REDAKTION OCH KANSLI
Hade det gått åt pipan utan RNS?
Femti år. Ett halvt sekel. Det är en himla lång tid. Men så länge har RNS
funnits och det finns anledning att fundera på vad vi åstadkommit. Och
kanske ännu mer på vad vi ska göra nu och framöver. Problemen finns kvar
och även om de ändrar sig en del så är grundkomponenterna desamma.
Människor stoppar i sig kemikalier som liknar kroppsegna signalsubstanser
och därför kan de leta sig upp till hjärnans belöningscentrum där de
skapar stor njutning för innehavaren av kroppen. Det finns hundratals andra
aspekter av narkotikaproblemet, men detta är själva kärnan – alltets mittpunkt
– som de övriga aspekterna cirkulerar kring.
Nils Bejerot kom tidigt fram till att en effektiv narkotikapolitik måste
fokusera på användandet genom att begränsa och hindra det. Den rådande
politiken på 60-talet gick i rakt motsatt riktning; att istället göra det lättare
att använda narkotika. Så Bejerot grundade RNS 1969. Sedan dess har vi
haft ganska stor betydelse för hur Sveriges narkotikapolitik har utformats.
I det här numret blickar vi bakåt i vår historia för att förstå vad som skett och
varför vi gjort som vi gjort. Vad hade hänt om RNS aldrig bildats och lyckats
med konststycket att vända politiken från tillåtande till restriktiv? Hade
vi haft haschkaféer i Sverige då? Hade vi varit en hub för internationell
narkotikasmuggling? Omöjligt att svara på. Men givet alla svårigheter
vi har idag kunde det gått åt pipan på riktigt om vi fortsatt den tillåtande
vägen. Sverige var först i Europa att utveckla stora problem med narkotika
och få minns idag att vi på 70-talet hade ”flumrum” på vissa ungdomsgårdar
där man fick röka hasch.
I nästa nummer skriver vi
som vanligt mest om nuet
och framtiden. Den här
gången får vi försöka lära
oss något av vår egen historia
så att vi blir bättre på
att agera inför framtiden. „
Det bästa betyget?
Projektet Narkotikafri Skola har fått en riktig
rivstart såhär på det nya året. Vår föreläsare
Staffan Hübinette åker kors och tvärs över
Sverige och hjälper skolorna komma igång
med att säkra en narkotikafri arbetsmiljö för
elever och lärare. När Staffan inte sitter i telefon
med skolpersonal, svarar på mejlfrågor
eller skriver på sin nya bok kommer han besöka
Borlänge, Örebro, Huddinge, Halmstad,
Alvesta, Skurup, Helsingborg, Markaryd,
Osby, Lidingö, Kungsbacka, Göteborg, Malmö
och även åka till vårt grannland Finland.
Det känns så positivt att vår modell för hur
skolorna ska jobba med prevention har fått så
stort genomslag. För några år sedan hade vi
ganska bra koll på vilka skolor som arbetade
enligt vår modell, men nuförtiden händer det
att skolorna tar kontakt med varandra utan att
blanda in oss. Så därför vet vi inte alltid vilka
skolor som satsar på Narkotikafri Skola.
Och det viktiga är ju verkligen att skolorna gör
det som behöver göras för att bygga en trygg
och säker skoltid för våra ungdomar. Det är väl
ändå ett gott betyg för projektet: att det fungerar
så bra att skolor börjar hjälpa varandra?
En del i arbetet med Narkotikafri Skola är
att skolorna använder sig av drogtester, vilket
det ibland har blivit mycket fokus på. Man
måste inse att drogtester i sig inte är en nyckel
till framgång utan ska ses som en komponent
i en helhet där det alltid handlar om att hjälpa
och stötta.
Media rapporterar om skolor där skolledningen
tappat greppet och det förekommer
stök, bråk och faktiska våldsbrott. Drogmissbruk
bland eleverna är en del av detta. Att systematiskt
och strukturerat börja arbeta för att
göra skolan narkotikafri är en byggsten i arbetet
för en skola där alla
barn får möjligheter att
lyckas i livet. „
Pernilla Borg
Organisationssekreterare
Per Johansson
General sekreterare
Håll dig uppdaterad om vad som händer kring RNS. Gilla oss!
www.facebook.com/RNS.se
Narkotikafrågan • 1/2019 5
FOTO: MARIA SÖDERBERG