
Alkohol blev i praktiken tillgänglig för barn 12-14 år gamla,
även om inköpsåldern på papperet alltid varit 21 år.
Sedan det sena 2000-talet har staten infört en del begränsningar
och gradvis stramat åt alkoholpolitiken, vilket lett till sänkt
konsumtion. Idag ligger den på 12-14 liter per år, med reservation
för att mörkertalen är svåra att bedöma hur stora de är. Hursomhelst
fortsätter konsumtionen att minska. Anmärkningsvärt är att
vi i S:t Petersburg erfar något vi inte haft problem med tidigare:
20-30-åriga alkoholister. Dessa unga människor började dricka
under 2000-talet.
De sociala problemen och alkoholmisären på 1990-talet, när
många familjer inte tog hand om sina barn ordentligt, ledde fram
till en explosiv narkotikaepidemi bland tonåringar och unga vuxna.
Från 1995 och tio år framåt ökade antalet opioidmissbrukare
dramatiskt. Till att börja med använde de hemgjorda opioider
och sen gick de över till heroin som så gott som alltid kom från
Afghanistan. När det var som värst hade S:t Petersburg, med
sina 4,5 miljoner invånare någonstans mellan 50-70 tusen heroinmissbrukare
med alla konsekvenser det medförde (kriminalitet,
HIV, överdosdödsfall och olika drogskador).
När situationen i Afghanistan ändrades och polisen hos oss
blev mer effektiv så började antalet missbrukare att sjunka. Idag
utgör opioidmissbrukarna förmodligen c:a 10-15% av alla narkotikamissbrukare,
och vi ser nästan inga unga människor i den
gruppen. Heroinet blev sedan 2010 gradvis ersatt av metadon
som tillverkas olagligt i Ryssland. En del opioidliknande läkemedel
har dykt upp på missbruksmarknaden men också försvunnit
därifrån när de blivit narkotikaklassade, exempelvis buprenorfin,
Moradol och Coaxil.
Numera är restriktionerna för medicinsk användning av opioider
i Ryssland väldigt hårda, vilket resulterat i att vissa patienter
inte kan få dessa läkemedel trots stort behov. Till och med vid
långt framskriden cancer kan läkare ha svårt att skriva ut dessa
läkemedel. Det finns stort missnöje bland allmänheten om detta.
Jag bedömer att det kommer ske en uppmjukning av reglementet
i en nära framtid.
När opioidepidemin hade sin höjdpunkt var intresset för att
göra något åt saken också på topp. Stor uppmärksamhet i media
och från myndigheter ägnades åt både prevention och behandling.
Pengar kom fram till behandling och preventionsinsatserna
förbättrades rejält. Men när missbruket gick tillbaka sjönk intresset
för problemet och insatserna tappade tempo. Preventionsinsatserna
kom att ägnas åt det mer allmänna om att ha en hälsosam
livsstil. Att tala om de verkliga farorna med narkotika blev helt
enkelt omodernt. Vi har tappat i kunskap om hur man pratar bra
med tonåringar om droger.
När opioidmissbruket gick ner ökade cannabis i popularitet,
precis som i resten av världen. Idag är cannabis tillsammans med
centralstimulantia det vanligaste problemet i de större städerna
i Ryssland. Vi tar ännu inte detta problem på tillräckligt stort allvar
och det finns ingen bred debatt om problemen med cannabis,
även om vi inte heller har en avkriminaliseringsdebatt. Samtidigt
har vi under de två-tre senaste åren regelbundet stött på
15-16-åringar som är beroende av cannabis och det förekommer
öppen cannabisrökning på gatan här och där. Jag är rädd för att
vi har ”försovit oss” när det gäller utbrett cannabismissbruk på
samma vis som vi gjorde med heroinmissbruket på 1990-talet.
Syntetiska cannabinoider kom till Ryssland då och då, mestadels
från Kina, och orsakade oro stötvis, särskilt när det gällde
de nyaste sorterna eftersom de har så oväntade och farliga sidoeffekter.
Dock är ”designerdrogerna” vanligtvis av CS-typ och intas
mest genom att röka dem eller intravenöst. Mitt intryck är att
dessa nya CS-droger är vanligare idag än amfetamin och metamfetamin.
Värt att notera är att med ökat missbruk av cannabis och
olika CS-droger så har polisens aktiviteter ökat.
Vi har ett särskilt problem med GHB och dess prekursorer
(kemikalier för att tillverka GHB av). Vissa av dessa kemikalier kan
köpas i vanliga järnaffärer och är dessutom billiga.
Klassiska hallucinogener som LSD är fortsatt ovanliga. Ett
visst missbruk av ”magiska svampar” förekommer på hösten när
de är mogna i skogen.
Antidepressiva och lugnande läkemedel har vi inget stort
missbruk av annat än som tillägg till annat missbruk. Det är
mycket strikt kontroll av dessa läkemedel så läkare har svårt att
skriva ut större mängder. Läkemedelsföretagen bedriver dock
aggressiv marknadsföring om dessa läkemedel mot läkarna och
viss marknadsföring förekommer i allmänna media.
Jag bedömer att narkotikaproblemet kommer att utvecklas på
följande vis i Ryssland under de kommande åren:
12 Narkotikafrågan • 1/2019