RNS och den stora polis -
offensiven 50 år
Till att börja med: Grattis Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle
till era första femtio år! Nu ser vi till att kampen för att nå visionen
om ett samhälle fritt från narkotika fortsätter i minst femtio år till.
Så vad blir betyget för den svenska narkotikapolitiken de
första femtio åren? Väl godkänt, anser undertecknad. Hade det
inte varit för samhällets frikostiga förskrivning av opiatersättningsmedel
och opioidläkemedel, med påföljande ökning av antalet
narkotikadöda, så hade betyget kanske till och med kunnat
bli Mycket väl godkänt. Men trots detta så har den restriktiva narkotikapolitiken
tjänat oss väl. Det yttersta beviset för detta är den
låga prevalensen av narkotika bland unga och framförallt i dagens
jämförelse med vad som var fallet för femtio år sedan.
Men det är inte alla som delar bilden av en framgångsrik
svensk narkotikapolitik. Startskottet för en motrörelse mot den
restriktiva linjen får nog på allvar sägas ha startat samtidigt med
den starka legaliseringsrörelsen i USA. Även om den i Sverige
stora, men ibland lite för tysta majoriteten står bakom visionen om
ett samhälle fritt från narkotika så finns en högljudd minoritet som
hörs och syns mycket. De har lyckats mobilisera krafter och får
anses ganska slagkraftiga framförallt i sociala medier. Bakom de
aktiva legaliseringsgräsrötterna finns tyngre ekonomiska intressen.
En industri som står i startgroparna att tjäna stora pengar.
Och de har bråttom. Det är många som vill in på marknaden och
tjäna stora pengar innan baksidan med legaliseringsexperimenten
blir allt för tydlig för de breda folklagren. Tyvärr blir det sannolikt
så att historien kommer att upprepa sig. Smällen kommer folkhälsan
och skattebetalarna att få ta. Precis på samma sätt som
med alkoholen och tobaken.
Att historien har en tendens att upprepa sig kan vara värt att
komma ihåg när man ska spå framtiden. I år är det 50 år sedan
den ”stora polisoffensiven mot narkotika” från 1969. Många av
kritikerna mot den svenska restriktiva modellen har i efterhand
avfärdat den typen av insatser och åtgärder som ett meningslöst
och misslyckat ”krig mot narkotika”. I samma veva har många av
dem också passat på att försöka ta heder och ära av en av inspiratörerna
till den svenska restriktiva modellen, Nils Bejerot. Detta
genom att påstå att det var dennes extrema hållning som skapade
en misslyckad svensk narkotikapolitik. Tyvärr kan man ganska
lätt konstatera att de som hyser denna typ av åsikter i bästa fall är
okunniga och dåligt pålästa men i sämsta fall historierevisionister
med dunkel agenda.
Den ”stora polisoffensiven” var, i vart fall i ett kortare perspektiv,
förhållandevis framgångsrik. Antalet injektionsmissbrukare
minskade betydligt. Problemet var snarare att samhället inte hade
ork att hålla i, förmåga eller kunskap att följa upp missbrukarna på
individnivå. Det tog därför inte särskilt lång tid innan missbruket
ökade igen. Nils Bejerot såg detta. Han analyserade också detta
tydligt. Den som kan sin Bejerot vet också att det han förespråkade
var en helhetslösning där ett samlat samhälle behöver ta ett
brett och gemensamt ansvar för alla steg i preventionen.
Bejerots belackare påstår, mot bättre vetande, att han var en
dogmatisk person. En av anledningarna till det tror jag är att nutida
tolkare av Bejerot stirrar sig blinda på hans språkbruk som
naturligtvis var färgat av tidsandan. Men om man tittar bortom
ordvalen och faktiskt anstränger sig för att förstå vad Bejerot
menade så ser man en pragmatiker som sökte och föreslog verkliga
lösningar på verkliga problem.
Att kraftfulla insatser med fokus på tillgångsreducering verkligen
kan ge effekt det vet vi. Vi behöver inte gå tillbaka till 1969
för att konstatera detta. Under åren 2016 och 2017 dog över 250
människor i Sverige till följd av överdos av fentanyler eller fentanylanaloger.
2018 lyckades polis och åklagare få två bröder som
sålt fentanylanaloger på nätet dömda för grovt vållande till annans
död. En restriktiv signal från samhället som sannolikt skickade ett
tydligt budskap till andra aktörer på området. Försäljningen av
fentanylanaloger i Sverige, via nätet, minskade kraftigt.
Restriktiv narkotikapolitik har fungerat väl i femtio år. Låt oss
se till att den fortsätter att fungera i minst femtio år till. „
Lennart Karlsson
Ordförande Svenska Narkotikapolisföreningen och jobbar som poliskommissarie
i Stockholm.
Världens narkotikapolitik är inte
ett val mellan krig, dödsstraff och
legalisering.
Det övergripande syftet med det internationella narkotikasamarbetet
är att verka för hälsa och välfärd för mänskligheten genom
att tillgängliggöra narkotika för medicinskt bruk och forskningssyfte
samt genom att reglera narkotika för icke-medicinskt bruk.
I konventionerna slår man fast att narkotika ska vara förbjudet för
icke-medicinskt bruk, inklusive cannabis som tas upp i 1961 års
konvention.
Dagens internationella narkotikapolitik står inför en rad utmaningar
inför det stundande högnivåmötet som kommer äga rum
i mars 2019. En rad sakfrågor visar på splittringen som vi kan se
bland världens länder. Det rör sig om olika syn på skademinskningspolitik,
dödsstraff och kring legalisering av cannabis för rekreationellt
bruk. Det finns inget i de internationella konventionerna
som förhindrar varken skademinskning eller dödsstraff. Vi
tolkar dock intentionerna i konventionerna som att dödsstraffet
18 Narkotikafrågan • 1/2019