RECENSION
Pessimistisk rapport om brittisk narkotikabekämpning
Den engelske författaren och brottsforskaren Peter Walsh har
lagt ner ett jättearbete på att kartlägga det brittiska tullverkets
historia när det gäller drogbekämpning. Under sex års tid har han
intervjuat ett 60-tal personer som arbetat inom Her Majesty's
Customs and Excise, (HMCE), som det fullständiga namnet
lyder. Resultatet är en 658-sidig tättskriven historik från 50- talet
fram till idag. Boken är full med anekdoter, personporträtt och
spännande, detaljerade berättelser om hur tulltjänstemännen försökt
in över de brittiska öarna. Han redovisar också korruption (inom
polisen) och konkurrensen mellan HMCE och polisen.
vidare analyser är intressanta – och oroväckande.
inflytande när det gäller demoniseringen av cannabis. Han utelämnar
cannabisförbud.
begränsa narkotikaanvändningen. I så fall är numera all brottsbekämpning
förhindra den allt stridare strömmen av narkotika som vällt
Allt detta är mest av intresse för brittiska läsare men hans
Boken tar sin början 1961 när FN:s allmänna narkotikakonvention
träder i kraft. Walsh nöjer sig med den tvivelaktiga historieskrivningen
om USA:s (läs Harry J. Anslingers) dominerande
att väldigt många utvecklingsländer vädjade till FN om ett
Ett annat problem är att han utvidgar betydelsen av begreppet
"War on drugs" till att omfatta alla åtgärder som syftar till att
ett krig. Precis så argumenterar också den organiserade
narkotikalobbyn.
Walshs slutsats är i linje med detta: det går inte att stoppa
narkotikan. FN:s vision om en narkotikafri värld är en illusion.
Jag tycker att Walshs analys är bristfällig när han skriver (precis
som narkotikalobbyn gör) att all narkotikabekämpning har
misslyckats, eftersom det fortfarande finns narkotika och narkomaner
i världen. Walsh har förstås rätt i att den nuvarande narkotikasituationen
inte ser ljus ut, men frågan han inte ställer är:
vad händer om man inte försöker motverka narkotikan med hjälp
av tull, polis, FN-konventioner och narkotikalagar? I början på
1900-talet, innan det fanns några internationella regleringar av
narkotikan, var det faktiskt fler narkomaner i per capita i världen
och opiumproduktionen var mycket större än idag. „
PELLE OLSSON
“Glömmer sin faders namn”
När den prisbelönte romanförfattaren och New York Times-journalisten
Alex Berenson publicerade den här reportageboken om
cannabis strax efter nyår väckte den genast rabalder i USA. Den
hyllades av dem som länge varit bekymrade över drogens ökade
popularitet och påstådda harmlöshet. Äntligen någon som med
auktoritet bemötte alla positiva utsagor. Å andra sidan rasade
cannabisvännerna, understödda av cannabisindustrin. Det gick
så långt att Berenson och hans familj mordhotades, vilket är extra
tänkvärt då bokens huvudtema är marijuanans samband med
grova våldshandlingar.
Berenson gör bland annat en djupdykning i Indian Hemp
Drugs Commission. Det var engelsmännen som ville gå till botten
med den spridda föreställningen att indiska vanekonsumenter
kunde bli galna och aggressiva. Rapporten som publicerades
1894 visade att sambandet var svagt. Berenson hittar emellertid
den indiska advokaten Lala Nihal Chands samtida rapport där
det framgår att engelsmännen inte tog hänsyn till de olika styrkorna
i de cannabisberedningar som konsumerades. Bhang är en
svag cannabisdrog som man dricker, medan ganja och charas
som röks är betydligt mer potenta: ”Den som röker ganja glömmer
till och med sin faders namn.” Dessa brukare drabbades ofta,
enligt Chand, av galenskap och hamnade på asyler, dåtidens
mentalsjukhus, vilket inte framgår av Indian Hemp Drugs Commission.
Drug War. The Secret History.
Peter Walsh
Milo Books 2018
När det gäller nutiden redovisar Berenson en lång rad spektakulära
våldsbrott som förmodligen utförts under cannabispsykoser.
Han är dock tydlig med att aldrig så många anekdotiska exempel
utgör bevis för ett orsakssamband. Emellertid redovisar
Berenson även vetenskapliga studier som visar att cannabis
verkligen kan utlösa våldshandlingar.
Han tar även upp och avfärdar myten att legalisering av marijuana
minskar opioidöverdoserna och att den svarta marknaden
minskar. Boken är väldokumenterad, suggestiv och övertygande.
Förhoppningsvis får den fortsatt stor uppmärksamhet i USA. „
PELLE OLSSON
Tell your children children –
the truth about marijuana,
mental illness and violence
Alex Berenson
Free Press 2019
Narkotikafrågan • 1/2019 29