MÅ BRA
information om hur man ska hantera
sina svårigheter med att välja och hur
man hanterar känslan av att bara fastna,
när det blir helt låst i hjärnan.
Här är några av de situationer där
jag tycker att min oförmåga till val
blir oerhört jobbig.
-Det är oerhört jobbigt att gå till
mataffären, trots att jag har en lista
på det som ska inhandlas, för det
finns för mycket att välja mellan och
då är det precis som om mitt system
låser sig. Det tar mig oftast onödigt
lång tid att handla och jag är helt
slut efteråt och måste vila.
-Att svara på mail, sms och i alla
sociala medier. Jag behöver ta pauser
till och med under relativt korta sms-
svar, för det känns som om min hjärna
blockeras och jag kan inte välja
hur jag ska svara/skriva. Detta börjar
tära rejält eftersom jag blir så långsam
och folk omkring blir irriterade
och uppfattar mig som nonchalant
eller ointresserad. Något jag inte är,
men när ms-fatiguen är som värst
och alla val blir för svåra och många,
är det min egen räddning att prioritera
det absolut viktigaste.
-Att klä sig till ett möte, en lunchträff
eller en middag m.m. Det kan ta
mig så lång tid och jag lovar att det
inte är för att det ska se ut på något
speciellt sätt. Det bara låser sig och
tröttheten slår till rejält vilket i sin
tur ganska ofta leder till att jag ställer
in möten med kort varsel.
- Packa inför en resa är också
något som blivit otroligt jobbigt.
Även om jag börjar att lägga fram
flera dagar innan, tar det musten ur
mig. Så tråkigt för det förstör den
härliga känslan som jag alltid haft
tidigare innan mina resor. Nu blir
det ofta så jobbigt att jag bara vill
säga nej till allt.
Allt detta kanske låter helt knasigt
för många av er och när jag läser det
jag själv skrivit, undrar jag verkligen
om det kan vara så jobbigt som jag
berättar? Jag menar, -Hur svårt kan
det vara? Är jag bara en gnällspik
eller är det fler än jag som upplever
samma sak? Tröttheten tar ut sin
rätt och jag är låst igen.
Förutom de situationer som jag
nämnt ovan, som är några av de
jobbiga för min del, så är ändå den
absolut tuffaste att kunna vara en bra
mamma. Och det är ganska ofta som
min son blir lidande, även min man
såklart. Men han kan ju i alla fall ta
eget ansvar, bara för att jag inte klarar
av att göra val. Sonen blir försenad till
skolan, fritidsaktiviteter och kompisar
för att min hjärna låser sig och
ibland är det till och med så illa, att
han inte ens kommer iväg till skolan,
när ms-fatiguen är kraftig. Hur kass
känner man sig inte då som mamma?
Urkass! När det gäller min son kan
jag dock tänka på att han blir äldre
och snart inte behöver min hjälp på
samma sätt. Här är också min man vår
räddning. För är han inte bortrest på
jobb lämnar han alltid vår son i skolan
på morgnarna.
Jag har ännu inte hittat mitt
förhållningssätt till mina problem
men jag försöker prova mig fram,
göra olika val för att förhoppningsvis
någon dag hitta min gyllne medelväg.
Känner du igen dig i detta och
också har svårigheter med att göra
val i din vardag, får du gärna höra
av dig och berätta om du har några
bra knep eller idéer på hur man kan
hjälpa sig själv på bästa sätt. Då kan
det även bli en fortsättning på detta
tema i ett nummer längre fram.
Tack för att du läser. Ta hand om dig!
Malin
PS. Du når mig på
mabra@neuroforbundet.se
REFLEX 3/18 29
link
